torsdag 30 augusti 2018

Två trappsteg som blir ett stort problem

I många år har vi i samråd med kommunen diskuterat handikappanpassning i generella termer genom vår handlarförening i City, där jag är ordförande. Handikapporganisationerna är givetvis mycket intresserade av att man bygger bort hinder i form av trappsteg för att underlätta åtkomst till butiker och andra företag. Vi som handlare är givetvis också intresserade eftersom vi slipper de lösa ramperna som måste tas fram och justeras in för varje passage. Det är ganska branta ramper och många tycker det är svårt med rullstol.

Det har hänt en del, till exempel ingången till IN: Gallerian, Apoteket i hörnet Esplanaden och Storgatan och till Systembolaget.

Nu i våras tog jag upp ärendet för egen räkning med vår hyresvärd, Castellum, som ställer sig positiva till att bygga bort våra två trappsteg. Nu är det ju inte bara att bygga, man måste ha bygglov från kommunens Stadsbyggnadsavdelning.


Så häromdagen kom ett delegation på tre personer för att överväga om Castellums förslag till handikappanpassning av vår entré med två trappsteg var rimligt. Castellum vill göra en "bulle" på trottoaren, en ganska bred sådan så att man inte ska märka så mycket av den när man går på trottoaren, som vid Åhlens entré.

Delegationen synade från alla håll även inne i butiken. Länge och väl. Så utspann sig följande dialog (något nedkortad).

- I Stockholm så är det fastighetsägarna som får ta ansvaret att bygga bort trappstegen inne i sina fastigheter, menade en i delegationen.

- Ja, men det här är inte Stockholm, anmärkte jag.

- Ska ni bygga bort här så kan det ju bli tal om att bygga bort trappstegen även till trapphuset (10 m bort), tyckte samma person som yttrat sig tidigare.

- Nej, det är nog inte så, menade Castellums fastighetsförvaltare. Trappan till trapphuset används inte av så många. Det är större behov till bokhandeln.

- Jaså, tyckte en ur delegationen.

Där var jag ju tvungen att hålla med. Fastighetsägaren har noterat att flera hundra passerar genom bokhandelns entré varje dag. Men det är ju inte lätt för kommunens representanter att veta, tänkte jag lite sarkastiskt.

- Det blir så guppigt om man gör som ni föreslår, så någon.

- Ja, men ni måste bygga bort trappstegen inne i butiken. Det blir för stort ingrepp på trottoaren för att vi ska godkänna förslaget, sa en i delegationen, som såg ut att vara chefen.

- Nej, det kan jag inte gå med på, sa jag. Det betyder att 10 kvadratmeter av butiksytan försvinner och vi kommer att ha entredörren tre meter in i butiken. Då försvinner den yta som vi använder som scen på våra författarkvällar.

- Du kan ju inte bara säga nej till allt, anmärker chefen för delegationen. Det är ju faktiskt fastighetsägarens skyldighet ENLIGT LAG att åtgärda sådana här saker! Delegationens medlemmar spände ögonen i mig.

Då kom tillfället att berätta vad jag började denna lilla historia med, att vi företagare har länge haft samråd med kommunen om handikappanpassning och där Stadsbyggnadsnämnden ställt sig mycket positiv till att medverka för att underlätta för fastighetsägarna.

- Det vet jag inget om, säger chefen för delegationen.

Där slutade inspektionen av våra två trappsteg och samtliga inblandade avtågade.

Historien fortsätter sannolikt i flera akter.