Nu när läsplattor börjar komma ut i handeln, kan det vara lite kul att titta på vad som skiljer läsplattor från smartphones och bärbara datorer.
De flesta läsplattor använder en teknik, som heter ”e-ink”. Det är en helt annan teknik än LCD-tekniken i telefoner, datorskärmar och TV-apparater. Fördelen med e-ink är den mycket låga strömförbrukningen. Energi förbrukas i stort sett enbart när man vänder blad eller byter bild på läsplattan. LCD-tekniken förbrukar energi så länge displayen är i gång och det är därför skärmen i t ex telefonen behöver släckas ner när den inte behövs.
Låt oss ta en titt på hur e-ink fungerar, se bild ovan.
1. Ytskikt
2. Transparent elektrod
3. Transparenta mikrokapslar
4. Positivt laddade vita pigment
5. Negativt laddade svarta pigment
6. Transparent olja
7. Elektroder i pixelmönster
8. Bottenplatta
9. Inkommande vitt ljus
10. Utgående vitt ljus
11. Utgående ”svart” ljus
Små mikrokapslar utgör ”pixlarna” i en e-ink skärm. Varje mikrokapsel har en svart sida och en vit sida. Man bygger upp en bild på skärmen genom att vrida varje kapsel så att den antingen visar upp sin vita eller sin svarta sida.
En e-ink skärm blir därför alltid monokrom. Man vrider mikrokapseln genom att ladda elektroderna (7) med positiv laddning på en sida och negativ laddning på den andra. Mikrokapseln hålls på plats genom att lägga positiv laddning på båda elektroderna (vit sida ut), eller negativ laddning på båda (svart sida ut).
Tekniken är utmärkt när behovet är en statisk svart/vit bild. Rörliga bilder fungerar inte bra med e-ink eftersom det tar en viss tid att vrida mikrokapslarna i rätt läge.
e-ink tekniken bygger på att infallande ljus reflekteras av mikrokapslarna. Skärmen är därför inte bakbelyst som LCD-skärmarna är. Nackdelen är givetvis att läslampan fortfarande behövs när det börjar bli skumt.
Tekniken utvecklas givetvis kontinuerligt. e-ink som kan visa färger och flera steg i gråskalan är redan i kommersiell produktion.
Lennart Bergström
Bokhandlarn
