Bokhandlare på besök

Vi har haft inspirerande besök av Olle Nelzén, som har två Bokia-butiker, en i Valbo köpcentrum utanför Gävle och en i Lindesberg, några mil norr om Örebro.

Bokia är en frivillig fackhandelskedja, som består av ett 80-tal butiker över hela landet och som var och en drivs av en bokhandlare som äger sin butik. Vi bokhandlare äger sedan ett bolag Bokia AB, som är vår inköps- och marknadsorganisation. Nu har det blivit så att några Bokia-butiker har köpts av Bokia AB, så man kan säga att vi enskilda bokhandlare indirekt äger en del av dessa också.

Samarbetet gör också att vi har gemensamma koncept, t ex Låna & Läs, presentkort gäller i alla butiker, osv.

Vi som äger och driver butikerna träffas då och då för att inspirera och utveckla varandra. Därför är det så kul med besöket av Olle Nelzén. Hoppas att han fick med sig något hem också.

Lennart Bergström

Bokhandlare

En saga om en bokhandlare i en liten stad någonstans

Svenarne Jansson, som har ett långt yrkesliv bakom sig i bokhandelsbranschen, har skrivit en liten saga, som jag gärna vill förmedla här och nu.

Det var en gång en liten bokhandel, som låg vid ett litet torg i en liten stad någonstans i det avlånga Sverige. I den lilla bokhandeln arbetade en liten bokhandlare i grå kofta och vit skjorta med prickig fluga. Han fanns i bokhandeln både bittida och sent och alla innevånare i den lilla staden tyckte att det var en fröjd att titta in hos honom för att handla en blyertspenna – eller kanske ett litet häfte om beskärning av buskar.

Bokhandlaren älskade sitt arbete och skötte allting noga – det hade han alltid gjort – och bokförde alla inkomster och utgifter i en jättestor kassabok som han börjat använda 1959 och som förmodligen skulle räcka en bra bit in på 2000-talet, med oförändrade inkomster och utgifter.

Duktig sifferkarl var han – debet och kredit gick precis jämt upp i hans liggare.

Det fanns det alltid lite pengar kvar i kassalådan på kvällen. Det räckte precis till pytt i panna med ägg eller isterband med stuvad potatis på den lilla krogen, där bokhandlaren spisade sin aftonvard efter att ha stängt butiken om kvällen.

Det hände sig ibland att det blev en liten rackabajsare till maten och en skvätt punsch till kaffet, men det hör egentligen inte hit.

Efter en liten kvällspromenad återvände bokhandlaren till sin lilla enrummare som låg ovanpå den lilla bokhandeln, för att försiktigt bläddra i och bekanta sig med de primörer som senast kommit hem från förlagen.

Och tiden gick sin gilla gång, och så blev det åttiotal.

En eftermiddag bromsade en glänsande Ford Mustang in utanför den lilla bokhandeln. Ur bilen steg en stilig karl, klädd i italiensk lättviktskostym, och med en mycket vacker portfölj.

Han steg in i bokhandeln, presenterade sig och bad om bokhandlarens uppmärksamhet en stund, för han ville presentera ett koncept. Bokhandlaren var inte riktigt säker på vad koncept betydde, så han vände på öppet/stängt-skylten på dörren och satte sig att lyssna och lära.

Därefter var inget sig likt mer i bokhandlarens värld.

Man avslutade kvällen med middag på den lilla krogen tvärs över gatan – hjortfilé och pommes nånting och rött vin i 500-kronorsklassen. Lättviktskostymen bjöd.

Nästa dag gick bokhandlaren till banken, stöttad av lättviktskostymen, lånade upp 290 miljoner, köpte husen med den lilla bokhandeln och den lilla krogen, städslade en entreprenör för att bygga en supergalleria samt en trendig restaurang för hot mexican food, skaffade personal, tecknade en pensionsförsäkring för bokhandlaren samt köpte en bungalow på spanska solkusten. Självklart stoppades i den vevan ganska många sköna provisionsmiljoner i lättviktskostymens vackra portfölj.

Därefter avreste Mustangen hastigt i en doft av bränt gummi och sågs aldrig mer.

Det hela gick förstås som det gick med det övriga åttiotalet.

Idag sitter vår bokhandlare i sin lilla butik i en källarlokal lutad åter över sin kassabok och kämpar med att få debet och kredit att gå ihop. Om banken ska få sitt så blir det varken pytt eller isterband.

Det får bli blodpudding hemma vid köksbordet och någon rackabajsare är det inte tal om…

Till och med umgänget med de nya härliga böckerna är beskuret – nu måste han ju betala kontant för varje bok.

Se det var en riktig åttiotalssaga!

Se gärna Svenarnes blogg, genom att klicka här.

© Svenarne Jansson

Bokhandlarn kan bli sysselsatt 7-800 år

I morse gick jag runt och kollade alla hyllor, takfack, podier och gondoler innan vi öppnade butiken kl 10. Då konstaterade jag att som bokhandlare sitter man på en informationsmängd som är ofattbar. Det finns i storleksordningen 20 000 titlar i lager. Räknar man 400 sidor per titel blir det 8 miljoner sidor. En sida kanske har 2 000 tecken. Det bör därför bli i runda slängar 16 miljarder tecken. Med en hjärna som klarar av att ta in 10-15 tecken/sek så ska jag nu sätta mig ner och räkna på vilken tid jag behöver för att läsa genom lagret.

Det visar sig då att det bör ta mig 32 år med läsning dygnet runt, givetvis med full koncentration och ingen slarvläsning.

Säg att jag läser 1 timme varje kväll i stället så bör det ta sisådär 7-800 år. Då är dagens lager läst. Men nyutgivningen då?

Det finns absolut en osäkerhet i denna kalkyl men intressant att se storleksordningen.

Jag brukar säga att som bokhandlare är man världsbäst på att läsa omslagens baksida. Bara där så är det kanske 1 000 tecken. Så det tar nästan 16 dygn dygnet runt att läsa in sig på omslagen. Om man nu bara klarar av en timme om dagen mellan kunderna så tar det drygt ett år. Men vilken affärsdag har man en timme över. Kommer inte ihåg när det var senast. Då är det väl bara att konstatera att jag inte är världsbäst på att läsa baksidor heller.

Så var det där med läsplattor och e-böcker. Läsplattor marknadsförs med att där kan man lagra oändligt antal e-böcker. För att få ett exempel tog fram vår iriver Story läsplatta. Den kan lagra upp till 2 000 titlar i sitt ordinarie minne utan större problem. 2 000 titlar är 10% av vårt fysiska lager i butiken så läsplatte-ägaren har med andra ord fullt upp i 70-80 år.

Sedan kom jag på en annan fundering av det allvarligare slaget. Som bokhandlare sitter man ju på denna informationstillgång. Är inte detta möjligen något som kan bli föremål för förmånsbeskattning?



Lennart Bergström
Bokhandlarn