onsdag 5 januari 2022

Vaccination är ett hett ämne just nu

Diskussioner i media, framförallt i sociala media, för och emot vaccination mot Covid-19 viruset dyker upp med jämna mellanrum, t ex när en person eller en grupp vägrar att vaccinera sig av olika skäl. Det har uppstått grupper av "Antivaxxare", som framför många orsaker till sitt beslut. Vad jag förstår är det inte i första hand av medicinska skäl, t ex att man skulle vara allergisk mot vaccinet. Det är andra skäl, som "ingen ska bestämma över min kropp", "vaccinerade sprider smitta lika mycket som ovaccinerade", "att staten vill bara luras", "jag sköter min hälsa på annat sätt", möjliga biverkningar i framtiden eller religiös övertygelse. Men även religiösa samfund, som t ex Jehovas Vittnen, har svängt i den frågan och är numera inte vaccinmotståndare

Det som är bekymmersamt är bristen på kritisk tänkande. Ett påstående på nätet behöver inte vara sant. Jag kan skriva att vetenskapen har nu visat att jorden är platt, men får givetvis en massa motstånd för de flesta av oss vet ju att jorden är rund. Men påståendet ligger kvar där ute och kanske någon nappar på påståendet och för det vidare. Så är bollen i rörelse och det uppstår kanske en mycket övertygad "Jorden-är-platt-rörelse", som har hittat argument för att det är sant. Om man nu har en källkritisk inställning till fakta då kostar man på sig den tid det tar att söka upp flera oberoende källor som kan styrka eller förkasta påståendet. Till slut får man väga ihop dessa och komma fram till en egen övertygelse.

Det kanske är bristen på kritisk tänkande som har gett landet så många självutnämnda experter på virus, som översvämmar nätet dessa dagar. De som genom sin utbildning och erfarenhet av virusforskning uttalar sig i media om fördelarna med massvaccinering mot Covid-19, överröstas av den massiva kören av självutnämnda experter.

Det för mig tillbaka till funderingar kring barnvaccinationsprogrammet. De övervägande flertalet av oss har genomgått detta när vi var barn. 

Programmet består av

  • difteri
  • kikhosta
  • stelkramp
  • polio
  • haemophilus influenzae typ b (Hib)
  • pneumokocker
  • mässling
  • påssjuka
  • röda hund
  • rotavirus
  • hepatit B
  • humant papillomvirus (HPV).

Jag har inte hört talas om någon diskussion för eller emot detta program. För att inte tala om tvekan att ta de vacciner vi behöver när vi ska åka på semester till Thailand eller andra exotiska utomeuropeiska länder, som gula febern, hepatit A/B, kolera, tyfys, encefalit, rabies, osv.

Men jag tänker speciellt på Polio, eller barnförlamning som sjukdomen också kallats. Polio var under den första halvan av 1900-talet en mycket vanlig sjukdom i Sverige. Utbrott förekom årligen, men vissa år kunde antalet sjukdomsfall öka flerfaldigt. Den sista epidemin i Sverige var 1953, då fler än 5 000 fall registrerades varav drygt 3 000 med paralytisk polio (polio med bestående förlamningar).

I Sverige inleddes massvaccination i alla åldrar år 1957 och antalet fall av polio minskade därefter snabbt, år 1961 rapporterades 64 fall och 1962 endast fyra fall. Vaccination infördes i barnvaccinationsprogrammet år 1965. Det sista inhemska fallet rapporterades 1977.

Polio i världen

En omfattande insats för att helt utrota sjukdomen har gjort att antalet fall av polio i världen har minskat dramatiskt. År 1988 rapporterades 350 000 fall; år 2017 endast 22. Under 2020 rapporterades 140 fall av poliovirus typ 1 från de två länder där sjukdomen fortfarande är endemisk (Afghanistan och Pakistan), men mellan januari och november 2021 rapporterades endast två nya fall.

WHO har klassat polio som ett internationellt hot mot människors hälsa och bland annat utfärdat tillfälliga vaccinationsrekommendationer.

Utrotning av polio

Poliovirus av typ 2 och 3 har utrotats och idag förekommer endast fall av poliovirus typ 1. The Global Polio Eradication Initiative (GPEI) med bland andra WHO och UNICEF leder arbetet med utrotning av polio. Målet är satt till 2023. Om ansträngningarna att utrota polio i hela världen lyckas kommer vi i framtiden inte att behöva vaccinera mot denna sjukdom.

Vaccin

Dr Jonas Salk utvecklade 1955 det första poliovaccinet vid University of Pittsburgh i USA, som kom att användas i massvaccination i alla åldrar år 1957. Vaccin mot polio fanns som separat vaccin men utvecklades med tiden i form av kombinationsvacciner.

(Källa: Folkhälsomyndigheten)

Funderingar

Det kan kanske vara så att många människor och även en del av "Antivaxxarna" hade drabbats av polio och blivit förlamade om inte massvaccination hade genomförts?

Vi vaccineras mot påssjuka, som kan ge dödlig hjärnhinneinflammation eller testikelinflammation, som kan göra män sterila.

Vi vaccineras även mot mässling, en mycket smittsam barnsjukdom. Dödligheten kan vara hög hos spädbarn. 

Så kan vi hålla på med alla de sjukdomar som vi vaccineras mot i barnvaccinationsprogrammet.

Covid-19 är en dödlig sjukdom, främst för äldre. Många miljoner människor världen över har dött i sviter av sjukdomen, i Sverige drygt 15 000, (dec 2021). Ett antal vacciner har tagits fram, doser finns i tillräckligt antal och de är godkända både på internationell och nationell nivå.

Ska vi sätta stopp för nya mutationer av Covid-19 måste viruset trängas tillbaka till en sådan nivå att sannolikheten för mutationer blir näst intill noll. Då finns goda chanser att skapa ett vaccin som bara behöver tas en gång per år och som dessutom innehåller skydd mot säsongsinfluensa och kanske de vanligaste förkylningsvirusen, RS-virus, osv.


måndag 31 maj 2021

Pandemin drabbar även bokhandeln

 Europeiska bokhandlareföreningen, EIBF, har samlat in underlag från medlemsföreningar i 17 länder, där även USA finns med om hur pandemin slagit mot bokbranschen. Det framkommer i en ny rapport om pandemins effekter på europeisk bokhandel.

Majoriteten av de tillfrågade bokhandlarna tvingades stänga på grund av lockdown, något som vi sluppit i Sverige.

88 procent av bokhandlarna har i någon period tvingats hålla stängt. Hälften av de tillfrågade uppger att försäljningen minskade jämfört med 2019. I Italien och Slovakien sjönk försäljningen med 15 procent, i Portugal med 17 procent och i Ryssland med hela 40 procent. I Sverige minskade försäljningen i fysiska bokhandlar med 19 procent, men med stora regionala variationer.

Samtidigt har alla länder erbjudit statliga stöd till drabbade verksamheter, varav vissa, exempelvis Tyskland och Frankrike, skjutit till riktade stöd till just fysisk bokhandel. I Tyskland bidrar staten med medel för boklådor att förbättra sin digitala närvaro och investera i exempelvis e-handel. Det franska bidraget har riktats något bredare. I ett par länder startade man kampanjer för att framhålla vikten av bokhandlar.

I Sverige har staten erbjudit ersättning för korttidspermittering av personal och stöd för att fastighetsägare ska kunna reducera hyreskostnaden med 50%. Många bokhandlare har använt sig av korttidspermittering men däremot har flera fastighetsägare tyvärr valt att inte stödja sina bokhandlare med reducerad hyra trots statlig subvention.

Hela rapporten kan du läsa här.

 

måndag 3 maj 2021

Arne Jonzon var en kulturens vän

 

Arne Jonzon

Janne Sunesson var en Sundsvallsprofil som under 61 år drev Sunessons Bokhandel, 1893-1954, (se annan artikel). Janne Sunesson och hans bokhandel blev legendariska. Aktiv bokförsäljning bedrevs över hela mellannorrland. Flera av Sunessons medhjälpare kom dock att starta upp egna boklådor i Sundsvall. 1937 öppnade C G Nyman en konkurrerande bok- och pappershandel vid Vängåvan. I början av 50-talet började dock C G Nymans bokhandel komma på obestånd och långivare började se om sina lån till företaget.

I det läget kom Arne Jonzon år 1952 till Sundsvall och efter en del turer övertog C G Nymans Bok- och Pappershandel. Arne Jonzon har skrivit om detta i sin minnesskrift ”En vängåva”, utgiven 1977.

25 år har gått sedan jag en söndag steg av tåget vid Sundsvall C. Jag skulle tala med en av stadens mer kända borgare, som råkat bli ägare till en bok- och pappershandel. De bistert kalla morgontimmarna vandrade jag omkring i stenstaden och betraktade med orosfyllda aningar de ståtliga husen – plånböcker ställda på högkant, hade Lubbe Nordström lärt mig. När det ljusnade, togs jag emot av en stor och bullrande, men fryntlig man. Samtalet flöt trögt, min oro växte och jag längtade allt häftigare tillbaka till mitt trygga jobb bakom disken i en av Stockholms boklådor när min motpart plötsligt bröt upp: han skulle gå i högmässan. GA-kyrkan skulle åter tas i bruk efter en större restaurering. Detta oväntade steg tydde jag som ett tecken på ett kristligt sinnelag och hoppet återvände. När vi råkades efter högmässa och invigningslunch, möttes jag av orden: Jonzon, bjud nu på affären så jag blir fri det här! Jag kan ju inte gärna skänka en predikstol mellan elva och ett och sätta en av stadens affärsmän i konkurs mellan tre och fem! Efter en del turer kom vi också överens – under några korta söndagstimmar hade jag blivit min egen bokhandlare och träffat min första kund.

Så blev det så att Arne Jonzon blev bokhandlare i Sundsvall. Han var energisk och framgångsrik och några år senare, 1954, övertog Arne Jonzon även Sunessons bokhandel. 

Släkten Jonzon

Arne Jonzon kom från en akademikersläkt med flera präster i leden. Hans farfar, B G Jonzon (1855-1937) var Teologie Dr och prost i Bollnäs stift. Han fick fyra söner, Bror Jonzon, Fil Dr, arbetade i Skolöverstyrelsen, Bengt Jonzon, biskop i Luleå stift, Israel Jonzon, rektor på Forsa Folkhögskola och Torsten Jonzon, statens lantbruksingenjör i Kalmar Län. Torsten kom att bli Arne Jonzons pappa.

Bror Gustaf Jonzon

Torsten Jonzon gifte sig med en småskollärarinna, Ester Bäckfors och familjen bosatte sig i ett hus på
Wernsköldsgatan i Kalmar.

Torsten Jonzons familj anordnade ofta stora fester med många gäster. Ett sådant tillfälle var när fadern i huset skulle fylla 40 år. På hans högtidsmiddag serverades glass till efterrätt. På serveringsfatet fanns ett levande ljus och när husan Walborg serverade jubilaren så slocknade ljuset. Det gick ett sus bland gästerna vid bordet när ljuset slocknade. Torsten försökte tända ljuset men det var väldigt svårt att få det att brinna igen. En månad senare, i slutet av januari 1931, dog Torsten Jonzon endast 40 år gammal. Det pratades länge om händelsen med ljuset.

Torsten Jonzon efterlämnade tre barn, Barbro, Ingmar och Arne. Arne var endast 8 år vid faderns bortgång. Efter några år i Kalmar flyttade familjen 1939 till Stockholm där Arne tog examen på Schartaus Handelsinstitut. Fram till flytten till Sundsvall arbetade Arne som medhjälpare i en bokhandel i Stockholm. Under den tiden gick han en utbildning för bokhandelsmedhjälpare. Där träffade han sin blivande hustru Ann-Marie, som arbetade som bibliotekarie. I samband med utbildningen fick Arne även möjligheten att praktisera en tid på en bokhandel i Hamburg.  

Arne Jonzon kom att, tillsammans med sin hustru Ann-Marie, under flera decennier driva Jonzons Bokhandel. Det var före kedjornas tid och då var det i högre grad än i dag ett personligt projekt att vara bokhandlare. 

Under deras ledning blev bokhandeln ett förstklassigt litterärt nav och en samlingspunkt för bildning och kultur i staden. Arnes mångsidiga och intensiva kulturintresse gjorde att kunderna gärna dröjde sig kvar för att titta runt och växla några ord med bokhandlarparet.

Det var högtid när stadens författare framför andra, Lars Ahlin, kom ut med en ny bok. Då strömmade Sundsvallsborna till bokhandeln för att köpa den berömda författarens nya verk. 

Han var mycket aktiv i bokbranschen i landet och hade goda personliga kontakter med Gerhard Bonnier, förläggare på Albert Bonniers Förlag. Han var vice ordförande i Svenska Bokhandlareföreningen under många år. 

Arne Jonzon var medlem i Moderna museets vänner, där Gerhard Bonnier var ordförande. För Sundsvalls museum var Arne en aktiv tillskyndare. Samarbetet kring utställningar och föreläsningar  var kontinuerligt och berikande. När Sundsvalls museum flyttade in i Kulturmagasinet tog Sundsvalls konstförening med Arne Jonzon i spetsen initiativet till en insamling bland Sundsvalls företagare. Detta resulterade i att Lennart Rodhes målning Gläntan, ett verk av stor dignitet, donerades till museets konstsamling. Naturligtvis blev Arne Jonzon också ledamot i stadens kulturnämnd, när den hade inrättats.

Arne Jonzons kulturgärning är ett gott exempel på att en enda människa kan göra stor skillnad. Vi är många som har anledning att vara honom tacksam. Med sin humor och sitt kunnande hade Arne Jonzon alltid något att säga i kultursammanhang i Sundsvall, ibland kritisk, förstås, men aldrig elak. När tillfälle gavs försummade han inte att påpeka behovet av ett konstmuseum i Sundsvall.

Hans mångsidiga bildning, livlighet och gladlynta aptit på livet bidrog till att Arne utvecklade en sällsynt förmåga till vänskap. Tillsammans med hustrun visade han en gästfrihet av generösa mått mot de många vännerna och tillfälligt besökande konstnärer och andra gäster. I den växande familjekretsen var han en samlande och engagerad kraft, inte minst på sitt lantställe vid sjön Vikarn.

Svenarne Jansson värvades av Arne Jonzon till bokhandeln och blev så småningom förste-man. Han berättar hur det gick till.

”Jag började hos Arne Jonzon 1967 efter att ha värvats från min dåvarande arbetsplats Wisenska bokhandeln i Östersund. Arne bjöd på en skumpig flygresa ToR med Linjeflygs DC3a från Östersund för att övertyga mig om fördelen med att byta jobb och stad. Och så blev det”.

Svenarne följde med bokhandeln när Arne Jonzon sålde den 1983 och jobbade kvar i många år.

Monica Gullman arbetade också i Arne Jonzons bokhandel från början av 80-talet.

"Han fick mig att bli intresserad av Norrlandslitteraturen och de norrländska författarna, som Sara Lidman, Kerstin Ekman, Torgny Lindgren och P.O Enqvist. Han tipsade mig om deras böcker, han insåg ganska tidigt att jag brann för litteraturen precis som han gjorde. Då och då satte han en bok i handen på mig och sa, läs den här, tala sedan om vad den handlar om och vad du tyckte. Tror att det var så jag kom på att jag kunde recensera böcker och skriva om dem.

Man fick köpa sina böcker av Arne. Tyckte han att det var en skräpbok fick man ingen personalrabatt. Tillhörde boken finkulturen kunde man få köpa boken med upp till 50% i rabatt. Många minnen.”

Arne Jonzon avslutar sin bokhandlargärning 1983

1983, då 61 år gammal valde Arne Jonzon att sälja sin bokhandel till Computer Press Förlags AB. Bokhandeln bytte samtidigt namn till Vängåvans Bok och Papper AB.

1981 flyttade jag till Sundsvall. Där upptäckte jag Jonzons Bokhandel och tänkte då att det skulle vara intressant att bli bokhandlare. Därför stegade jag in till den legendariske (som jag hade hört någon säga) bokhandlaren Arne Jonzon en sommardag 1983 och undrade om inte jag kunde få köpa bokhandeln. Han tittade misstroget på mig genom sina små halvrunda glasögon och sa ”Nej, det kan jag nog inte tänka mig. Du har ju ingen erfarenhet av branschen”. Efter en del turer kom vi dock överens. Villkoret var att Arne skulle vara med i företaget ett par år för att lära upp ”ungdomarna”, som han sa.

Konstintresset kom att fylla hans tid

Efter att ha sålt bokhandeln ägnade han sig mer och mer än sitt konstintresse. Han studerade konstvetenskap vid Umeå universitet och i samband därmed skrev han en uppsats om Greta Knutsson och den målning av henne som Sundsvalls konstförening deponerade på Mittuniversitetets bibliotek.

Arne Jonzon var en flitig museibesökare i Sundsvall, i Stockholm och ute i Europa. Han besökte även New York i en av de många konstresor han var med och arrangerade.

En vers till Arne Jonzon på hans 70-årsdag

En annan Sundsvallsprofil, Hans Markstedt, skrev följande vers till Arne Jonzon.

Nej, kämpa allfort för den rena kulturen
i lådan vid Vängåvan.
Det skall nog gå bra om du har lite tur
och får lite hjälp ifrån ovan.

Då skall vi av inkomster minst en procent
avsätta till litteraturen
och läsa om allt som har satts uppå pränt
om boken så är ouppskuren.

Att Pressbyrån nu skall bli konkurrent
det kan vara svårt att svälja.
Men hur får jag råd när som lämplig present
jag bok till en vän vill välja?

Vi veta dock att vi ej i vår stad
skall nånsin behöva skåda
att det säljes läskis och snask och choklad
och snuskigt i Jonzons låda.

Svenarne Jansson jobbade med Arne Jonzon som förste-man, under många år och erinrar sig följande om författaren till versen. 

”Jag kommer ihåg Hans Markstedt och hans hustru som frekventa kunder i bokhandeln och jag kommer också ihåg, med "skräckblandad förtjusning", familjens julklappsrekvisition som lämnades in till bokhandeln. Den bestod av ett större antal namn, som skulle välsignas med hårda klappar. Listorna bestod inte av förslag på författare och titlar, utan namnen på alla mottagare och deras ålder. Sedan var det vår sak i bokhandeln att föreslå rätt bok till rätt person. Detta pågick under många år och jag fick så småningom förtroendet att hantera urvalet av gåvor. Monica Gullman var också medhjälpare i detta uppdrag vartefter tiden gick”.

Arne Jonzon avled 2008, 84 år gammal.

Tack Helena Nässén, Nils Johan Tjärnlund, Björn Thunberg, Jan-Olof Stämberg, Monica Gullman och Svenarne Jansson för värdefulla faktaunderlag till denna artikel.

Lennart Bergström

måndag 12 april 2021

Janne Sunesson, bokhandlare i Sundsvall under 61 år

 

Vängåvans bokhandel har sina anor från 1840-talet, då den driftige affärsmannen Anders Petter Landin startade den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel och drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbanken står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar och Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning.

1847 övertogs bokhandeln av Erik Hollner och bytte namn till Hollnerska bokhandeln, som drevs under detta namn fram till 1887 då Carl Oscar Collin kom in som ägare och bytte namn till Collinska Bokhandeln och flyttade till Sundsvalls Enskilda Banks lokaler vid Vängåvan. Bokhandeln drabbades svårt av Sundsvallsbranden 1888. Efter branden flyttades bokhandeln till det hus där Handelsbanken ligger i dag.

Collins Bokhandel i fastigheten Sundsvalls Enskilda Bank före branden 1888
 

Erik Hollner startade 1853 även tidningen Dilletanten. Veckoblad för Sundsvalls stad. 1859 fick tidningen namnet Sundsvallsposten. Tidningen var under många år stadens största. 1896 blev tidningen daglig och den lades ned 1962.

Den 29 juli 1893 övertogs Collins bokhandel av Janne Sunesson och bytte då namn till Sunessons bokhandel. Janne Sunesson kom att verka som bokhandlare i Sundsvall fram till 1954. Många äldre Sundsvallsbor kommer fortfarande ihåg Sunessons bokhandel.

Janne Sunesson och hans bokhandel har blivit legendariska. Aktiv bokförsäljning bedrevs över hela mellannorrland. Många minns säkert än i dag Ruben Gustavsson, bokhandelns försteman, som sålde böcker till många generationer skolungdomar och som var en levande bibliografi. ”Fråga Ruben” blev ett uttryck bland skolungdom och bokköpare i bygden.

Janne Sunesson var verksam ända upp i hög ålder
 

Janne Sunesson var född 1862 och var således 31 år när han övertog bokhandeln. Hans gärning förtjänar att lyftas fram, som en av de profiler som har dominerat bokbranschen i Sundsvall under så många år.

På hans 70-årsdag 1932 fanns följande gratulation i Sundsvalls Posten.

Sjuttio år fyller på torsdag en av Sundsvalls mera bemärkta män, bokhandlaren J. Sunesson.

Den allmänt aktade jubilaren, som kan begå sjuttioårsdagen med ungdomlig spänst och med bibehållet gott och glatt humör, är bleking till börden, född i Ronneby, där han efter avslutade skolstudier gjorde sina företa lärospån inom bokhandelsbranschen. Efter att ha fullständigat sin utbildning inom yrket genom fleråriga anställningar dels i Leipzig och dels senare i den stora Fritzeska bokhandeln i Stockholm kom han 1893 till Sundsvall och övertog dåvarande C. O. Collins — f.d. Hollnerska — bokhandel här, en rörelse, som han sålunda drivit i 39 år, ett rekord så gott som något. Under hans insiktsfulla och energiska ledning har firman upparbetats till en av de förnämsta inom bokhandelsbranschen i hela landet samt med hänsyn till omsättningen säkerligen en av de mest betydande norr om Dalälven. Den är nu sedan åtskilliga år ombildad till aktiebolag med hr Sunesson som främste intressent. Med liv och lust deltager sjuttioåringen fortfarande i skötseln av sin stora affär. Han är en chef, som övervakar och leder allt inom sitt företag och som högst ogärna lämnar ifrån sig i andra händer sådant arbete, som han anser vara maktpåliggande och viktigt.

Bokhandlare Sunessons krafter ha även under år, som gått, tagits i anspråk för skilda kommunala värv. Bland annat har han i flera år suttit i drätselkammaren, vars vice ordförande han även varit, varjämte han beklätt en rad andra kommunala förtroendeuppdrag. På samtliga dessa poster har han nedlagt ett högt värderat arbete. Även för andra betydelsefulla uppgifter har han varit livligt verksam. För turistväsendet i vårt land har han varit särskilt intresserad och under många år förtjänstfullt verkat i den hela landet omfattande Svenska turistföreningen, vars ombud i Sundsvall han är. Sundsvalls turistförenings styrelse tillhör han sedan en följd av år och är desslikes föreningens varmt ivrande och nitiske kassör.

Även fornminnesvården i Medelpad räknar i jubilaren en av sina mest hängivna och verksamma krafter. Själv en av stiftarna av Medelpads fornminnesförening insattes han redan då föreningen konstituerades i dess styrelse, som han alltjämt tillhör. Energisk distributör av föreningens skrifter har han flitigt bidragit till att göra föreningens strävanden kända och därmed även varit med om att rikta dess ekonomi.

Inom Sveriges sortimentsbokhandlareförening intager jubilaren en framskjuten ställning. Under ej mindre än 16 år har han tillhört nämnda förenings centralstyrelse, därav såsom vice ordförande under 8 år. Sedan 1903 är han ordförande i Nedre Norrlandskretsen av bokhandlareföreningen inom vars organisation han likaledes nedlagt ett betydande arbete.

Under sin mångåriga, högt förtjänta verksamhet i vårt samhälle har Janne Sunesson förstått att förvärva de vidsträcktaste sympatier. Som en helgjuten personlighet, rakryggad, rättrådig och samvetsgrann har han gjort sig känd bland Sundsvalls innebyggare.

Då han nu begår bemärkelsedagen följes han av ett helt samhälles varma och uppriktiga lyckönskningar.

1943 firade Sunesssons Bokhandel 50 år. Janne Sunesson var då 81 år. Sundsvalls Posten uppmärksammade jubileet med en artikel den 3 augusti 1943.

Femtio år som egen bokhandlare Ett unikt jubiléum som gått obemärkt förbi

Att en hundraårig bokhandel under halva tiden av sin tillvaro varit i samme innehavares hand, det torde inte precis kunna räknas till det alldagliga. Här i Sundsvall har vi ett sådant fall. Det är den Sunessonska bokhandeln. Den fyllde hundra år någon gång i slutet av förra året. Det var just inga tider att jubilera då, och det är det för den delen inte nu heller, i annat fall kunde bokhandlare J. Sunesson celebrera ett annat jubileum.

I Sundsvalls Posten för den 29 juli 1893 läses: Collinska bokhandeln har numera faktiskt övertagits av hr J. Sunesson, som i 15 år arbetat i bokhandel, därav 8 år i Fritzes bokhandel i Stockholm och 2 år i Tyskland. Det där uttrycket ”faktiskt” låter ju en smula konstigt i sammanhanget, men det förklaras av hr Sunesson i en liten intervju. Den alltid brått sysselsatte bokhandlaren har inte tid till långa palaver.

– Saken är den att jag kom hit från Fritzes och övertog den Collinska bokhandeln redan våren 1893. Affären var då inrymd i Sundsvalls Enskilda Banks fastighet. Det var emellertid omöjligt att få bokhandlare Collin bort från lokalerna. Han envisades med att stanna kvar. Och till sist måste vräkningsåtgärd vidtagas mot honom. Detta skedde i juli månad, och det är givetvis efter den händelsen som Sundsvalls Posten kunde tala om ett ”faktiskt” övertagande.

Det var förresten en liten lustig episod förenad med bokhandlare Collins sortie. Då polismakten varit och satt sitt sigill på dörren, kom Collin och förklarade att han ovillkorligen måste in igen. Han hade glömt ett par höns inne i sin bostad, vilka han under dagen köpt på torget och som han skulle ta med sig ut till sitt sommarställe. Man ville väl inte hindra honom att äta. Det blev ingen annan råd än att bryta sigillet och ge honom hönsen och sätta dit ett nytt sigill. Så långt bokhandlare Sunesson. 

Någon gång på 1900-talet flyttades bokhandeln till den fastighet där den alltjämt befinner sig. Och alltjämt befinner den sig i hr Sunessons ägo. Och inte nog med det. Trots sina mer än åttio år leder bokhandlare Sunesson själv det stora företaget. Dagligen är han på sin post och deltager i de förekommande göromålen med samma takt och iver som tillförne. Det ena med det andra gör, att man kan tala om ett verkligt enastående förhållande. Och enastående har även affärens utveckling varit under hr Sunessons driftiga och energiska regim.

Det är emellertid även en annan sak som bör poängteras i sammanhanget. Och det är bokhandlare Sunessons insatser för turismen i Medelpad. Han är sedan många år Svenska Turistföreningens ombud härstädes. Han har under många år tillhört styrelsen för Medelpads turistförening. Vidare har han genom vägvisare över staden och provinsen samt genom bilder från skilda trakter av densamma mer än mången bidragit till att sprida kännedom om vår vackra provins. 

Janne Sunesson föddes i Ronneby 1862 och började arbeta i en bokhandel i samma stad under 5 år, till det ett par år i Leipzig och sedan 8 år i Fritzes Hovbokhandel i Stockholm. 1893 övertog han Collins Bokhandel i Sundsvall.

Han och hans hustru Elisabeth fick tre barn, Thomas Carl Gustaf  född 1897, Erik Bror Fredrik född 1899 och Hilma Maria född 1900. Gustaf gick en militär bana och blev kapten inom Ingenjörstrupperna, död 1975. Erik tog civilingenjörsexamen i kemi och blev så småningom Överingenjör vid Uddehoms AB i Skoghall, död 1983. Dottern Hilma blev gymnastikdirektör och gick bort 1984.

Vid 84 års ålder överlämnade Janne Sunesson 1946 VD-posten i bokhandeln till äldste sonen Thomas, men Janne deltog aktivt i bokhandeln fram till dessa att den såldes till Arne Jonzon 1954. 

Janne Sunesson avled 10 februari 1958.

Ett stort tack till Nils Johan Tjärnlund och Björn Thunberg, som bidragit med faktauppgifter.