Marianne Leek får Guldklaven för Danskulturprojektet

Foto: Emil Norberg, Sveriges Radio Västernorrland

Som bokhandlare måste man ha ett annat liv också. Böcker skulle man kunna leva med dygnet runt, men min terapeut (min fru) tycker inte det.

Därför har jag två favoritföreningar, Föreningen Trolldansarna och Sundsvalls Flygsällskap. Jag tog mitt flygcertifikat för motorflygplan redan när jag pluggade. Det är en fantastisk känsla och dessutom så praktiskt. Det tar en timma till Trondheim och 40 min till Vasa. Till bokmässan i Göteborg tar det knappt två timmar...

Sedan älskar jag att dansa modern dans, dvs foxtrot och bugg. Föreningen Trolldansarna har huvudfokus på bugg med den moderna Å'hej-tekniken, som är jättekul. Dansen ger både motion och ett otroligt fint socialt nätverk, som får man på köpet. Trolldansarna har runt 500 medlemmar och har kurser från grundnivå och avancerad nivå till tävling. Många ungdomar har kommit tillbaka till dansen de senaste åren, mycket på grund av Let´s Dance och andra teveprogram.

Här i Sundsvall har det blivit påtagligt många ungdomar som dansar modern fox och bugg. Bakom detta ligger  det ungdomsarbete som dansföreningarna gör. En annan orsak är den starka insatsen som Marianne Leek på Sundsvalls kommun har gjort under flera år för ungdomar i Sundsvall. Hon har jobbat med att få ungdomar att börja dansa och umgås med varandra på ett bra sätt utan alkohol och droger. Inom ramen för Danskulturprojektet har hon arrangerat danskvällar för ungdomar i skolåldern som fått prova på att dansa till dansband som Black Jack, Shake, Svänzons, Martinez, m fl. Danskurser och danskvällar har även fått påtagliga resultat i umgängestonen mellan killar och tjejer.

I juli hedrades Sundsvalls Kommun, representerad av Marianne Leek, med Guldklaven på Dansbandsveckan i Malung. Ett mycket prestigefullt pris som tidigare bl a  tilldelats TV4 och Sveriges Television.

Jag hoppas att Sundsvalls kommun uppskattar att man har en sådan eldsjäl och ger Marianne möjligheter och resurser att fortsätta det viktiga ungdomsarbete som hon utför. Det kan nog bli så att det är en "produkt" som går att utveckla och sälja till andra kommuner. Något för den nya Näringslivschefen i kommunen, Anita Öberg, att ta tag i?

Hör en intervju med Marianne i Sveriges Radio, efter att ha fått Guldklaven. Klicka här för att lyssna.
Se även en artikel i Dagbladet.

Lennart bergström
Bokhandlarn

Foto: Emil Norberg

Skyltar för öppettider

Det finns mängder av olika typer av skyltar för öppettider i butiken. Ett enkelt vitt ark där man handskriver eller låter datorn printa ut de tider som butiken håller öppet är väl det vanligaste.

Då blir det enkelt att ändra om man behöver stänga andra tider beroende på säsong.

Men det är ju ingen som kan anklaga för att inte skylten ser trevlig ut eller att det är otydlig information, eller så.
Fast det skulle ju vara ganska kul om man kunde ha en skylt av den här typen. Då ger ju skylten en läsupplevelse och det är väl vad en bokhandel ska erbjuda sina kunder, eller hur?

Den här skylten hittade vi på Mannaminne i Nordingrå i somras.

Ska fundera på om vi ska byta skylt.

När Twitter är som bäst

Häromdagen var Twitter som bäst. Folk hittar på nya boktitlar genom att ta bort en bokstav i befintliga titlar under hashtaggen #böckersomsaknarenbokstav.

Ett axplock:

"Kåkflickan - Victoria Bergmans hemlighet"

”Trollkarlens hat – en kritisk studie av männen i kommentarsfälten.”

”Doktor Gas – Hjalmar Söderbergs innerliga sekelskiftesskildring av man med matsmältningsproblem.”

”Flickan som lekte med elen – om barnsäkerhet med avskräckande exempel.”

”Den allvarsamma eken – H.Söderberg, mannen som kunde tala med träd.”

"Ack" - Ulf Lundell fortätter beklaga sig över att allt inte är som 1967" 

Klicka här om du vill se detta flöde på Twitter..

Det finns även en haschtagg på engelska "#booksmissingaletter" och en för filmer #filmersomsaknarenbokstav för dig som vill grotta ner dig riktigt.

Läsplattan är död – leve e-boken

Ska det bli något av e-boken måste den ge något mer än bara vara en kopia av en pappersbok. Det räcker inte med att du kan läsa och förvara 2 000 böcker i en läsare.

Det är inte så konstigt att det första användningsområdet för läsare var bland flygbolag. Piloter måste ha med sig väldiga mängder av kartor, information om flygplatser, radiofrekvenser, standardprocedurer, nödprocedurer, osv. Pilotväskan blev en omfångsrik och tung tingest som alla piloter släpade omkring med. Så kom den ”elektroniska flightbagen” för några år sedan, som förändrade allt. Den är en avancerad ”läsplatta” som lagrar all denna information. Det var förresten ett svensk företag Navaero, (www.navaero.com), som var pionjärer inom området.

De flesta e-böcker som finns är direkt konverterade från pappersformat till epub-format. Till och med pappersbokens omslag finns med.

Det finns säkert många som läser e-boken från sidan ett till slutet i ett sträck. Jag tycker dock att en e-bok borde ge något annat än bara löpande text. Det finns så många möjligheter när det finns datorkraft bakom boken.

När man tappat tråden kan man med ett klick få upp den karaktär du vill veta mer om, t ex släktbakgrund och relationer, en interaktiv karta beskriver spelplanen, länkar ger bakgrundsmaterial, när man kört fast i en deckare kanske man kan få lite ledtrådar. Tänk om man även kunde påverka handlingen på något sätt? Ibland känner man i en bok att man skulle vilja skruva upp takten och det borde därför gå att välja den korta eller långa versionen av ett kapitel. Kanske man kan få bakgrundsmusik från miljön där handlingen utspelas?

Givetvis vill jag som läsare kunna bläddra, anteckna och söka i boken. Jag kanske också vill dela med mig av favoritstycken med mina läsande vänner. Nätuppkoppling – självklart.

Det finns hur många möjligheter som helst med en digital bok. Eller man kanske snarare ska kalla det för en ”upplevelse”. ”Kliv in en annan värld” är vår devis inom Bokia. Mycket passande, eftersom det ska vara just så när man öppnar pärmen eller trycker på ON-knappen och börjar försjunka in i historien.

Dagens läsplattor motsvarar inte de krav som en digital upplevelse ställer på hårdvaran. De bärbara datorer vi har fixar detta utan större problem men läsplattan är baserad på e-ink teknologi, med sina begränsningar när det gäller att visa rörliga bilder med hög upplösning och i färg. Tekniken utvecklas kontinuerligt, så vem vet vad som kommer ur labbet. Se min blogg om e-ink.

Så vad är läsplattans nisch? Det kan vara praktiskt att ha läsaren när man har behov av att ha tillgång till stora mängder referensmaterial på resor. Jag kan se att många yrkeskategorier kan ha behov av läsplattor för manualer och referensmaterial. Men för att läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret på stranden? Jag gillar pappersboken. Den kan jag med till stranden utan att vara rädd för att någon stjäl den och jag kan tänka mig ge den till grannen i solstolen bredvid när jag är klar med den.

Just nu är det gänget ”Early adopters” som är mest fascinerade av detta, i deras ögon, stora teknologiskutt. Det är nog dessa som är mest högljudda i debatten just nu. Det pragmatiska gänget utvärderar just nu fördelar och nackdelar, väger investeringskostnad mot nytta, räknar på avskrivningskostnader, osv. De konservativa fnyser åt dessa moderna påfund och resten har inte förstått.

Min åsikt är att läsplattan, i sin nuvarande skepnad, är en parentes i historien. E-boken däremot är i sin startfas och där hoppas jag att vi så småningom kan kliva in i en ny fascinerande digital upplevelsevärld.

Alla inser att e-boken ger möjligheter för författare att publicera sina verk utan att behöva gå genom förlag eller att trycka sin bok på egen hand. Marknadsföringen hanteras av sociala media och för ersättning till författaren finns redan flera betalningsmodeller. Där tror jag den verkliga revolutionen sitter.

Det elektroniska bläcket

Nu när läsplattor börjar komma ut i handeln, kan det vara lite kul att titta på vad som skiljer läsplattor från smartphones och bärbara datorer.

De flesta läsplattor använder en teknik, som heter ”e-ink”. Det är en helt annan teknik än LCD-tekniken i telefoner, datorskärmar och TV-apparater. Fördelen med e-ink är den mycket låga strömförbrukningen. Energi förbrukas i stort sett enbart när man vänder blad eller byter bild på läsplattan. LCD-tekniken förbrukar energi så länge displayen är i gång och det är därför skärmen i t ex telefonen behöver släckas ner när den inte behövs.

Låt oss ta en titt på hur e-ink fungerar, se bild ovan.

1. Ytskikt

2. Transparent elektrod

3. Transparenta mikrokapslar

4. Positivt laddade vita pigment

5. Negativt laddade svarta pigment

6. Transparent olja

7. Elektroder i pixelmönster

8. Bottenplatta

9. Inkommande vitt ljus

10. Utgående vitt ljus

11. Utgående ”svart” ljus

Små mikrokapslar utgör ”pixlarna” i en e-ink skärm. Varje mikrokapsel har en svart sida och en vit sida. Man bygger upp en bild på skärmen genom att vrida varje kapsel så att den antingen visar upp sin vita eller sin svarta sida.

En e-ink skärm blir därför alltid monokrom. Man vrider mikrokapseln genom att ladda elektroderna (7) med positiv laddning på en sida och negativ laddning på den andra. Mikrokapseln hålls på plats genom att lägga positiv laddning på båda elektroderna (vit sida ut), eller negativ laddning på båda (svart sida ut).

Tekniken är utmärkt när behovet är en statisk svart/vit bild. Rörliga bilder fungerar inte bra med e-ink eftersom det tar en viss tid att vrida mikrokapslarna i rätt läge.

e-ink tekniken bygger på att infallande ljus reflekteras av mikrokapslarna. Skärmen är därför inte bakbelyst som LCD-skärmarna är. Nackdelen är givetvis att läslampan fortfarande behövs när det börjar bli skumt.

Tekniken utvecklas givetvis kontinuerligt. e-ink som kan visa färger och flera steg i gråskalan är redan i kommersiell produktion.

Lennart Bergström

Bokhandlarn