Kassan på mataffären nu på morgonen. Köpt en liter mjölk för att stå ut med allt kaffe i veckan. Det här går snabbt, tänker jag, ivrig att få komma igång med att skriva veckobrevet till alla prenumeranter. En kort kö, de som står framför mig har köpt ett äpple, en Loka citron och en chokladkaka. Står en dam framme vid kassan, som handlat betydligt mer och som ska betala.
- Kan jag betala med enkronor? Hör jag damen fråga.
- Javisst, stoppa dom i automaten, säger kassörskan och ler.
Så halar damen fram en påse, stor som en fotboll ur den rymliga handväskan och börjar mata automaten. Först en krona, sedan handen ner i påsen och upp med ny en krona och ner i automaten. Tiden går. Kassörskan börjar le lite nervöst mot oss i kön, som nu hunnit bli lång. Vi i kön tittar på varandra och på fotbollskronpåsen som inte verkar minska i storlek.
Så börjar det tuta i kassan. Kassörskan ringer på hjälp.
- Nu är automaten full, säger den nyanlända kassörskan. Nu måste vi tömma och sedan starta om.
Nu har chefen anlänt till kassakalabaliken. Hon tar kommandot och handlingskraftigt prioriterar butikens resurser i den utkomna krissituationen. Tillkallar charkbiträdet som anländer med förkläde och plasthandskar och öppnar en ny kassa. Kön förflyttas medelst sidledes hasning och börjar betas av. Ordningen är återställd.
Damen med fotbollskronpåsen matar fortfarande enkronor i automaten, när jag går ut ur butiken med min mjölkliter i näven.
En helt vanlig måndag i det Sverige som bankerna abdikerat. När det gäller mynt, alltså.
