fredag 23 januari 2015

Sundsvalls Stenstad, Årets Stadskärna

Nej, riktigt så är det inte. Sundsvall var Årets Stadskärna 1999 - 16 år sedan. Men målsättningen måste vara att återigen erövra detta fina pris. Eller hur?

Sundsvalls Stenstad är en av de vackraste stadskärnor som finns i Sverige, ja kanske till och med i hela norra Europa. De flesta av oss är stolta över de vackra byggnadsverk som skapades efter Stadsbranden 1888.

En stadskärna ska myllra av liv, det ska finnas mängder av restauranger, caféer, butiker, torghandel, biografer. Torgen ska vara de tillfälliga aktiviteternas samlingsplats där torghandlare avlöser varandra, där människor sitter i sommarens sol och äter glass, där Internationella Matmarknaden återkommer varje sommar. Där Nationaldagen firas med uppträdanden, tal, sång och musik där människor åker skridsko och barnen har skidtävlingar på vintern. Med en Lyslördag och tusentals marschaller. För att inte tala om en gammaldags Julskyltning.

Är glaset "halvfullt" eller är det "halvtomt"? I media har bilden av Stenstan varit åt det "halvtomma" hållet. Ett antal butiker har lagts ned, men några butiker, restauranger och caféer har öppnat i stället. Nu är det en naturlag att negativa nyheter dras upp i stora svarta rubriker, medan positiva nyheter får en mer undanskymd plats. Vi som driver verksamhet i Stenstan inom handlarföreningarna Stenstan och Sundsvall Handel har en annan bild. Vi lutar mer åt att glaset är halvfullt med en potential att fyllas på mer. En mer positiv bild. Stenstan har en framtid, men som med allt gäller det att alla inblandade samarbetar och gör det långsiktigt och uthålligt.

För att Stenstan ska ha en god framtid måste de som äger agendan ta ett gemensamt grepp över utvecklingen. Det finns ett antal goda exempel på stadskärnor, som lyckats att förädla sin destination. Kristianstad, Västerås och Linköping är sådana lysande exempel och bevis för att ett långsiktigt  utvecklingsarbete är framgångsrikt. Där har man lyckats att få alla parter att gå mot ett gemensamt mål - att bli förebild för alla andra städer.

I dessa framgångsrika stadskärnor samarbetar fastighetsägarna, kommunen och företagarna för långsiktig utveckling. Vi som handlare och företagare i de ideella föreningarna Stenstan och Sundsvalls Handel har bjudit upp berörda fastighetsägare och Sundsvalls kommun till samarbete under året. Vi har föreslagit att fastighetsägare och kommun skulle var och en matcha den miljon kronor vi ställer upp med för att skapa resurser som skulle medföra att vi skulle kunna anställa en projektledare och ha en budget för att driva aktiviteter i Stenstan. Utfallet har dock blivit synnerligen magert. Vi får göra ett omtag under det kommande året om vi i en framtid ska kunna konkurrera om priset som Årets Stadskärna och bli en förebild för andra städer. Förutom priset som Årets Stadskärna år 1999, fick Stenstan år 2004 pris för tryggare stadsmiljö.

Jag, tillsammans med några andra företagare i Stenstan, utgör styrelsen för den ideella föreningen Stenstan, som kämpar för att skapa en levande stadskärna. Föreningen har runt 130 medlemsföretag, både stora och små, som alla verkar i stadskärnan. Det är beklagligt att de stora kedjorna oftast dock väljer att inte vara medlemmar i föreningen.

För några år sedan fanns ett tillsammans med kommunen gemensamägt bolag som framgångsrikt arbetade för att skapa en levande stadskärna. Men så kom kommunens jurister på att man inte kan vara delägare i ett privat bolag och därmed stötta utvecklingen i stadskärnan. Detta trots att det i flera andra kommuner inte är något problem. Det fick som resultat att På Sta'n Citybolaget AB fick läggas ned. Kommunen skapade då ett eget helägt bolag, Näringslivsbolaget, med ett mycket brett uppdrag att svara för näringslivsutveckling i hela kommunen. Fokus försvann därmed från att tydligt stödja utvecklingen i Stenstan.

Fastighetsägarna har, efter att Stenstansbolaget lagts ned, hållit hårt i sina plånböcker trots avkastning på eget kapital runt 20% och framhåller ofta, sett ur deras perspektiv, att det är företagarna som inte tar sitt ansvar att skapa en levande stadskärna. Något större eget ansvar anser man sig inte ha. Ett på denna ståndpunkt belysande citat från en fastighetsägarrepresentant, "Det är inte hyrorna det är fel på, det är butikernas försäljning som är problemet". En något märklig ståndpunkt att det inte finns någon koppling mellan lokalhyra och hyresgästernas möjligheter till intäkter. Tyvärr är det så att hyresvärdar hellre står med tomma lokaler än justerar hyran till en nivå som motsvarar intjäningsmöjligheter. Av det skälet ser vi att det är de stora kedjorna som breder ut sig, på bekostnad av lokala företagare. Kedjorna kan ta svängningar i resultatet på en ort och balansera detta mot sina butiker på andra orter. Det kan oftast inte småföretagare.

Stenstan har fler förutsättningar än många andra stadskärnor att bli en attraktiv miljö. De vackra fastigheterna, som få städer har, är en. Tillkomsten av Sundsvallsbron är en annan.

Det som ytterligare behövs är att fastighetsägare och kommun tar den öppna hand som vi handlare och andra företagare sträcker ut för ett samarbete. Det gamla ordspråket gäller fortfarande, En kan inte göra allt, men alla kan göra något. När kommunen och alla handlare, företag, banker, fastighetsägare, försäkringsbolag, caféer och restauranger i Stenstan bidrar med sina idéer och resurser kan inget stoppa oss.

Låt oss hoppas att 2015 blir det år då vi gör avstamp. En vecka med "avstamp" kommer den första veckan i juli att bli. Då genomförs SM-veckan i Sundsvall.

Länkar
 "Bygg det folk gillar", hur man bygger en stadskärna. Stadsliv AB, klicka här.


Lyssna på en föreläsning av arkitekten och stadsbyggaren Jerker Söderlind under rubrik Handeln bygger staden, klicka här. Han har specifika synpunkter på utvecklingen i Sundsvall, lyssna speciellt ca 20:38 in i föredraget. Han säger vidare, bl a ”En bilfri innerstad betyder egentligen en handelsfri innerstad


Lennart Bergström
Bokhandlarn

torsdag 22 januari 2015

Två av tre föräldrar högläser inte för sina barn

År 1984 högläste 80% av Sveriges föräldrar för sina barn. Ofta när det var sängdags. Jag minns när jag låg och läste för vår yngsta dotter hur kul det var att dramatisera en berättelse, genom tonfall och kanske lite utvikningar från historien i boken. Till slut blev det en match där hon rättade mig när jag började med mina "dramatiseringar". Det drev henne också att själv vilja läsa för att upptäcka när jag svävade iväg.

Läsrörelsen och Junibacken gjorde 2012 en uppföljning för att se hur svenska föräldrars högläsning för sina barn har utvecklats.

2012 läste bara 35% av föräldrarna för sina barn. En synnerligen trist utveckling.

Två barn av tre får gå och lägga sig med annat än en god berättelse förmedlad av och med tryggheten och närheten av en förälder. Här går något värdefullt förlorat.

Tänker ni svenska föräldrar på det?

David Lagercrantz är känd journalist och författare och har tre barn. Han skrev Zlatans biografi, som blev en megahit och skriver nu på fjärde boken i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander.

Om att läsa för sina barn, säger han,
"Mina föräldrar läste mycket för mig när jag var barn, det hörde till de dagliga rutinerna. Jag tror min personlighet sattes där, i kontakten med dem och litteraturen. Jag fick också läsa högt, det blev som rollspel ibland. Pappa (Olof Lagercrantz, författare och mångårig chefredaktör på DN), tog sig tid, trots att han var en upptagen man. Han läste gärna klassiker, som Alexandre Dumas och ville diskutera det man läste, men också hålla fram vad som var begåvat, eller inte, det kunde bli lite problematiskt. När jag läser för mina barn utgår jag från vad de tycker är kul. Det är där det är kul man vill vara, jag har sällan pedagogiska baktankar. Just nu är det mycket fantasy. Läsningen låter barnen träda in i och förstå andra världar och med högläsningen får man ju både närheten och möjligheten att själv bestämma tempot. Stanna upp och prata. Så blir det ju inte med film, till exempel."



HJÄLP DINA BARN ATT TA LÄSBORGARMÄRKET  

Ett enkelt men ganska effektivt hjälpmedel för att betinga barn att läsa eller lyssna på böcker är att använda vårt läskort. Det fungerar på följande sätt.


Ett märke betyder att du har uppnått ett mål. Simborgarmärket är ett bra exempel. Läsborgarmärket betyder att ditt barn är på rätt väg i läsandet.


Minns du den svindlande känslan när du lärde dig läsa? Svarta krumelurer som plötsligt får mening och blir ett expanderande universum. Egentligen är det otroligt att vi kan lära oss läsa, enligt forskarna. Talet är givet människan, men skriften måste vi tillägna oss genom oerhört komplicerade processer, som den mänskliga hjärnan egentligen inte är byggd för. Klart man är värd medalj, när man har lyckats med den bedriften! Läsborgarmärket lanserades hösten 2011 och är tänkt som inspiration och uppmuntran för den som just har knäckt läskoden och kämpar för att få flyt i läsningen. Satsningen blev en succé: sedan starten har över 300 000 läskort och upp emot 100 000 märken delats ut, i vitt, rött och svart. Att ta Läsborgarmärket är kostnadsfritt och ej förbundet med köpkrav.

Emine, 7 år, med sitt första Läsborgarmärke!

Satsningen på Läsborgarmärket blev en succé och sedan starten har 300 000 läskort och upp emot 100 000 märken i vitt, rött och svart delats ut till läsande barn.

Det går till så att du hämtar ett läskort till ditt barn i butiken. Sedan är det bara att sätta barnet i läsning. Det kan vara böcker som köpts hos oss eller lånats på biblioteket. Det viktiga är att barnet läser. När barnet läst fem böcker så intygar du det på läskortet. Då kan första läsborgarmärket hämtas i butiken av barnet med ifyllt läskort. Så fortsätter det för nästa fem böcker och nästa fem.



Så här ser läskortet ut som du hämtar i butiken
Till slut så är du en riktig bokmal!




måndag 19 januari 2015

Behöver motion vara tråkigt?

Januari är eftertankens månad. Hälsa, kost och motion är det som upptar tankarna hos många av oss efter helgernas stillasittande och frosseri i mat.

Då kan man kanske ta sig till ett gym och träna på deras maskiner tillsammans med andra motionärer. Det sägs inte många ord i träningslokalen, det är mest stånk och stön. Kanske inte den mest sociala miljön man kan tänka sig.

Man kan spänna på sig skidorna och ta sig en tur i naturen! Härligt och avkopplande. Men någon social gemenskap ger det kanske inte heller.

Vad ska man då göra för att både motionera och komma med i en social gemenskap? Där har jag ett tips!Dansa dig lycklig!

För gillar du att dansa så är du bara att gratulera. Det finns forskare som menar att regelbunden dans leder till minskad stress och huvudvärk och gör oss gladare och piggare. Vissa påstår till och med att man får bättre självkänsla och blir bättre på att hantera vardagsproblem. Dans är motion!

Min fru och jag har varit medlemmar i dansföreningen Trolldansarna i ett antal år. En förening med 600 medlemmar i alla åldrar. Man anordnar kurser i bugg och foxtrot, även för barn och ungdomar. Dessutom har Trolldansarna en social danskväll varje söndag, kl 19-21, i klubblokalen Bergsåkers Folkets Hus. Där träffas många glada dansare, umgås, fikar och dansmotionerar.

Måndag 26 januari börjar en nybörjarkurs i bugg, som jag tycker att du ska hoppa på och testa om det är något för dig. Kursen går på kvällstid 20.15-21.45 och pågår under tolv tillfällen under våren.

Se gärna Trolldansarnas hemsida här, där du även kan anmäla dig.

I början av 2014 kom Tony Irving på besök och lärde oss att dansa en rad olika danser under en lördag-söndag. Blev omåttligt populärt.