Lennart Bergström
Bokhandlarn
Bokhandelssafari i New York
Om man för en dag vill slita sig från mässgolvet på Book Expo America (och det vill man – man står bara ut med svettiga förläggare som kastar sig över en för att locka till olika signeringar under en begränsad tid) är en rundtur bland New Yorks bokhandlare verkligen något att rekommendera.
Med Lasse Winkler som ciceron kuskade jag runt från åtta på morgonen till åtta på kvällen, för att hinna med inte mindre än nio boklådor på en dag.
Förutom Barnes & Nobles fyravåningsbutik på Union Square besökte vi endast oberoende bokhandlar, för så ser det ut i New York. En del mönster var dock återkommande, oavsett storkedja eller liten indie.
Tydligt var att bestsellerism helt övergetts i New Yorks boklådor. I skyltfönstret på Barnes & Nobles butik visas ingenting – förutom en bild på en Nook.
Där inne möts vi av en lång rad bokbord – alla med olika rekommendationer. Ingenstans ligger bästsäljarna, i stället blandas relativt nya böcker med en hel del äldre. Det är litterära böcker somSwamplandia eller Maine (som för övrigt syns på vartenda rekommendationsbord), blandat med klassiska New York-skildringar som Lush lifeeller Jonathan Lethems Brotherless Brooklyn.Längst in i butiken ligger numera Nook-hörnan, dit alla vill gå. Precis som livsmedelsbutiker placerar mjölken längst bak.
På bordet med rekommenderad ”summer reading” ligger nästan bara klassiker: Räddaren i nöden, Lolita och På spaning efter den tid som flytt.
Samma sak möter oss i den klassiska butiken Strand, men där har de dessutom låtit författaren Aimee Bender, som ska besöka butiken senare i veckan, välja sina favoritböcker och lagt upp dem på ett bord.
St Marks bokhandel har varit hotad under många år. På en skylt i dörren hänger ett bedjande plakat: Thank you for continued support. Inne i butiken förstår jag ganska snart varför de behöver be om stöd, samtidigt som de flesta oberoende bokhandlar just nu går bättre än någonsin i USA. Inget rekommendationsbord, ingen entusiasm och ingen känsla av nu. Det sitter små uppklistrade lappar under vissa titlar, men det finns inget i butiken som gör att jag känner att just de här böckerna rekommenderas just nu av just den här personalen. De små lapparna kan ha suttit i år. Det blir också svårt att orientera sig bland alla hyllor när personalen inte leder mig på vägen med egna tips och guidningar – om än bara genom rekommendationsbord eller månadens favorit.
Annars går det alltså väldigt bra för den amerikanska bokhandeln. På bokmässan lanserar ABA en ny kampanj ”Why indies matter”. En korg med knappar med samma budskap har strykande åtgång. Så på korgen står det ”Bara en knapp per person”. Toby Cox, ägare till butiken Three Lives, i West Village,berättar att 2011 var hans bästa år någonsin – och 2012 har börjat ännu bättre. Han har haft butiken i elva år.
Samma sak hör vi när vi besöker miniboklådan Word i Greenpoint i Brooklyn, inredd med massor av Billybokhyllor; det går riktigt bra för små boklådor. På Word har de sin butikstopplista i fönstret, toppad av Bright’s passages av Josh Ritter och med Alison Bechdels nya roman på fjärde plats. ”Fantastisk”, säger kvinnan bakom disken.
I en liten hylla säljer de rekommenderade böcker från oberoende förlag. Den står nästan längst fram. På en anslagstavla kan man annonsera om man vill träffa andra läsintresserade – för dem som tycker att nätdejting känns obehagligt.
Några stopp därifrån, men fortfarande på G-linjen (”vi borde döpa den till Brooklyns bokhandlarlinje”, säger Stephanie, manager på Word) ligger Fort Green och bokhandeln Greenlight.
Välsorterad, stor och fullt med barn som leker i lekhörnan längst in. När jag frågar om en bok med den luddiga formuleringen ”en kriminalförfattare som gjort en slags rip off på en Austen-bok?”, söker expediten genast fram PD James Death Comes to Pemberly. Annars är den inte lika inspirerande som Word eller Three Lives. Möjligtvis för att den känns så extremt medveten. Ibland undrar jag om de ger de tips de tror att den kulturella medelklassen i området tycker är creddigt, snarare än att säga vad de själva tycker.
När vi anländer till Bookcourt i Cobble Hill hålls ett författarsamtal med författaren Zoe Fisherman. Lokalen är så full att folk längst bak får stå upp, då stolarna inte räcker till. När samtalet är slut ringlar sig kön med väntande på signering nästan ända ut till kassan. Två yngre män kommer fram till mig och frågar vad alla köar för och jag pekar på Zoe Fishermans bok Saving Ruth.Männen köper omedelbart boken och ställer sig i kön, utan att ha hört samtalet. Då litar man på sin butik – eller sina grannar.
Annars är det ju viktigast att lita på dem som jobbar i butiken. Sällan möter man så engagerad personal som i boklådor i New York.
– Säg till om ni vill ha rekommendationer, jag älskar att tipsa! säger expediten i Mystery Bookstore innan vi ens kommit innanför dörren.
I kokboksaffären Bonnie Slottnick Cookbooks på tionde gatan, som inte är större än 16 kvadratmeter, finns så många nya och gamla kokböcker att det knappt går att ta sig in. Från golv till tak. Ägarinnan frågar var vi kommer ifrån och när vi säger Sverige plockar hon fram Jan Hedhs brödbok.
– Mycket dålig, säger hon och pekar på att översättningen är gjord direkt från svenska mått till amerikanska – vilket inte fungerar.
– Vilken ugn kan ställa in 441 grader Fahrenheit? frågar hon.
Sedan ger hon oss en lång lektion i alla USA:s olika matskribenter, vilka som är bra, när de var det och vilka man absolut inte ska läsa. Det finns inte en bok hon inte har koll på i den överfulla lokalen.
Det är upplyftande att gå runt i alla dessa boklådor. Inte bara för att de alla verkar glada och att det blåser tydlig medvind just nu (kanske på grund av Borders konkurs, men det har också skapats en medvetenhet kring de här butikernas betydelse som inte funnits på länge), utan också för att folk är glada och entusiasmerande och verkar brinna för att sälja sina favoritböcker till just mig. På McNally Jackson kör de till och med med hemkörning - leverans samma dag. 
