måndag 13 januari 2020

Är det snart slut på sedlar och mynt som betalningsmedel?

Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag om att banker ska tillhandahålla kontantservice. Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2020 respektive den 1 januari 2021. Svensk Handel anser att det är rimligt att banker tar ett större ansvar för kontanterna, men att handlarnas utmaningar med att få tillgång till växelpengar bör beaktas.

I Sverige är sedlar och mynt lagliga betalningsmedel och används fortfarande, om än i en allt mer begränsad omfattning. Minskningen av kontantanvändningen i Sverige går snabbare än i något annat land, mycket till följd av nya, billiga och enkla tjänster för kort- och mobilbetalningar. Detta har fått negativa konsekvenser för vissa grupper i samhället som äldre och personer med funktionsnedsättning.

En förutsättning för att kontanter ska kunna användas som betalningsmedel är att det finns tillgång till olika kontanttjänster, framför allt kontantuttag i Bankomater och dagskasseinsättningar, som gör att kontanter kan cirkulera mellan olika aktörer i samhället.

Nedmonteringen av kontantservicen ute på bankkontoren har gått för fort fram vilket gjort att många konsumenter och handlare har fått en besvärlig omställning. En av utmaningarna som vi handlare har idag är att få tillgång till växelpengar.


Däremot har den privatperson som vill tömma spargrisen eller betala räkningar med kontanter inte mycket stöd att hämta i den nya lagen. Vad gäller allmänheten är det bara uttag som omfattas av lagen. Det är en de punkter där Riksbanken varit kritisk och tycker att också det borde ha omfattats.

I Sundsvall finns några Bankomater, t ex vid Swedbank på Storgatan bredvid oss. Uttag görs ofta med 500 kr sedlar och det betyder att vi ofta får in dessa sedlar som betalning och vi ger givetvis växel tillbaka. Vi måste därför ha tillgång till mynt och sedlar, något som har blivit riktigt besvärligt för oss eftersom bankerna inte tillhandahåller någon kontantservice.

Hur får vi tillgång till växel då? Loomis är ett multinationellt företag, som har kontanthantering som affärsidé. Det vill säga att vi måste beställa mynt och sedlar på nätet och sedan skickas dessa från en depå i Malmö. En ganska komplicerad process som tar tid, upp till en vecka. Dessutom får vi betala en betydande avgift för köpet av mynt och sedlar.

Det är inte att undra på att många mindre handlare inte längre tar emot kontanter. Vi hoppas dock på att den nya lagen så småningom kommer att medföra att kontanthanteringen kommer tillbaka till lokala banker.

Vi är givetvis tacksamma om du som använder kontanter har så jämna pengar som möjligt, (till dess att bankerna löst problemet).

måndag 6 januari 2020

Ska jag köpa en elbil, eller vänta?

Inrikes transporter utgör en fjärdedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Transporternas utsläpp kommer till största del från vägtrafiken, som idag står för 91 procent av sektorns utsläpp. Flyget står för 3 procent och sjöfarten för 4 procent.


Vägtransporter står i Sverige för utsläpp av drygt 16 miljoner ton koldioxid. En ansenlig mängd som måste göras något åt.

Nu ropar alla att det är fordon som drivs på el som är lösningen. Det är högst troligt att det blir morgondagens teknik.

Men elenergi ska produceras och batterier ska tillverkas. Svenska Kraftnät varnar redan nu för en kommande elbrist i Sverige redan innan delar av kärnkraften avvecklats. Batterier ska produceras med en begränsad tillgång av sällsynta jordartsmetaller, som t ex Litium, som utvinns i politiskt instabila länder som Kongo och protektionistiska länder som Kina. Fabriker ska byggas, t ex NorthVolt i norra Sverige.

Batteritekniken går sakta framåt, men för att det ska bli realistiskt i större skala måste det ha kommit till ett tekniksprång som möjliggör en ny typ av batterier som har en mycket högre lagringskapacitet än i dag och använder sig av råvaror med god tillgänglighet. Dessutom batterier som går att snabbladda.

Är vätgas är en bättre lösning?
Vätgas som energilagring är sannolikt en bättre lösning, i första hand för den tyngre trafiken. Men mer om det nedan.

Vätgas kan tankas som man tankar bensin, lika snabbt och enkelt. En tank vätgas räcker lika länge som en tank bensin eller diesel. Vätgas framställs genom att dela upp vatten i vätgas och syre genom elektrolys. Elenergin får man sedan tillbaka i en bränslecell som slår ihop vätgasen med syre ur luften. Utsläppet består av enbart vatten. 

Jag konstaterar att det är ingenjörerna, teknik och forskning som ska rädda världen från utsläpp. Politikerna borde stödja vetenskap i stället för att dela ut pekpinnar och belägga människor med skam.

Ytterligare ett bevis på att det är ingenjörer, teknik och forskning som ska rädda världen bevisas i nedanstående artikel, saxat från ett reportage av SvT

Framtidens vätgasbilar: ”Allt som behövs är vatten och sol”

På ett gärde intill E20 utanför Mariestad ligger någonting unikt: Den första tankstationen i världen där vätgas tillverkas på plats och där vem som helst kan tanka. Om man har en bil som drivs av en bränslecell förstås – men de är inte många. Inte än i alla fall.

Nio kronor hektot kostar vätgasen. En full tank går löst på drygt 500 kronor och på den kan en bränslecellsbil köras upp emot 70 mil. I dagsläget är 8 av kommunens drygt 150 bilar av rätt typ – i praktiken elbilar där batterierna ersatts av en vätgastank och en bränslecell (se faktaruta).

– Vätgas är framtiden, allt som behövs är vatten och sol. Ännu så länge är det inte lönsamt, men när kommunen kommit upp i 30-50 bränslecellsbilar så räknar vi med att spara pengar. De är billigare att köra än de fossildrivna bilar som vi successivt byter ut, säger Jonas Johansson, utvecklingschef på Mariestads kommun.

Hemtjänsten först ut

Han är en av de drivande bakom ”macken”, där vanligt kranvatten förvandlas till vätgas med hjälp av energi från solcellerna precis intill. Redan i dag tankar hemtjänsten några av sina bilar med kommunalt tillverkat bränsle innan de kör ut till brukarna på den västgötska landsbygden.

Helt självförsörjande

Det som gör tankstationen i Mariestad världsunik är att den är ”off grid” – bortkopplad från elnätet och självförsörjande på energi. Den som sett till att allt fungerar är elingenjören och vätgasentusiasten Hans-Olof Nilsson. Här på gärdet i Haggården har han satt ihop ett system av solceller, en elektrolysör som spjälkar vattnet, en kompressor samt långa rader av tuber där vätgasen förvaras under högt tryck.

– Sådana här mikronät kan man sätta upp precis var man vill för att både producera och lagra sin egen energi. Solen är bränslet och så lånar man lite vatten som sedan lämnas tillbaka. Vad kan vara bättre än det?


De olika delarna av tankstationen har placerats i containrar för att snabbt kunna flyttas och byggas upp på en annan plats. Som den ser ut i dag andas konstruktionen lite ”Oppfinnar-Jocke”, men den har inte varit gratis. Bidrag från bland annat EU har dock gjort att Mariestads skattebetalare sluppit största delen av notan på totalt 30 miljoner kronor.

Locka gröna entreprenörer

Förutom att förse kommunens fordon med miljövänligt bränsle är förhoppningen att den nya tekniken ska sätta Mariestad på kartan och ge ett lyft till det lokala näringslivet. Satsningen som ska locka gröna entreprenörer att etablera sig går under namnet ElectriVillage och innehåller fler ambitiösa projekt. Bland annat bygget av en ”off-grid-förskola”, där all energi ska komma solen, bland annat lagrad i form av vätgas.

Och uppmärksamhet har kommunen fått. Åtminstone utomlands, där vätgasplanerna nått betydligt längre än de gjort i Sverige. Kommunstyrelsens moderate ordförande Johan Abrahamsson besökte i våras staden Warrnambool i Australien, som bjudit dit honom för att berätta om satsningarna i Mariestad.

Fakta om vätgas och bränslecellsbilar

  • Vätgas kan framställas genom elektrolys av vatten – man tillför elektricitet och delar upp vattenmolekylen i syre och väte. Då blir vätgasen en energibärare med vars hjälp man kan lagra och transportera energi från till exempel solceller och vindkraftverk.
  • I en bränsecell sker en omvänd kemisk reaktion mellan vätgasen och luftens syre. Resultatet blir att den lagrade energin frigörs i form av elektriciet och värme och det vatten som användes vid gastillverkningen återbildas.
  • En bränslecellsbil är en elbil där batterierna bytts ut mot en vätgastank och en bränslecell. Fördelen jämfört med en batteridriven elbil är den långa räckvidden och att den går snabbt att tanka. Inte minst när det gäller godstransporter anses långtradare med bränsleceller som ett bättre alternativ än batteridrivna.
  • Antalet bränslecellsbilar på de svenska vägarna är försvinnande litet – det handlar om totalt ett fyrtiotal. Orsaken är att tillverkarna inte haft några att sälja förrän i år – och de har fortfarande inte levererats. Dessutom är bilarna ännu så länge dyra – omkring 700 000 för den billigaste.
  • En annan sak som talar mot bränslecellsbilar är att det bara finns fyra tankställen i Sverige: Göteborg, Mariestad, Stockholm och Sandviken. Länder som Tyskland, Danmark och Norge har nått betydligt längre. Planen är att upprätta en korridor längs de större vägarna så att det ska gå att köra bränslecellsfordon mellan åtminstone delar av Europa. 

fredag 3 januari 2020

Bokhandelns historia från 1840


Bokhandelns historia från 1840
Anders Petter Landin
Vängåvans bokhandel har sina anor från 1840-talet, då den driftige affärsmannen Anders Petter Landin startade den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel och drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbanken står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar och Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning. Landin ville att tidningen skulle heta Skämt och Alfwar men männen på tryckfrihetsexpeditionen tyckte inte att detta namn var seriöst.

Landin sålde 1847 bokhandeln till ett bokhandelsbiträde från Gävle (Landin var från Gävle) Erik Hollner och bytte namn till Hollnerska bokhandeln. Den verkar ha blivit en bestående verksamhet och blev en träffpunkt under många år på 1800-talet. Från hans tid finns en 1851 tryckt katalog på 9 sidor över böcker i lanthushållning, trädgårds- och boskapsskötsel, ekonomi och teknologi som fanns i lager i bokhandeln. Erik Hollner avled i lungtuberkulos 1854 och hans gravvård finns ännu att beskåda öster om GA-kyrkan vid Skolhusallén.

Fontänen i torget Vängåvan i centrala Sundsvall
Affären övertogs av änkan Sofia Hollner, som 1858 överlät den till en av de anställda Per Gustaf Jansson med vilken hon även gifte sig med samma år. P G Jansson var en driftig man och mångsysslare. Han gav ut Sundsvalls-Posten 1860-71, var ledamot av Landstinget, drätselkammare och stadsfullmäktige, revisor i utskängningsbolaget och Enskilda Banken samt direktör i Ångfartygsaktiebolaget Gustaf Adolf. Detta sista blev hans olycka, då han en mörk kväll snubblade ner i lastrummet på ångfartyget Stockholm och slog ihjäl sig. Han var före sin tid och hade i bokhandeln ett lånebibliotek där man "utlånar romaner på längre eller kortare tid emot billig afgift". Ett koncept som i våra dagar heter "Låna och Läs"...

Bokhandeln övertogs efter PG Janssons bortgång 1871 av Johan Fredrik Andersson, som också var en driftig och framgångsrik man, vilket dock inte hindrade att han gick och hängde sig. Erik Hollners son, Adolf Hollner var även delägare i företaget. 1878 satte bokhandeln upp en telefonledning mellan butiken och tryckeriet. Sedermera fick man telefonnummer 233. Bokhandeln var fortfarande inrymd i ett stort trähus på den tomt där Riksbanken står.

Bokhandeln såldes 1884 till Alexis Edvard Quiding, men Quiding tröttnade redan 1886 och flyttade till Östersund och då överlät bokhandeln till hustrun Hedvig Quiding, som efter ett halvår sålde den år 1887 till Carl Oscar Collin. Han bytte namn till Collinska Bokhandeln och flyttade till Sundsvalls Enskilda Banks lokaler vid Vängåvan. Bokhandeln drabbades svårt av Sundsvallsbranden 1888.

29 juli 1893 övertogs Collins bokhandel av Janne Sunesson och bytte då namn till Sunessons bokhandel. Den var då efter branden 1888 inrymd i bankhuset, (nuvarande Handelsbanken). Janne Sunesson kom att verka som bokhandlare i Sundsvall i mer än 60 år. Många äldre Sundsvallsbor kommer fortfarande ihåg Sunessons bokhandel.

Janne Sunesson och hans bokhandel har blivit legendariska. Aktiv bokförsäljning bedrevs över hela mellannorrland. Många minns säkert än i dag Ruben Gustavsson, bokhandelns allt-i-allo, som sålde böcker till många generationer skolungdomar och som var en levande bibliografi. ”Fråga Ruben” blev ett uttryck bland skolungdom och bokköpare i bygden.

Flera av Sunessons medhjälpare kom att starta upp egna boklådor i Sundsvall. 1937 öppnade C G Nyman en konkurrerande bok- och pappershandel vid Vängåvan. I början av 50-talet började dock C G Nymans bokhandel komma på obestånd och långivare började se om sina lån till företaget.

Sunessons Bokhandel låg där Handelsbanken har sina lokaler i dag

I det läget kom Arne Jonzon år 1952 till Sundsvall och övertog Nymans Bok- och Pappershandel.

Arne Jonzon har skrivit om detta i sin minnesskrift ”En vängåva”, utgiven 1977:

25 år har gått sedan jag en söndag steg av tåget vid Sundsvall C. Jag skulle tala med en av stadens mer kända borgare, som råkat bli ägare till en bok- och pappershandel. De bistert kalla morgontimmarna vandrade jag omkring i stenstaden och betraktade med orosfyllda aningar de ståtliga husen – plånböcker ställda på högkant, hade Lubbe Nordström lärt mig. När det ljusnade, togs jag emot av en stor och bullrande men fryntlig man. Samtalet flöt trögt, min oro växte och jag längtade allt häftigare tillbaka till mitt trygga jobb bakom disken i en av Stockholms boklådor när min motpart plötsligt bröt upp: han skulle gå i högmässan. GA-kyrkan skulle åter tas i bruk efter en större restaurering. Detta oväntade steg tydde jag som ett tecken på ett kristligt sinnelag och hoppet återvände. När vi råkades efter högmässa och invigningslunch, möttes jag av orden: Jonzon, bjud nu på affären så jag blir fri det här! Jag kan ju inte gärna skänka en predikstol mellan elva och ett och sätta en av stadens affärsmän i konkurs mellan tre och fem! Efter en del turer kom vi också överens – under några korta söndagstimmar hade jag blivit min egen bokhandlare och träffat min första kund.

Så blev det så att Arne Jonzon blev bokhandlare i Sundsvall. Han var energisk och framgångsrik och några år senare övertog Arne Jonzon även Sunessons bokhandel. Under 31 år drev han mycket framgångsrikt sin bokhandel till att bli en av de mer kända i Sverige, under namnet Vängåvans Bokhandel Arne Jonzon AB.

Min egen bokhandelshistoria började i slutet av 70-talet då jag, som nybliven civilingenjör, författade en av landets första databöcker, ”Mikrodatorn”. Jag valde att ge ut boken på mitt eget bokförlag, Computer Press Förlags AB. Det blev en stor framgång och det blev sedan ett antal databöcker. 1981 flyttade jag och förlaget upp till Sundsvall när jag fick jobb som universitetslektor på dåvarande Högskolan i Sundsvall/Härnösand, som på 90-talet blev Mittuniversitetet.  Jag slutade 2007 efter att ha varit prefekt på en rad institutioner inom teknisk/naturvetenskaplig fakultet.

Under min tid på Högskolan upptäckte jag Jonzons Bokhandel och tänkte då att det skulle vara kul att bli bokhandlare också. Därför stegade jag in till Arne en sommardag 1983 och undrade om inte jag kunde få köpa bokhandeln. Han tittade misstroget på mig genom sina små runda glasögon och sa ”Nej, det kan jag nog inte tänka mig. Du har ju ingen erfarenhet av branschen”. Efter en del turer kom vi dock överens. Villkoret var att Arne skulle vara med i företaget ett par år för att lära upp ”ungdomarna”, som han sa. På den vägen är det. Vi lär oss fortfarande. Fast Arne är ju inte med oss längre, sedan många år.

1983, då 61 år gammal valde Arne Jonzon att sälja sin bokhandel till Computer Press Förlags AB. Bokhandeln bytte samtidigt namn till Vängåvans Bok och Papper AB.

Bokhandeln har under sin mer än långa existens funnits i centrala Sundsvall. Fram till 1988 fanns bokhandeln på Storgatan 22 i ganska svårarbetade lokaler i två plan. I företaget ingick även Vängåvans Spelbutik i en angränsande lokal. Spelbutiken var på 80- och 90-talen en av Sveriges största återförsäljare för Penninglotteriet (nu Svenska Spel) med Penninglotter, Trisslotter och andra spel. Fastigheten skulle 1988 få nya ägare och vi valde då att flytta både bokhandel och spelbutik till större lokaler på Storgatan 24, mitt mot Turistbyrån. Tyvärr även nu i två plan. Ett par år efter detta köptes fastigheten av Lennart Byström som kom att bygga om fastigheten på ett mycket genomgripande sätt. Byström erbjöd oss då att flytta in i nybyggda lokaler där PK-banken tidigare funnits. 1993 blev det därför så att bokhandeln flyttade in i nuvarande vackra och generösa lokaler i den restaurerade fastigheten Olympen, Storgatan 22 - vid parken Vängåvan. Takhöjden och ljuset från de stora takfönstren gör bokavdelningen till en oerhört rogivande och stimulerande miljö, som ger näring till vår ambition att göra bokhandeln till en av stadens kulturella nav.

Det mångåriga arvet känns påtagligt. Bokhandelsbranschen hade under hundratalet år varit relativt opåverkad av nymodigheter. I mitten av förra seklet infördes dock självbetjäning, vilket måste betraktas som ett stort steg i branschen. Arne Jonzon var säkert pådrivande i den processen.

Ett annat epokskifte var när bokpriserna släpptes fria 1970 efter att ha varit reglerade i många år. I vår omvärld är fortfarande fasta priser vanliga. Som exempel har Tyskland och Frankrike fasta bokpriser.  Även för näthandel.

Runt sekelskiftet inträffade ett annat epokskifte då digital publicering började göra insteg i bokvärlden. E-böcker och ljudböcker blev alternativ till den tryckta boken. Under 2000-talets första decennium gjorde "postorderhandel" sitt insteg under sin nya benämning "näthandel". Butiker för försäljning av böcker på nätet dök upp och tog snabbt marknadsandelar till stor del på grund av låga priser.  En utveckling som fortfarande pågår och som spritt sig över till andra branscher, som kläder, skor, mat, osv.

Detaljhandeln i dag står inför stora utmaningar eftersom traditionell butikshandel har kostnader för lokaler och personal, något som näthandeln inte alls har i samma utsträckning. Det påverkar både stadskärnor över hela landet, men även externa köpcentra. Det påverkar även fastighetsbolag som alltid kunnat räkna hem goda vinster från sina uthyrda butikslokaler. Ser vi utvecklingen i USA, (som ligger 5-10 år före oss), så kan man konstatera att externa köpcentra är på väg tillbaka och många har slagit igen helt. Även där börjar insikten att sjunka in att det av miljöskäl är bra att handla i det område där du bor.

Hur kommer den här utvecklingen att påverka bokhandel, författare och bokförlag? Det återstår att se. För oss gäller det att förvalta arvet - men verka i tiden. Vi ska ha alla känselspröt framme för att känna av våra kunders behov av att kliva in en annan värld – berättandets värld.

Lennart Bergström
Bokhandlare

måndag 27 maj 2019

Dubbel födelsedag 26 maj

Barnbarnet Juni och bokhandlarns fru Ewa fyller år samma dag, 26 maj! Vilket kalas det blev!


tisdag 7 maj 2019

Det är ingenjörer, forskning och teknik som ska rädda världen

Jag har inte varit bokhandlare i hela mitt liv, men jag är en hängiven entreprenör med en gedigen akademisk utbildning i elektroteknik, elektronik, datateknik och fysik. Jag har undervisat i framförallt elektronik och datateknik på tre tekniska universitet och högskolor i min karriär, senast på Mittuniversitetet.

Vad som oroat mig är hur debatten kring växthusgaser och uppvärmning av vår planet har kommit att bli. Jag ska inte ge mig in på en debatt om uppvärmningen är faktisk eller bara är en del av de cykliska perioder som planeten genomgått under årmiljoner. Men för säkerhets skull så accepterar jag gärna att det är människan som orsakat den uppvärmning som pågår genom utsläpp av växthusgaser.

Hur ska vi hantera detta? Vad ska vi göra på mikro- respektive makronivå? Ska jag sluta kör bil på fossilt bränsle? Det påverkar utsläpp av koldioxid på mikronivå om jag gör det och på makronivå om alla människor på jorden gör det.

Vad kan vi påverka och vad kan vi inte påverka? Silar vi myggor och sväljer elefanter?

Naturvårdsverket har intressanta siffror om man börjar gräva, vilket man bör göra innan man säger för mycket. Några siffror på utsläpp av koldioxid. Listan toppas ojämförligt av SSAB när det gäller utsläpp från industrin. Men man kan man till sin förvåning se att Stockholmarnas uppvärmning (Värtaverket) skapar nästan lika mycket utsläpp som hela inrikesflyget. För att inte tala om båttrafiken runt våra kuster som släpper ut 108 miljoner ton CO2 mer än inrikesflyget.

SSAB, 4,9 miljoner ton,
Lulekraft AB, Luleå: 1,93 miljoner ton, (förbränner restgas från SSAB)
Cementa AB, Gotland: 1,57 miljoner ton

Vägtransporter, 15,5 miljoner ton
Båttrafik, 0,662 miljoner ton, varav en fjärdedel av fritidsbåtar.
Inrikesflyget, 0,554 miljoner ton,

Värtaverket i Stockholm 0,5 miljoner ton, fjärrvärme (förbränner kol)
Vattenfall Uppsala 0,385 miljoner ton, fjärrvärme

Källa: Naturvårdsverket och SCB.

Jag har inte hört någon politiker eller någon majoritet av medborgarna bekymra sig över att Värtaverket, en av landets största utsläppskällor av koldioxid, ligger mitt i Stockholm. Nu ska kolkraftverket fasas ut 2022 med de konsekvenser detta kommer att få. Läs gärna en artikel om detta här.


Vägtransporter står i Sverige för utsläpp av drygt 15 miljoner ton. En ansenlig mängd som borde kunna göras något åt. Nu ropar alla att det är fordon som drivs på el som är lösningen.

Men elenergi ska produceras och batterier ska tillverkas. Svenska Kraftnät varnar redan nu för en kommande elbrist i Sverige redan innan delar av kärnkraften avvecklats. Batterier ska produceras med en begränsad tillgång av sällsynta jordartsmetaller, som t ex Litium, som utvinns i politiskt instabila länder som Kongo och protektionistiska länder som Kina. Fabriker ska byggas, t ex NorthVolt i norra Sverige.

Eldrift av fordon kommer högst troligt att bli morgondagens teknik. Det är inte bara tillgången till el men även hur energin ska lagras i fordonet som är problemet.

Batteritekniken går sakta framåt, men för att det ska bli realistiskt i större skala måste det ha kommit till ett tekniksprång som möjliggör en ny typ av batterier som har en mycket högre lagringskapacitet än i dag och använder sig av råvaror med god tillgänglighet. Dessutom batterier som går att snabbladda.

Vätgas som energilagring är sannolikt en bättre lösning, åtminstone för den tyngre trafiken. Men mer om det nedan.

Jag konstaterar att det är ingenjörerna, teknik och forskning som ska rädda världen från utsläpp. Politikerna borde stödja vetenskap i stället för att dela ut pekpinnar och belägga människor med skam.

Ytterligare ett bevis på att det är ingenjörer, teknik och forskning som ska rädda världen bevisas i nedanstående artikel, saxat från ett reportage av SvT

Framtidens vätgasbilar: ”Allt som behövs är vatten och sol”

På ett gärde intill E20 utanför Mariestad ligger någonting unikt: Den första tankstationen i världen där vätgas tillverkas på plats och där vem som helst kan tanka. Om man har en bil som drivs av en bränslecell förstås – men de är inte många. Inte än i alla fall.

Nio kronor hektot kostar vätgasen. En full tank går löst på drygt 500 kronor och på den kan en bränslecellsbil köras upp emot 70 mil. I dagsläget är 8 av kommunens drygt 150 bilar av rätt typ – i praktiken elbilar där batterierna ersatts av en vätgastank och en bränslecell (se faktaruta).

– Vätgas är framtiden, allt som behövs är vatten och sol. Ännu så länge är det inte lönsamt, men när kommunen kommit upp i 30-50 bränslecellsbilar så räknar vi med att spara pengar. De är billigare att köra än de fossildrivna bilar som vi successivt byter ut, säger Jonas Johansson, utvecklingschef på Mariestads kommun.

Hemtjänsten först ut

Han är en av de drivande bakom ”macken”, där vanligt kranvatten förvandlas till vätgas med hjälp av energi från solcellerna precis intill. Redan i dag tankar hemtjänsten några av sina bilar med kommunalt tillverkat bränsle innan de kör ut till brukarna på den västgötska landsbygden.

Helt självförsörjande

Det som gör tankstationen i Mariestad världsunik är att den är ”off grid” – bortkopplad från elnätet och självförsörjande på energi. Den som sett till att allt fungerar är elingenjören och vätgasentusiasten Hans-Olof Nilsson. Här på gärdet i Haggården har han satt ihop ett system av solceller, en elektrolysör som spjälkar vattnet, en kompressor samt långa rader av tuber där vätgasen förvaras under högt tryck.

– Sådana här mikronät kan man sätta upp precis var man vill för att både producera och lagra sin egen energi. Solen är bränslet och så lånar man lite vatten som sedan lämnas tillbaka. Vad kan vara bättre än det?


De olika delarna av tankstationen har placerats i containrar för att snabbt kunna flyttas och byggas upp på en annan plats. Som den ser ut i dag andas konstruktionen lite ”Oppfinnar-Jocke”, men den har inte varit gratis. Bidrag från bland annat EU har dock gjort att Mariestads skattebetalare sluppit största delen av notan på totalt 30 miljoner kronor.

Locka gröna entreprenörer

Förutom att förse kommunens fordon med miljövänligt bränsle är förhoppningen att den nya tekniken ska sätta Mariestad på kartan och ge ett lyft till det lokala näringslivet. Satsningen som ska locka gröna entreprenörer att etablera sig går under namnet ElectriVillage och innehåller fler ambitiösa projekt. Bland annat bygget av en ”off-grid-förskola”, där all energi ska komma solen, bland annat lagrad i form av vätgas.

Och uppmärksamhet har kommunen fått. Åtminstone utomlands, där vätgasplanerna nått betydligt längre än de gjort i Sverige. Kommunstyrelsens moderate ordförande Johan Abrahamsson besökte i våras staden Warrnambool i Australien, som bjudit dit honom för att berätta om satsningarna i Mariestad.

Fakta om vätgas och bränslecellsbilar

  • Vätgas kan framställas genom elektrolys av vatten – man tillför elektricitet och delar upp vattenmolekylen i syre och väte. Då blir vätgasen en energibärare med vars hjälp man kan lagra och transportera energi från till exempel solceller och vindkraftverk.

  • I en bränsecell sker en omvänd kemisk reaktion mellan vätgasen och luftens syre. Resultatet blir att den lagrade energin frigörs i form av elektriciet och värme och det vatten som användes vid gastillverkningen återbildas.
     
  • En bränslecellsbil är en elbil där batterierna bytts ut mot en vätgastank och en bränslecell. Fördelen jämfört med en batteridriven elbil är den långa räckvidden och att den går snabbt att tanka. Inte minst när det gäller godstransporter anses långtradare med bränsleceller som ett bättre alternativ än batteridrivna.
     
  • Antalet bränslecellsbilar på de svenska vägarna är försvinnande litet – det handlar om totalt ett fyrtiotal. Orsaken är att tillverkarna inte haft några att sälja förrän i år – och de har fortfarande inte levererats. Dessutom är bilarna ännu så länge dyra – omkring 700 000 för den billigaste.
     
  • En annan sak som talar mot bränslecellsbilar är att det bara finns fyra tankställen i Sverige: Göteborg, Mariestad, Stockholm och Sandviken. Länder som Tyskland, Danmark och Norge har nått betydligt längre. Planen är att upprätta en korridor längs de större vägarna så att det ska gå att köra bränslecellsfordon mellan åtminstone delar av Europa. 

Så lite om miljövänlig flygning

Ett turbopropflygplan från BRA – Braathens Regional Airlines, en ATR 72-600, flög för ett tag sedan sträckan mellan Halmstad och Stockholm med 72 passagerare ombord. BRA kallade flygningen för en perfekt flygning.

Flygplanet var tankat med hälften vanligt flygbränsle och hälften biobränsle, så kallat Biojet. Biobränslet tillverkades i Finland, vilket också innebar korta transportavstånd. Att flyga på biobränsle sänker utsläppen med uppemot 80 procent.

Resultatet?

Flygningen innebar att utsläppen av koldioxid minskade med hela 46 procent jämfört med motsvarande normala flygresa med fossilt bränsle. För jämförelse:
  • Utsläpp samma flygresa med enbart fossilt bränsle (från BRA:s ordinarie flygningar): 63 gram koldioxid per kilometer och passagerare.
  • Svensk utsläppsgräns för miljöbil: 95 gram per kilometer.
  • Utsläppsgräns för Supermiljöbil: 50 gram koldioxid per kilometer.
Vad blev då resultatet från BRA:s miljövänliga flygning? Jo ett nettoutsläpp på 34 gram koldioxid per kilometer och passagerare vilket till och med är mindre än vad en supermiljöbil släpper ut.

Läs hela artikeln här.

torsdag 11 april 2019

JAZZSUFIERN: Reseberättelse från London - 2019-04-04 - 2019-04-...

JAZZSUFIERN: Reseberättelse från London - 2019-04-04 - 2019-04-...: Reseberättelse från bokhandelsskolans studieresa till London.     Under årens lopp har det blivit flera branschresor med bokhandelskolleg...

tisdag 26 mars 2019

Bokhandlarn som sommargäst i Sveriges Radio


Bokhandlarn Lennart Bergström, Foto SR Anette Brännström

Bokhandlarn är sommargäst i Sveriges Radio Västernorrland, ett klipp från 1 augusti 2013. Intervjuare är välkända radiorösten Stig Edfast, Sveriges Radio.

Vill du lyssna på programmet så finns det här.

Där pratade jag bland annat om Sveriges första deckarfestival som jag drog igång hösten 2013 och som nu arrangeras fört sjunde gången 6-8 november 2019. Kul att det slog så väl ut att vi kunde fortsätta varje år sedan dess. På den tiden var det Spegelsalen i Stadshuset som gällde, nu har festivalen flyttat över till Quality Hotels konferensvåning.

Se gärna Svenska Deckarfestivalens hemsida här.