En saga om en bokhandlare i en liten stad någonstans

Svenarne Jansson, som har ett långt yrkesliv bakom sig i bokhandelsbranschen, har skrivit en liten saga, som jag gärna vill förmedla här och nu.

Det var en gång en liten bokhandel, som låg vid ett litet torg i en liten stad någonstans i det avlånga Sverige. I den lilla bokhandeln arbetade en liten bokhandlare i grå kofta och vit skjorta med prickig fluga. Han fanns i bokhandeln både bittida och sent och alla innevånare i den lilla staden tyckte att det var en fröjd att titta in hos honom för att handla en blyertspenna – eller kanske ett litet häfte om beskärning av buskar.

Bokhandlaren älskade sitt arbete och skötte allting noga – det hade han alltid gjort – och bokförde alla inkomster och utgifter i en jättestor kassabok som han börjat använda 1959 och som förmodligen skulle räcka en bra bit in på 2000-talet, med oförändrade inkomster och utgifter.

Duktig sifferkarl var han – debet och kredit gick precis jämt upp i hans liggare.

Det fanns det alltid lite pengar kvar i kassalådan på kvällen. Det räckte precis till pytt i panna med ägg eller isterband med stuvad potatis på den lilla krogen, där bokhandlaren spisade sin aftonvard efter att ha stängt butiken om kvällen.

Det hände sig ibland att det blev en liten rackabajsare till maten och en skvätt punsch till kaffet, men det hör egentligen inte hit.

Efter en liten kvällspromenad återvände bokhandlaren till sin lilla enrummare som låg ovanpå den lilla bokhandeln, för att försiktigt bläddra i och bekanta sig med de primörer som senast kommit hem från förlagen.

Och tiden gick sin gilla gång, och så blev det åttiotal.

En eftermiddag bromsade en glänsande Ford Mustang in utanför den lilla bokhandeln. Ur bilen steg en stilig karl, klädd i italiensk lättviktskostym, och med en mycket vacker portfölj.

Han steg in i bokhandeln, presenterade sig och bad om bokhandlarens uppmärksamhet en stund, för han ville presentera ett koncept. Bokhandlaren var inte riktigt säker på vad koncept betydde, så han vände på öppet/stängt-skylten på dörren och satte sig att lyssna och lära.

Därefter var inget sig likt mer i bokhandlarens värld.

Man avslutade kvällen med middag på den lilla krogen tvärs över gatan – hjortfilé och pommes nånting och rött vin i 500-kronorsklassen. Lättviktskostymen bjöd.

Nästa dag gick bokhandlaren till banken, stöttad av lättviktskostymen, lånade upp 290 miljoner, köpte husen med den lilla bokhandeln och den lilla krogen, städslade en entreprenör för att bygga en supergalleria samt en trendig restaurang för hot mexican food, skaffade personal, tecknade en pensionsförsäkring för bokhandlaren samt köpte en bungalow på spanska solkusten. Självklart stoppades i den vevan ganska många sköna provisionsmiljoner i lättviktskostymens vackra portfölj.

Därefter avreste Mustangen hastigt i en doft av bränt gummi och sågs aldrig mer.

Det hela gick förstås som det gick med det övriga åttiotalet.

Idag sitter vår bokhandlare i sin lilla butik i en källarlokal lutad åter över sin kassabok och kämpar med att få debet och kredit att gå ihop. Om banken ska få sitt så blir det varken pytt eller isterband.

Det får bli blodpudding hemma vid köksbordet och någon rackabajsare är det inte tal om…

Till och med umgänget med de nya härliga böckerna är beskuret – nu måste han ju betala kontant för varje bok.

Se det var en riktig åttiotalssaga!

Se gärna Svenarnes blogg, genom att klicka här.

© Svenarne Jansson

Bokhandlarn kan bli sysselsatt 7-800 år

I morse gick jag runt och kollade alla hyllor, takfack, podier och gondoler innan vi öppnade butiken kl 10. Då konstaterade jag att som bokhandlare sitter man på en informationsmängd som är ofattbar. Det finns i storleksordningen 20 000 titlar i lager. Räknar man 400 sidor per titel blir det 8 miljoner sidor. En sida kanske har 2 000 tecken. Det bör därför bli i runda slängar 16 miljarder tecken. Med en hjärna som klarar av att ta in 10-15 tecken/sek så ska jag nu sätta mig ner och räkna på vilken tid jag behöver för att läsa genom lagret.

Det visar sig då att det bör ta mig 32 år med läsning dygnet runt, givetvis med full koncentration och ingen slarvläsning.

Säg att jag läser 1 timme varje kväll i stället så bör det ta sisådär 7-800 år. Då är dagens lager läst. Men nyutgivningen då?

Det finns absolut en osäkerhet i denna kalkyl men intressant att se storleksordningen.

Jag brukar säga att som bokhandlare är man världsbäst på att läsa omslagens baksida. Bara där så är det kanske 1 000 tecken. Så det tar nästan 16 dygn dygnet runt att läsa in sig på omslagen. Om man nu bara klarar av en timme om dagen mellan kunderna så tar det drygt ett år. Men vilken affärsdag har man en timme över. Kommer inte ihåg när det var senast. Då är det väl bara att konstatera att jag inte är världsbäst på att läsa baksidor heller.

Så var det där med läsplattor och e-böcker. Läsplattor marknadsförs med att där kan man lagra oändligt antal e-böcker. För att få ett exempel tog fram vår iriver Story läsplatta. Den kan lagra upp till 2 000 titlar i sitt ordinarie minne utan större problem. 2 000 titlar är 10% av vårt fysiska lager i butiken så läsplatte-ägaren har med andra ord fullt upp i 70-80 år.

Sedan kom jag på en annan fundering av det allvarligare slaget. Som bokhandlare sitter man ju på denna informationstillgång. Är inte detta möjligen något som kan bli föremål för förmånsbeskattning?



Lennart Bergström
Bokhandlarn

e-boken mot pappersboken

e-boken är tveklöst här för att stanna. Digitala böcker är definitivt ett komplement till tryckta böcker, på ett eller annat sätt. Men e-boken har flera områden där den tryckta boken är överlägsen, (kanske än så länge).

Det är ju så här med teknologiutvecklingen. Det finns ett gäng, ”early adopters”, som bara ska ha allt som är nytt, oberoende av användbarhet och kostnad. Det är det gänget som bekostar leverantörernas utvecklingskostnader, (tack för det). Den stora massan kommer långt efter och det är ju först då det blir intressant för leverantörer att utveckla användningsområden för den nya teknologin. Först nu, tre-fyra år efter introduktionen av läsplattan, finns det ett bra utbud av e-böcker.

Pappersboken är dock genial i sin enkelhet. Den är enastående användarvänlig. Den är flexibel i format och tryck. Den behöver ingen el, inga kablar, batterier eller behov av nätåtkomst.

e-boken finns inte. Åtminstone inte i den fysiska världen. Det kommer med ett klick och försvinner lika snabbt med ett klick. Man kan inte ta på den, beundra den, känna tyngden, känna papperskvalitén.

Hur handikappad är då e-boken i en match mot pappersboken? Just nu kan jag komma på följande sex.

En delvis läst e-bok påminner dig inte att läsa färdigt

En e-bok finns inte I ditt perifera seende. Den lockar dig inte att läsa färdigt. Den ger dig inget dåligt samvete. Du kanske inte längre kommer ihåg att den ens finns. Den är bara borta. Möjlig lösning: En pop-up att du slutade läsa på sida 82 för fyra månader sedan.

Du kan inte organisera dina e-böcker på ett bra sätt

Du kan organisera din bokhylla hemma på ditt eget sätt. Alfabetiskt efter författare, efter typ av bok, favoriter, storlek och på hundra andra sätt. Du skapar ett bibliotek du lätt hittar i.

Men inte så på läsplattor och telefoner. Där organiseras dina e-böcker efter de appar du använder. Du kan inte få en översikt över alla dina e-böcker. Leverantörer kommer troligen inte att kunna komma överens om en gemensam app, åtminstone inte de närmaste åren, eftersom här gäller stenhård konkurrens.

e-boken fixar inte anteckningar i marginalen

Böcker har inte överdrivet mycket utrymme för marginalnoteringar – men e-böcker har inget alls.

e-böcker betraktas som förbrukningsartiklar men är inte prissatta så
e-böcker kan inte delas med andra, doneras till det lokala biblioteket eller säljas. Vill man betala nästan lika mycket för en e-bok som för en pappersbok? E-boken är ju virtuell och försvinner i cyberrymden med ett klick, till skillnad från pappersboken.

e-böcker kan inte användas som designelement i hemmet

Biblioteket är en integrerad del av hemmet hos många litteraturälskare. Det finns lika många varianter från IKEAs standardiserade bokhylla Billy till de mest experimentella där t ex en gammal tjock-TV blir en möbel för förvaring av böcker.

En signerad e-bok!?

En signerad pappersbok med en personlig dedikation från författaren ökar affektionsvärdet. Ronden går till pappersboken. Tveklöst.

Vad ser man om man tittar i framtidskikaren?

Det har hittils varit så att inget nytt media har helt tagit livet av ett tidigare media. Vi har fortfarande radio i allra högsta grad trots nätet och TV. E-boken kommer troligen inte att ta livet av pappersboken heller. Det blir bara en mer diversifierad mediamiljö. Vissa böcker kommer sannolikt inte i e-bokformat, t ex verk av typ soffbordslitteratur och andra ”vackra böcker”. Manualer och viss facklitteratur kommer definitivt mer och mer i digitalt format.

Läsplattan kommer att utvecklas längs flera utvecklingslinjer. Läsplattan, som begrepp, är snart borta eftersom den redan är vår nästa laptop. På den läser du texter, mejlar kompisar, Googlar, hanterar dina sociala nätverk, tittar på TV, osv i all oändlighet. Vissa kommer att älska att läsa sina romaner på sin laptop. Andra lägger undan laptopen och tar fram pappersboken till kvällsläsningen. Valen blir flera, som i allt annat.

Det som är intressant i teknikutvecklingen är gränssnittet mellan läsplatta/laptop och människa. Dom elektroniska brillorna borde vara på gång snart. Som fungerar så att man sätter på sig ett par glasögon med en liten laser som ritar upp skärmbilden direkt på näthinnan. På ett ögonblick kan glasögonen skifta till vanlig glasögonfunktion så är du tillbaka i verkligheten. Värt att längta till.

Att köpa en e-bok tillsammans med en pappersbok är kanske sättet att få det bästa av två världar?

Lennart Bergström
Bokhandlarn

Den nya affärslogiken i förlagsbranschen

Dagens Nyheter började i midsommarhelgen att publicera Håkan Nessers senaste roman, Himmel över London, som kommer ut i handeln

först den 12 augusti 2011. Hela boken. Uppdelad i en antal avsnitt, ett om dagen.

Sundsvalls Tidning började i midsommarhelgen att publicera Jens Lapidus senaste roman Livet Deluxe. Ett avsnitt om dagen även här. En bok som kom ut i handeln den 17 juni 2011.

Som bokhandlare börjar man ju fråga sig hur affärslogiken ser ut i det stora bokförlaget. Räknar man på att spara in på tryckkostnaden, distributionskostnaderna till Statoil, ICA, Coop, Adlibris, Bokus och till bokhandeln? Kanske räknar man på att inte behöva lägga ut några marknadsföringspengar? Man räknar kanske på att slippa kostnaderna för att lägga ut boken på rea nu till februari? Eller var det kanske bara skräp till litteratur så att dom räknar med att boken inte kommer att gå att sälja genom dom vanliga kanalerna? Inte ens till lågpris genom matbutiken tillsammans med ett par liter mjölk?

Men! Jag glädjer mig för läsarens skull. Det kanske till och med stimulerar någon till läsning som inte annars skulle öppna en bok. Då är det för den goda sakens skull.

Börjar känna att mina kunskaper i företagsekonomi inte räcker till för att förstå den sortens affärslogik som det stora bokförlaget har tagit till sig. Måste kolla i högskolekurserna om det till hösten kanske finns en kurs som jag missat.

Lennart Bergström

Bokhandlarn

Bokhandlarn inleder midsommarfirandet

Rapport från midsommarfirandet. Nu har vi stängt butiken för midsommarhelgen och ser fram mot tre dagar med vila, sol och bad.

Hörde just väderrapporten. En kallfront passerar dagen före midsommarafton över södra Norrland, som medför kraftigt regn i samband med passagen, kulingvindar från nordväst och temperaturer från 10 upp till 13 grader.

Samt slut på gas i gasolgrillen. Det ska dock inte hindra en bokhandlare från att sedvanligt grilla en bit kött för att vara i form för de aktiviteter som en midsommarafton normalt innebär.

Önskar alla en solig och trevlig midsommar.

Lennart

Bokhandlarn

Bokhandeln i nytt läge

Bokhandeln. Att gå runt bland hyllorna och låta blicken ta in böckerna, känna på böckerna, bläddra i och kanske läsa en snutt ger sinnesro och utrymme för eftertanke. Bokhandeln är en institution i samhället, en påminnelse om vikten av att läsa och reflektera. Den är ett verktyg för att inspirera och upptäcka det nya och oväntade. Grunden läggs förhoppningsvis i skolan. Barn måste få upptäcka att det är roligt att läsa. Har intresset en gång väckts finns det med hela livet.

Men hur länge kommer bokhandeln i nuvarande form att finnas kvar? I skuggan av näthandel, den allmänna digitaliseringen av äldre litteratur och den pågående nedläggningen av bokhandel på mindre orter känns det som om vi närmar oss en punkt där bokhandeln riskerar att gå samma väg som skivhandeln.

Jag är inte mot tekniska framsteg, (jag är ju tekniker och naturvetare i botten). Jag läser gärna texter i min telefon, laptop eller läsplatta. Men främst är det då manualer och specialiserad facklitteratur som jag behöver i jobbet. När det gäller skönlitteratur är det annat. Känslan av att hålla en bok i handen, bläddra i den, ha den i bokhyllan och bli påmind om den och den tidpunkt jag läste den, är något som förloras när alla världens böcker ligger i ett minne i läsplattan.

Kan det vara så att vi förlorar något viktigt om vi förlorar bokhandeln?

Bokhandeln ingår i bildningens grundläggande institutioner, tillsammans med biblioteket och kaféet. De är alla miljöer under stark omvandling - det är i dessa miljöer som det offentliga samtalet under alla tider har spirat och tagit fart. Inte för inte har boklådor, kaféer och bibliotek alltid spelat stor roll för bildningen i ett land. Behovet av det öppna samtalet har knappast minskat om man säger så.

Bokhandeln är ett nav för reflektion och upptäckt, för diskussion och samtal. Det finns goda skäl till att härskare alltid fruktat boklådorna. De har alltid varit noga med vad som finns på hyllornma och ibland till och med bränt ned boklådor. Egypten är det senaste exemplet. Där har nu efter revolutionen boklådor poppat upp fyllda med litteratur som tidigare varit förbjuden. Men samtidigt som den nya tekniken hjälper till att stjälpa just dessa diktaturer riskerar den också att svepa undan förutsättningarna för det öppna, personliga demokratiska samtalet.

För att vända denna utveckling måste en modern bokhandel, enligt min mening, arbeta mer med att skapa miljöer som inspirerar och stimulerar nyfikenheten. Den måste bli ett nav där möten mellan läsare och mellan författare och läsare kan ske. Samtidigt måste detta ske i en kommersiell miljö. Den moderna bokhandeln ska ha aktiviteter av många olika slag. Det kan vara novellskrivartävlingar, skrivarkurser, författarkvällar, signeringar och särskilda evenemang för olika kundgrupper. Varför inte träffas i bokhandeln för att uppleva en teaterföreställning eller en konsert? Eller för att lyssna på ett föredrag om sommarens mest populära resmål? Eller en skolklass får ”äga” bokhandeln ett par timmar innan öppning på morgonen?

Nu för tiden när storsäljare säljs som lockvaror i matvarubutiker till under inköpspris måste bokhandeln ställa om och fokusera på kundservice och kompetens i en inbjudande och inspirerande miljö. Här kommer den digitala utvecklingen och de sociala medierna in i bilden. De sociala medierna är en möjlighet för bokhandeln att återupprätta den roll den en gång i tiden hade som social mötesplats för kultur- och litteraturintresserade. Här ger oss den digitala teknikutvecklingen en fantastisk möjlighet att mötas både på nätet och i den fysiska bokhandeln.

Dessa möjligheter ska vi ta vara på och utveckla. Det ska inte bli något bokbål!

Kanske en blivande bokhandlare?

Barnbarnet Liam Axel 3 veckor gammal har ännu inte öppnat sin Dostojevskij. Men det är nog inte så långt borta. Man ser det i hans ögon. Den där blicken. Öppen för att vidga sin förståelse för historiska och idéhistoriska strömningar.

Om sådär 15 år står han där i kassan...