Jag hade förmånen att få ha Henrik Fexeus som gäst på Bokens Afton nu i oktober. Han är författare och programledare, som fokuserar på kreativitet och sociala relationer. Efter framträdandet satt vi och resonerade om kvällen i vårt personalrum. En fråga som kom upp var hur man får andra människor att göra en viss sak och dessutom själva upplever valet att göra den saken som positivt.
Brobygget över Sundsvallsfjärden är ett bra exempel. Sundsvalls kommun har delfinansierat brobygget med 250 miljoner kronor för att få den till stånd och dessutom tecknat ett avtal med Trafikverket att personbilar ska kunna använda bron utan att betala avgift. Bron kommer att förbättra miljön i Sundsvalls stenstad eftersom den trafik som ska passera slipper ta vägen genom Sundsvall. Nu har det dock kärvat till sig och det verkar det som att det blir en avgift i alla fall.
I det läget har nu Sundsvalls kommuns trafikexpert Björn Abelsson föreslagit en trängselskatt för trafiken i Sundsvalls centrum för att få trafikanter att välja bron trots att det är en broavgift. Grundtanken är att de som passerar Selångersån får betala trängselskatt för trafik över Tivolibron, Storbron och Videsbron. Det ska bli billigare att använda bron är tanken.
En insändare i Sundsvalls Tidning häromdagen förde fram en idé att i stället premiera de som väljer att åka över bron med en liten bropeng. Man får en tia när man åker över bron - i stället för att betala.
- Ska man använda Abelssonpiskan eller insändarskribentens morot, frågar jag.
- Vill man lära människor ett beteende, som kanske är nödvändigt för allas bästa, måste man fundera på hur människan man vill förändra får positiva känslor av att göra som man vill. Då är insändarskribentens förslag det bättre alternativet.
Som företagare i Sundsvall ser jag Abelssons förslag som dödsstöten för de flesta företag inom handels- och restaurangsektorn i stenstaden. Den levande stadskärna, som de flesta politiker omfamnar, skulle upphöra att existera.
Min personliga åsikt är att kommunala tjänstemän kanske upplever en njutning i att använda makt och på så sätt slippa fundera på andra krångliga lösningar. Det är bara att utfärda en förordning så är det klart. Visst kan man ha lite dialog med de som påverkas av besluten, men det är ju mest ett spel för gallerierna.
Det finns ett miljöproblem med den topografi som Sundsvall har, som bara delvis löses med tillkomsten av bron. Resten måste lösas på ett annat sätt och då förhoppningsvis på ett kreativt sätt.
För att minska miljöbelastningen är grundinställningen hos kommunens gatuavdelning att biltrafiken måste minimeras. Många människor i dag är dock beroende av bilen och är inte beredda att göra sig av med sin bil för att kommunens trafikavdelning säger så. Gatuavdelningen försöker då göra det så svårt som möjligt att använda bilen för besökare till stenstaden och för oss företagare. På den vägen är det.
Jag tror på sikt att elbilen eller laddhybridbilen kommer att lösa miljöproblemen. Det är en politisk fråga, som det är obegripligt att inte lokala och nationella politiker tar tag i med kraft. Norge, som är ett oljeland, har kommit mycket längre att få människor som pendlar att gå över till sådana fordon. Återigen, det är inte piskan som löser problemet. Det är moroten - och kreativiteten, som fattas.
Ett tips till gatuavdelningen. Ring Henrik Fexeus, som nog gärna ställer upp på att ge en utbildning i sociala relationer och kreativt tänkande.
