måndag 27 maj 2019

Dubbel födelsedag 26 maj

Barnbarnet Juni och bokhandlarns fru Ewa fyller år samma dag, 26 maj! Vilket kalas det blev!


tisdag 7 maj 2019

Det är ingenjörer, forskning och teknik som ska rädda världen

Jag har inte varit bokhandlare i hela mitt liv, men jag är en hängiven entreprenör med en gedigen akademisk utbildning i elektroteknik, elektronik, datateknik och fysik. Jag har undervisat i framförallt elektronik och datateknik på tre tekniska universitet och högskolor i min karriär, senast på Mittuniversitetet.

Vad som oroat mig är hur debatten kring växthusgaser och uppvärmning av vår planet har kommit att bli. Jag ska inte ge mig in på en debatt om uppvärmningen är faktisk eller bara är en del av de cykliska perioder som planeten genomgått under årmiljoner. Men för säkerhets skull så accepterar jag gärna att det är människan som orsakat den uppvärmning som pågår genom utsläpp av växthusgaser.

Hur ska vi hantera detta? Vad ska vi göra på mikro- respektive makronivå? Ska jag sluta kör bil på fossilt bränsle? Det påverkar utsläpp av koldioxid på mikronivå om jag gör det och på makronivå om alla människor på jorden gör det.

Vad kan vi påverka och vad kan vi inte påverka? Silar vi myggor och sväljer elefanter?

Naturvårdsverket har intressanta siffror om man börjar gräva, vilket man bör göra innan man säger för mycket. Några siffror på utsläpp av koldioxid. Listan toppas ojämförligt av SSAB när det gäller utsläpp från industrin. Men man kan man till sin förvåning se att Stockholmarnas uppvärmning (Värtaverket) skapar nästan lika mycket utsläpp som hela inrikesflyget. För att inte tala om båttrafiken runt våra kuster som släpper ut 108 miljoner ton CO2 mer än inrikesflyget.

SSAB, 4,9 miljoner ton,
Lulekraft AB, Luleå: 1,93 miljoner ton, (förbränner restgas från SSAB)
Cementa AB, Gotland: 1,57 miljoner ton

Vägtransporter, 15,5 miljoner ton
Båttrafik, 0,662 miljoner ton, varav en fjärdedel av fritidsbåtar.
Inrikesflyget, 0,554 miljoner ton,

Värtaverket i Stockholm 0,5 miljoner ton, fjärrvärme (förbränner kol)
Vattenfall Uppsala 0,385 miljoner ton, fjärrvärme

Källa: Naturvårdsverket och SCB.

Jag har inte hört någon politiker eller någon majoritet av medborgarna bekymra sig över att Värtaverket, en av landets största utsläppskällor av koldioxid, ligger mitt i Stockholm. Nu ska kolkraftverket fasas ut 2022 med de konsekvenser detta kommer att få. Läs gärna en artikel om detta här.


Vägtransporter står i Sverige för utsläpp av drygt 15 miljoner ton. En ansenlig mängd som borde kunna göras något åt. Nu ropar alla att det är fordon som drivs på el som är lösningen.

Men elenergi ska produceras och batterier ska tillverkas. Svenska Kraftnät varnar redan nu för en kommande elbrist i Sverige redan innan delar av kärnkraften avvecklats. Batterier ska produceras med en begränsad tillgång av sällsynta jordartsmetaller, som t ex Litium, som utvinns i politiskt instabila länder som Kongo och protektionistiska länder som Kina. Fabriker ska byggas, t ex NorthVolt i norra Sverige.

Eldrift av fordon kommer högst troligt att bli morgondagens teknik. Det är inte bara tillgången till el men även hur energin ska lagras i fordonet som är problemet.

Batteritekniken går sakta framåt, men för att det ska bli realistiskt i större skala måste det ha kommit till ett tekniksprång som möjliggör en ny typ av batterier som har en mycket högre lagringskapacitet än i dag och använder sig av råvaror med god tillgänglighet. Dessutom batterier som går att snabbladda.

Vätgas som energilagring är sannolikt en bättre lösning, åtminstone för den tyngre trafiken. Men mer om det nedan.

Jag konstaterar att det är ingenjörerna, teknik och forskning som ska rädda världen från utsläpp. Politikerna borde stödja vetenskap i stället för att dela ut pekpinnar och belägga människor med skam.

Ytterligare ett bevis på att det är ingenjörer, teknik och forskning som ska rädda världen bevisas i nedanstående artikel, saxat från ett reportage av SvT

Framtidens vätgasbilar: ”Allt som behövs är vatten och sol”

På ett gärde intill E20 utanför Mariestad ligger någonting unikt: Den första tankstationen i världen där vätgas tillverkas på plats och där vem som helst kan tanka. Om man har en bil som drivs av en bränslecell förstås – men de är inte många. Inte än i alla fall.

Nio kronor hektot kostar vätgasen. En full tank går löst på drygt 500 kronor och på den kan en bränslecellsbil köras upp emot 70 mil. I dagsläget är 8 av kommunens drygt 150 bilar av rätt typ – i praktiken elbilar där batterierna ersatts av en vätgastank och en bränslecell (se faktaruta).

– Vätgas är framtiden, allt som behövs är vatten och sol. Ännu så länge är det inte lönsamt, men när kommunen kommit upp i 30-50 bränslecellsbilar så räknar vi med att spara pengar. De är billigare att köra än de fossildrivna bilar som vi successivt byter ut, säger Jonas Johansson, utvecklingschef på Mariestads kommun.

Hemtjänsten först ut

Han är en av de drivande bakom ”macken”, där vanligt kranvatten förvandlas till vätgas med hjälp av energi från solcellerna precis intill. Redan i dag tankar hemtjänsten några av sina bilar med kommunalt tillverkat bränsle innan de kör ut till brukarna på den västgötska landsbygden.

Helt självförsörjande

Det som gör tankstationen i Mariestad världsunik är att den är ”off grid” – bortkopplad från elnätet och självförsörjande på energi. Den som sett till att allt fungerar är elingenjören och vätgasentusiasten Hans-Olof Nilsson. Här på gärdet i Haggården har han satt ihop ett system av solceller, en elektrolysör som spjälkar vattnet, en kompressor samt långa rader av tuber där vätgasen förvaras under högt tryck.

– Sådana här mikronät kan man sätta upp precis var man vill för att både producera och lagra sin egen energi. Solen är bränslet och så lånar man lite vatten som sedan lämnas tillbaka. Vad kan vara bättre än det?


De olika delarna av tankstationen har placerats i containrar för att snabbt kunna flyttas och byggas upp på en annan plats. Som den ser ut i dag andas konstruktionen lite ”Oppfinnar-Jocke”, men den har inte varit gratis. Bidrag från bland annat EU har dock gjort att Mariestads skattebetalare sluppit största delen av notan på totalt 30 miljoner kronor.

Locka gröna entreprenörer

Förutom att förse kommunens fordon med miljövänligt bränsle är förhoppningen att den nya tekniken ska sätta Mariestad på kartan och ge ett lyft till det lokala näringslivet. Satsningen som ska locka gröna entreprenörer att etablera sig går under namnet ElectriVillage och innehåller fler ambitiösa projekt. Bland annat bygget av en ”off-grid-förskola”, där all energi ska komma solen, bland annat lagrad i form av vätgas.

Och uppmärksamhet har kommunen fått. Åtminstone utomlands, där vätgasplanerna nått betydligt längre än de gjort i Sverige. Kommunstyrelsens moderate ordförande Johan Abrahamsson besökte i våras staden Warrnambool i Australien, som bjudit dit honom för att berätta om satsningarna i Mariestad.

Fakta om vätgas och bränslecellsbilar

  • Vätgas kan framställas genom elektrolys av vatten – man tillför elektricitet och delar upp vattenmolekylen i syre och väte. Då blir vätgasen en energibärare med vars hjälp man kan lagra och transportera energi från till exempel solceller och vindkraftverk.

  • I en bränsecell sker en omvänd kemisk reaktion mellan vätgasen och luftens syre. Resultatet blir att den lagrade energin frigörs i form av elektriciet och värme och det vatten som användes vid gastillverkningen återbildas.
     
  • En bränslecellsbil är en elbil där batterierna bytts ut mot en vätgastank och en bränslecell. Fördelen jämfört med en batteridriven elbil är den långa räckvidden och att den går snabbt att tanka. Inte minst när det gäller godstransporter anses långtradare med bränsleceller som ett bättre alternativ än batteridrivna.
     
  • Antalet bränslecellsbilar på de svenska vägarna är försvinnande litet – det handlar om totalt ett fyrtiotal. Orsaken är att tillverkarna inte haft några att sälja förrän i år – och de har fortfarande inte levererats. Dessutom är bilarna ännu så länge dyra – omkring 700 000 för den billigaste.
     
  • En annan sak som talar mot bränslecellsbilar är att det bara finns fyra tankställen i Sverige: Göteborg, Mariestad, Stockholm och Sandviken. Länder som Tyskland, Danmark och Norge har nått betydligt längre. Planen är att upprätta en korridor längs de större vägarna så att det ska gå att köra bränslecellsfordon mellan åtminstone delar av Europa. 

Så lite om miljövänlig flygning

Ett turbopropflygplan från BRA – Braathens Regional Airlines, en ATR 72-600, flög för ett tag sedan sträckan mellan Halmstad och Stockholm med 72 passagerare ombord. BRA kallade flygningen för en perfekt flygning.

Flygplanet var tankat med hälften vanligt flygbränsle och hälften biobränsle, så kallat Biojet. Biobränslet tillverkades i Finland, vilket också innebar korta transportavstånd. Att flyga på biobränsle sänker utsläppen med uppemot 80 procent.

Resultatet?

Flygningen innebar att utsläppen av koldioxid minskade med hela 46 procent jämfört med motsvarande normala flygresa med fossilt bränsle. För jämförelse:
  • Utsläpp samma flygresa med enbart fossilt bränsle (från BRA:s ordinarie flygningar): 63 gram koldioxid per kilometer och passagerare.
  • Svensk utsläppsgräns för miljöbil: 95 gram per kilometer.
  • Utsläppsgräns för Supermiljöbil: 50 gram koldioxid per kilometer.
Vad blev då resultatet från BRA:s miljövänliga flygning? Jo ett nettoutsläpp på 34 gram koldioxid per kilometer och passagerare vilket till och med är mindre än vad en supermiljöbil släpper ut.

Läs hela artikeln här.

torsdag 11 april 2019

JAZZSUFIERN: Reseberättelse från London - 2019-04-04 - 2019-04-...

JAZZSUFIERN: Reseberättelse från London - 2019-04-04 - 2019-04-...: Reseberättelse från bokhandelsskolans studieresa till London.     Under årens lopp har det blivit flera branschresor med bokhandelskolleg...

tisdag 26 mars 2019

Bokhandlarn som sommargäst i Sveriges Radio


Bokhandlarn Lennart Bergström, Foto SR Anette Brännström

Bokhandlarn är sommargäst i Sveriges Radio Västernorrland, ett klipp från 1 augusti 2013. Intervjuare är välkända radiorösten Stig Edfast, Sveriges Radio.

Vill du lyssna på programmet så finns det här.

Där pratade jag bland annat om Sveriges första deckarfestival som jag drog igång hösten 2013 och som nu arrangeras fört sjunde gången 6-8 november 2019. Kul att det slog så väl ut att vi kunde fortsätta varje år sedan dess. På den tiden var det Spegelsalen i Stadshuset som gällde, nu har festivalen flyttat över till Quality Hotels konferensvåning.

Se gärna Svenska Deckarfestivalens hemsida här.







onsdag 30 januari 2019

Att starta ett café i bokhandeln

Vi har funderat länge på att starta ett litet café i bokhandeln. I USA och England är det vanligt att det finns en caféhörna där man kan sitta och ta en kaffe och fundera på livet, kanske bläddra i en bok eller bara titta på folk.

Men jag är ju bokhandlare och har inte drivit något café tidigare. Det är det första problemet. Sedan ska det finnas plats både för caféet och för kunder att sitta och njuta av sitt kaffe.

Vi är numera sedan fyra år tillbaka franchisetagare inom Akademibokhandelsgruppen med en av de större butikerna i landet av de 130 i kedjan. Vi i kedjan har funderat en längre tid hur vi kan skapa mer upplevelser i butikerna. Ett sätt av flera är att driva Café. Eftersom jag är en entreprenör som brinner för att utveckla nya koncept tog jag initiativet att bli pilot för att testa ett Cafékoncept. Efter studiebesök i USA och England satte vi planerna i verket i början av 2018.

Men det behövs yta Under våren 2018 byggde vi om butiken, flyttat runt de olika varugrupperna så att det ska blir mer logiskt och lättare att hitta och även minskat på ytor med varor som inte är så frekventa. Då blev det plötsligt plats över för Café Bokbiten!

Vad behöver man för att Café? En bra plats, kyldisk, drickakyl, kyl, frys, diskmaskin, exponeringsdisk och givetvis en bra kaffemaskin.

Det mest kritiska beslutet var givetvis val av kaffemaskin. Samtal och offerter från många leverantörer följde och diskussioner med vänner i Cafébranschen, studiebesök och googlande. I april 2018 kom vi överens med Selecta AB om en kaffemaskin för färskmjölk, en ny modell från den stora tillverkaren WMF, som hade flera intressanta funktioner samt stort utbud av olika kaffevarianter. Jag läste in mig på tillverkarens manual i detalj och imponerades av allt vad den kunde göra. Tekniknörd och civilingenjör inom datateknik, som jag är, kände jag att det här är en maskin för oss. Den som tror att en kaffemaskin är en simpel manick har helt klart fel. Det är en dator som går att programmera till att göra vad som helst, (nästan).

Avtal signerades i slutet av april för leverans två veckor senare. Men det visade sig att den kom på plats först den 26 juli - mitt i semesterperioden, mer än två månader försenad.

Men det visade sig att det inte var så enkelt

När installatören kom på plats visade det sig att han aldrig hade sett den maskinen tidigare, inte fått någon utbildning på den och hade begränsad tillgång till programvaran i maskinen. Eftersom jag läst manualen hade jag mer detaljkunskap än han hade. Han berättade att han begärt att få utbildning innan installationen men att det inte hade blivit av.

Nåväl, vi fick igång den. Men det visade sig omedelbart att den inte alls levde upp till de specifikationer som utlovats vid kontraktskrivandet. Flera funktioner fanns inte och de kaffesorter med mjölk (Cappuccino, Latte, Macchiato, osv) som producerades av maskinen inte alls hade den kvalitet som vi förväntade oss.

Vi godkände därför inte leveransen. Nu följde många veckor med besök av Selectas tekniker för att försöka komma tillrätta med problemen. Under tiden kunde vi givetvis inte sälja kaffe i vårt fina Café. Och teknikern fick ingen utbildning, men han gjorde så gott han kunde.

Till slut visade det sig att Selectas leveransavdelning installerat en egen programvara i maskinen som ersatte den ursprungliga från fabriken. Med påföljd att de specifikationer vi skrivit kontrakt på inte längre gällde.

Så är vi inne i november 2018, sju månader efter kontraktskrivande och fyra månader efter leverans av maskinen. Då får teknikern helt plötsligt tillgång till den ursprungliga programvaran och kan installera den. Då fungerar den enligt specifikationerna och vi leveransgodkänner kaffemaskinen den 19 november 2018 och kan börja sälja kaffe i vårt Café. Hurra!



Så till efterbörden

Kommunikationen med Selecta har i ärendet varit en-vägs i stort sett under hela tiden. Trots att det måste ha stått klart både på lokal och koncernnivå att vi var missnöjda med hanteringen av oss som kund under dessa sju månader har Selecta valt att i stort sett ignorera detta.De kontakter vi i huvudsak har haft är med Selectas tekniker, som har gjort vad han kunnat inom ramen för sina behörigheter.

Maskinen levererades till oss den 26 juli, men först den 19 november får teknikern ordning på maskinen och vi leveransgodkänner den sju månader efter att vi skrivit kontrakt på kaffemaskinen.

Selecta har sålt hyreskontraktet till ett annat företag SG Finans, vilket gör att finansbolaget struntar i om maskinen fungerar eller inte, trots våra protester. Efter inkassohot betalar vi i alla fall, men informerar Selecta om detta, som då lovar att "ta hand om problemet".

Vi fick under hösten en utvärdering av leveransen, som Selecta bad oss att fylla i. Min huvudpoäng, som jag noterade i utvärderingen, var att innan Selecta börjar sälja en maskin måste både säljare och tekniker utbildas på maskinen så att de vet vad man säljer respektive hur man installerar och underhåller maskinen. I det här fallet sålde Selecta en kompetent maskin, men levererade en helt annan maskin. Någon återkoppling på utvärderingen kom aldrig.

Det här med kundvård, till slut

I en konkurrensutsatt värld blir förhållandet mellan säljare och köpare allt viktigare. Vi har mycket goda relationer med våra vanliga leverantörer i vår egen bransch. Vi anstränger oss för att ge återkoppling i positiv anda när något går fel, vilket det givetvis gör ibland. Leverantörerna lyssnar på oss och tillsammans hittar vi lösningar. Det är så B2B fungerar, eller borde fungera.

I fallet Selecta fungerar det inte så. Det är tragiskt när en så stor aktör på marknaden inte lyssnar på sina kunder. Fast det kan ju vara så att de lyssnar  på de stora för det är ju där pengarna finns. De små kan man undvara. Åtminstone just nu.

Prolog

Nu  har det blivit februari 2019. En av cheferna på Selectas huvudkontor ringer upp och ber om ursäkt för att leverans och installation gått så fel under så lång tid. Man lovar att ta till sig av den kritik och de synpunkter jag har haft samt att kompensera oss för våra kostnader. Som plåster på såret utlovas även en leverans av det bästa kaffe man kan hitta på marknaden, italienska Lavazza, som är vår favorit.

Vi har lärt oss väldigt mycket och jag hoppas att Selecta också har lärt sig en del.

Därför, välkommen till Café Bokbitens caféhörna där man kan sitta och ta en kaffe och fundera på livet, kanske bläddra i en bok eller bara titta på folk.

Nu är vi igång!



torsdag 30 augusti 2018

Två trappsteg som blir ett stort problem

I många år har vi i samråd med kommunen diskuterat handikappanpassning i generella termer genom vår handlarförening i City, där jag är ordförande. Handikapporganisationerna är givetvis mycket intresserade av att man bygger bort hinder i form av trappsteg för att underlätta åtkomst till butiker och andra företag. Vi som handlare är givetvis också intresserade eftersom vi slipper de lösa ramperna som måste tas fram och justeras in för varje passage. Det är ganska branta ramper och många tycker det är svårt med rullstol.

Det har hänt en del, till exempel ingången till IN: Gallerian, Apoteket i hörnet Esplanaden och Storgatan och till Systembolaget.

Nu i våras tog jag upp ärendet för egen räkning med vår hyresvärd, Castellum, som ställer sig positiva till att bygga bort våra två trappsteg. Nu är det ju inte bara att bygga, man måste ha bygglov från kommunens Stadsbyggnadsavdelning.


Så häromdagen kom ett delegation på tre personer för att överväga om Castellums förslag till handikappanpassning av vår entré med två trappsteg var rimligt. Castellum vill göra en "bulle" på trottoaren, en ganska bred sådan så att man inte ska märka så mycket av den när man går på trottoaren, som vid Åhlens entré.

Delegationen synade från alla håll även inne i butiken. Länge och väl. Så utspann sig följande dialog (något nedkortad).

- I Stockholm så är det fastighetsägarna som får ta ansvaret att bygga bort trappstegen inne i sina fastigheter, menade en i delegationen.

- Ja, men det här är inte Stockholm, anmärkte jag.

- Ska ni bygga bort här så kan det ju bli tal om att bygga bort trappstegen även till trapphuset (10 m bort), tyckte samma person som yttrat sig tidigare.

- Nej, det är nog inte så, menade Castellums fastighetsförvaltare. Trappan till trapphuset används inte av så många. Det är större behov till bokhandeln.

- Jaså, tyckte en ur delegationen.

Där var jag ju tvungen att hålla med. Fastighetsägaren har noterat att flera hundra passerar genom bokhandelns entré varje dag. Men det är ju inte lätt för kommunens representanter att veta, tänkte jag lite sarkastiskt.

- Det blir så guppigt om man gör som ni föreslår, så någon.

- Ja, men ni måste bygga bort trappstegen inne i butiken. Det blir för stort ingrepp på trottoaren för att vi ska godkänna förslaget, sa en i delegationen, som såg ut att vara chefen.

- Nej, det kan jag inte gå med på, sa jag. Det betyder att 10 kvadratmeter av butiksytan försvinner och vi kommer att ha entredörren tre meter in i butiken. Då försvinner den yta som vi använder som scen på våra författarkvällar.

- Du kan ju inte bara säga nej till allt, anmärker chefen för delegationen. Det är ju faktiskt fastighetsägarens skyldighet ENLIGT LAG att åtgärda sådana här saker! Delegationens medlemmar spände ögonen i mig.

Då kom tillfället att berätta vad jag började denna lilla historia med, att vi företagare har länge haft samråd med kommunen om handikappanpassning och där Stadsbyggnadsnämnden ställt sig mycket positiv till att medverka för att underlätta för fastighetsägarna.

- Det vet jag inget om, säger chefen för delegationen.

Där slutade inspektionen av våra två trappsteg och samtliga inblandade avtågade.

Historien fortsätter sannolikt i flera akter.


fredag 12 januari 2018

Upphittat

Se vad man kan hitta i hyllorna ibland. Då blir man "my-
cket" glad.