torsdag 22 januari 2015

Två av tre föräldrar högläser inte för sina barn

År 1984 högläste 80% av Sveriges föräldrar för sina barn. Ofta när det var sängdags. Jag minns när jag låg och läste för vår yngsta dotter hur kul det var att dramatisera en berättelse, genom tonfall och kanske lite utvikningar från historien i boken. Till slut blev det en match där hon rättade mig när jag började med mina "dramatiseringar". Det drev henne också att själv vilja läsa för att upptäcka när jag svävade iväg.

Läsrörelsen och Junibacken gjorde 2012 en uppföljning för att se hur svenska föräldrars högläsning för sina barn har utvecklats.

2012 läste bara 35% av föräldrarna för sina barn. En synnerligen trist utveckling.

Två barn av tre får gå och lägga sig med annat än en god berättelse förmedlad av och med tryggheten och närheten av en förälder. Här går något värdefullt förlorat.

Tänker ni svenska föräldrar på det?

David Lagercrantz är känd journalist och författare och har tre barn. Han skrev Zlatans biografi, som blev en megahit och skriver nu på fjärde boken i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander.

Om att läsa för sina barn, säger han,
"Mina föräldrar läste mycket för mig när jag var barn, det hörde till de dagliga rutinerna. Jag tror min personlighet sattes där, i kontakten med dem och litteraturen. Jag fick också läsa högt, det blev som rollspel ibland. Pappa (Olof Lagercrantz, författare och mångårig chefredaktör på DN), tog sig tid, trots att han var en upptagen man. Han läste gärna klassiker, som Alexandre Dumas och ville diskutera det man läste, men också hålla fram vad som var begåvat, eller inte, det kunde bli lite problematiskt. När jag läser för mina barn utgår jag från vad de tycker är kul. Det är där det är kul man vill vara, jag har sällan pedagogiska baktankar. Just nu är det mycket fantasy. Läsningen låter barnen träda in i och förstå andra världar och med högläsningen får man ju både närheten och möjligheten att själv bestämma tempot. Stanna upp och prata. Så blir det ju inte med film, till exempel."



HJÄLP DINA BARN ATT TA LÄSBORGARMÄRKET  

Ett enkelt men ganska effektivt hjälpmedel för att betinga barn att läsa eller lyssna på böcker är att använda vårt läskort. Det fungerar på följande sätt.


Ett märke betyder att du har uppnått ett mål. Simborgarmärket är ett bra exempel. Läsborgarmärket betyder att ditt barn är på rätt väg i läsandet.


Minns du den svindlande känslan när du lärde dig läsa? Svarta krumelurer som plötsligt får mening och blir ett expanderande universum. Egentligen är det otroligt att vi kan lära oss läsa, enligt forskarna. Talet är givet människan, men skriften måste vi tillägna oss genom oerhört komplicerade processer, som den mänskliga hjärnan egentligen inte är byggd för. Klart man är värd medalj, när man har lyckats med den bedriften! Läsborgarmärket lanserades hösten 2011 och är tänkt som inspiration och uppmuntran för den som just har knäckt läskoden och kämpar för att få flyt i läsningen. Satsningen blev en succé: sedan starten har över 300 000 läskort och upp emot 100 000 märken delats ut, i vitt, rött och svart. Att ta Läsborgarmärket är kostnadsfritt och ej förbundet med köpkrav.

Emine, 7 år, med sitt första Läsborgarmärke!

Satsningen på Läsborgarmärket blev en succé och sedan starten har 300 000 läskort och upp emot 100 000 märken i vitt, rött och svart delats ut till läsande barn.

Det går till så att du hämtar ett läskort till ditt barn i butiken. Sedan är det bara att sätta barnet i läsning. Det kan vara böcker som köpts hos oss eller lånats på biblioteket. Det viktiga är att barnet läser. När barnet läst fem böcker så intygar du det på läskortet. Då kan första läsborgarmärket hämtas i butiken av barnet med ifyllt läskort. Så fortsätter det för nästa fem böcker och nästa fem.



Så här ser läskortet ut som du hämtar i butiken
Till slut så är du en riktig bokmal!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar