Att göra när regnet vräker ner...

 

Bokhandelsmedarbetare för 100 år sedan

Jobb som Bokhandelsmedarbetare fanns det tydligen gott om i början av förra seklet 

Saxat ur "Några praktiska råd till unga bokhandelsmedhjälpare" från 1914, finner vi detta:

"och huru nödvändigt det är, att ständigt aktgifva på oss själfva och alltid tänka på att bemöta kunderna så, att de kunna säga: Se, detta var en treflig affär, med artiga och tillmötesgående biträden.
Det är mycket svårt att i detalj beskrifva, huru detta skall tillgå, ämnet är nästan outtömligt, men jag vill ändå försöka. Åtminstone skall jag i några fall kunna säga eder, huru ni icke skola göra.
När en kund kommer in i affären, skall ni genast skynda fram till honom och med en artig hälsning på ett intresseradt och förstående sätt göra eder underrättad om hvad han önskar. Det duger ej att dröja, att låta honom vänta eller först afsluta, hvad man har för händer. Kunden måste först och främst skötas."

På middag med norrländska parhästar

1983 tog jag över Jonzons bokhandel från Arne Jonzon, som drivit den sedan början av 50-talet. Arne Jonzon var med några år efter övertagandet för att hjälpte oss "ungdomar", som Arne Jonzon kallade oss, att driva bokhandel.

Fyra år senare, när Arne hade blivit pensionär på riktigt, gjordes denna intervju nedan. 

Läs gärna historien om bokhandeln från 1840 till i dag, här.

 

Bokhandlarn som inte slutade flyga flygplan, dansa och tro på bokens framtid

Bokhandlaren som inte slutade flyga flygplan, dansa och tro på bokens framtid: "Jag har aldrig haft så roligt som när jag blev bokhandlare"

Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning 31 maj 2020

• Han har skrivit bestsellers om datateknik – men blev skönlitteraturfantast först när han blev bokhandlare.
• Han har byggt tekniska gymnasier i Kenya och Indonesien, har flygcertifikat och är en fena på bugg och foxtrot.
• Men inte minst är "bokhandlarn" i Sundsvall, Lennart Bergström, en idéspruta vars framfart ibland lämnar hans personal flämtande efter luft. 
• Hans mål är bokens överlevnad och bokhandeln som ett socialt nav i framtidens kulturlandskap. Dit är han redan en bra bit på väg.

Läsning är en coronavänlig syssla. Och corona har förstås förändrat ordningen också för Lennart Bergström. Fast han konstaterar att det inte går att sköta en bokhandel hemifrån.

– Men vi följer Folkhälsomyndighetens råd och håller avstånd. Och jag är inte så ofta ute i butiken, säger han.

Bokhandlarn serverar Jan-Olov Jonsson när Nobelpriset i Litteratur annonseras. Bild: Susanne Holmlund

 Snarare föder restriktionerna ännu fler av hans berömda idéer. Man kan numera köpa en bok i Akademibokhandeln Vängåvan utan att gå in: man ringer på en klocka utanför, ber personalen hämta boken och betalar ute på gatan. Riskgrupper får ringa på en halvtimme före öppningstid, och man kan få böcker hemkörda. Inför Mors Dag lanserade han Pocketogrammet.

– Vi budar eller postar en pocket med ett kort. Pocketböcker passar perfekt i postens blå påse, säger han.

Sådana här idéer dyker upp hela tiden – ofta snabbare än han hinner förklara för personalen, som är ovetande när kunderna frågar.

– Vi bara står som fågelholkar och skriker "Lennaaaart!" beskriver Malin Gullman Smith, anställd i bokhandeln, en vanlig situation.

Lennart Bergström inser att hans huvud ibland springer iväg lite väl fort. Men det är också hans idéer – författarmötena vid Bokens Afton, Vängåvans Litterära Sällskap för dem med stort läsintresse, Nobelvaka med pristagarskål, bokhandelskafé, lokala litteraturfestivaler och mycket, mycket mer – som har lagt hans bokhandel i framkant i landet beträffande innovationer.

– Jag tror inte att bokhandlar kommer att bli kvar så som de har varit – bibliotek som tar betalt för att skeppa ut böcker. Det är en brytningstid nu, och strömmade medier tjänar vi inget på, knappt förlagen eller författarna heller.

Om man däremot lyckas göra bokhandeln till något mer än en butik, ett kulturellt nav på kommersiella villkor – då kan det finnas en framtid, resonerar han.

– Ett kafé här, till exempel, ger ingen förtjänst men det skapar en trivsam miljö där man kan tala om böcker och titta i dem. Ett litterärt sällskap blir en del av en gemenskap med bokhandeln. Man får något mer än boken, man får mervärdet att diskutera den och helst försöker jag få hit författaren också.

Man tar för givet att denne bokprofil varit en storläsare sedan födseln, men som ung läste han mest facklitteratur. Lennart Bergström är en fjällbjörk, född i Vindelgransele i Västerbotten, men var bara årsgammal när flyttlasset gick till Östersund och några år senare vidare till Ånge.

Nairobi var väldigt europeiskt, präglat av britterna och mycket välordnat.

På gymnasiet i Ånge var han en främmande fågel – dels gillade han inte fotboll, dels var hans pappa egenföretagare bland alla anställda vid post och järnväg. Desto starkare blev pappan en förebild för honom att själv bli företagare.

I skolan hade han stort A i kemi och fysik. Efter att drömmen att bli flygofficer krossats av att han inte hade den fastställda kroppslängden läste han i stället till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik. När han undervisat en tid vid sitt lärosäte i Linköping erbjöds han via Sida att delta i uppbyggnad av tekniska skolor i Östafrika. Han bodde i 3,5 år i Nairobi och stortrivdes.

– Vi hade en halvtimmes körväg till nationalparker med zebror, krokodiler och giraffer, och ändå var Nairobi väldigt europeiskt, präglat av britterna och mycket välordnat. Man kunde vara medlem av en brittisk klubb, och tillvaron var fantastisk.

– Kanske hade vi blivit kvar om inte projektet tagit slut. Men det var tur att det gjorde det, för många av kollegerna fortsatte driva runt i projekt medan deras kunskaper åldrades, och jag hade kunnat bli en av dem.

Överallt där det tänks nytt är han med. Här förser Lennart Bergström "Lilla Biblioteket" i Oasens växthus med böcker – för stadsflanerare som ville sitta och kura en stund.

Bild: Susanne Holmlund

Efter en period på Tekniska Högskolan i Luleå reste han ut igen, nu till Indonesien och dess universitetsstad Bandung på Java.

– Det var en otrolig skillnad. Så mycket folk, och landet var oerhört korrupt. Mutförsök hörde till vardagen och pengar från Världsbanken bara försvann. Jag åkte hem efter knappt två år, för jag stod inte ut.

Men då, i slutet av 70-talet, hade datorernas inmarsch börjat på allvar. Som ingenjör i teknisk fysik skrev Lennart Bergström Sveriges första lärobok i datakunskap, "Från mikrochips till system" – som blev en storsäljare. Han skrev även uppföljare och startade ett förlag, Computer Press AB, där hans bror Kenneth var VD medan han var i Indonesien.

Och det var nu, på besök i Sundsvall, som han stegade in i anrika Arne Jonzons bokhandel.

– Jag sa: "Jag har ett förlag men det vore roligt att ha en bokhandel också. Vill du sälja till mig?". Han bara tittade på mig och sa" "Det kan jag väl aldrig tro". Men efter tre månader sålde han till förlaget, men ville vara kvar ett par år.

Så blev då Lennart Bergström 1983 huvudägare i bokhandeln, sedermera med Sven-Arne Jansson som butikschef och brodern Kenneth som minoritetsägare och förlagschef. Själv hade han fått anställning vid Sundsvall-Härnösands högskola, det blivande Mittuniversitetet, för att undervisa i informationsteknologi. 

Lennart Bergström har intervjuat hundratals författare i Bokens Afton. Här med Sundsvalls egen Augustprisvinnare Kristina Sandberg.

Bild: Susanne Holmlund

– Jag fortsatte skriva fackböcker inom dataområdet och översatte andras, och det blev rätt bra snurr på en del. Det tuffade på bra fram till millennieskiftet när intresset för databöcker dalade eftersom all information fanns på nätet. Då lade vi ner vår egen utgivning och koncentrerade oss på att skaffa fram kvalificerad teknisk litteratur åt industrin. Det gör vi än, fast i liten skala.

2007 satte han punkt för den akademiska tiden. Nu skulle han ha roligt.

– Då blev jag bokhandlare, och så roligt har jag aldrig haft. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare vid universitetet.

Fast han går "all in" i bokhandeln hinner han ha hobbies. Sedan en gympalärare i gymnasiet lärde ut dans har han älskat det, och han och frun Ewa är engagerade i föreningen Trolldansarna. Efter nobben från flygvapnet skaffade han även egen pilotutbildning, vars årliga kunskapskontroller kan vara en flygning från Västerås till norra Tyskland, lunch på plats och så flygning hem igen. "Jag har roligt; då orkar man", säger han.

Det var också först som bokhandlare han på allvar blev skönlitterär läsare. Men även alla möten med författarna har varit livsomvälvande. Väggen i personalrummet som är tapetserad med Bokens Afton-affischer rymmer mycket stolthet. Kanske är man uppe i 400 författarbesök nu, inkluderat bokfestivalerna och Svenska Deckarfestivalen.

– Det är verkligen en ynnest att få lära känna de här människorna. De flesta är oerhört trevliga och många vill komma tillbaka. Så fort Herman Lindqvist gett ut en ny bok vill han komma hit, med frun. Och vem trodde att Björn Ranelid kan så många burleska historier?

– De enda jag inte lyckats få hit är Kerstin Ekman, Leif GW Persson och Mikael Niemi. Men drömgästen är Elizabeth George. Tänk om vi kunde få henne att vara med via uppkoppling! säger han.

Fakta/Lennart Bergström

Yrke: Bokhandlare

Bor: Alnön

Familj: Fru Ewa, döttrarna Camilla, Linda och Maria och fem barnbarn.

Läser: Just nu "Albatross" av Ann Cleeves, Karina Smirnoffs Janakippos-trilogi och Nina Wähäs "Testamente". Gillar spänningsromaner men om de inte är bra litteratur lägger jag ner boken efter 50 sidor.

Äter helst: Fisk och skaldjur. Ewas gratinerade hummer är oslagbar.

Dricker helst: Vitt vin, gärna en god Cava

Gör när jag inte jobbar: Skruvar på datorer och tekniska prylar, läser, dansar, flyger eller snickrar

Skulle jobba som i fall jag inte var bokhandlare: Uppfinnare eller författare. Fast jag gillar också tanken att vara pilot på en stor Airbus som flyger mot rodnande solnedgångar på 10 000 meters höjd mellan de stora världsmetropolerna.

Tre kulturtips i coronatider: 1) Läsa de böcker man inte hunnit med, 2) Vidareutbilda sig på distans och 3) Titta på bra filmer - men kom ihåg att om filmen är baserad på en bok är boken nästan alltid bättre.

Bokhandlarn med många sidor

Bokhandlarn med många sidor

Cecilia Träff, Sundsvalls Tidning, 14 maj 2013  

 

Den största flygplatsen Lennart har flugit till är Arlanda. Drömdestinationen skulle vara Heathrow eller någon annan stor flygplats. "Med två jumbojet framför och nio bakom är det lite mer tryck än på den här flygplatsen", säger Lennart medan hustrun Ewa skrattar förfärat.

För de allra flesta är han känd som kort och gott bokhandlarn. Utöver det är han civilingenjör i elektroteknik, publicerad författare i datateknik, hängiven buggdansare och pilot. Lennart Bergström är en man med många järn i elden.

 

I en röd tvåplansvilla på Alnö, nästan nere vid vattnet, bor Lennart Bergström, hustrun Ewa och Fredde, en 27-årig grå Jako (en fågelras från Afrika).

Det är uppenbart att invånarna i huset har ett intresse för böcker. Tre bibliotek finns det, och en inbyggd balkong där man kan sitta och läsa med utsikt över sundet. I bokhyllorna samsas facklitteratur och romaner.

– Jag började ha dem sorterade, men det höll inte. Jag vet var jag har varenda bok ändå, säger Lennart Bergström.

Bokintresset har han haft sedan barnsben. För Lennart är varje bok ett konstverk.

– Jag kan sitta där i bokhandeln på kvällarna, titta på femton tusen böcker och välja vilken titel som helst.

Bokhandlarbanan startade i Linköping. Där utbildade sig Lennart till civilingenjör i elektroteknik. Han började skriva läroböcker i datateknik och gav ut på eget förlag, det aktiebolag som i dag äger bokhandeln i Sundsvall. Över åren har det blivit ett 20-tal böcker inom datateknik, den sista kom ut för 15 år sedan.

– Jag tycker det är ofantligt roligt att skriva. I dag blir det nästan uteslutande på någon av mina bloggar.

Under många år jobbade Lennart som lärare i datateknik på Mittuniversitetet. Bokhandeln drev han vid sidan av. Nu är det några år sedan han lämnade universitetet och började ägna sig åt sin hobby på heltid.

– Den här karriären är ofantligt rolig. Jag får göra allt från att sopa gatan och stå i kassan till att planera företagets långsiktiga mål. Jag hade gjort mitt som lärare.

Köpte bokhandeln

Som den entreprenör han är fick Lennart en dag 1983 för sig att han ville bli bokhandlare.

– Bokhandel tyckte jag lät himla roligt.

Han stegade in på rikskända Jonzons bokhandel i centrala Sundsvall och lade fram sin plan.

– Det vore kul att köpa bokhandeln, sade jag. Bokhandlare Arne Jonsson tittade på mig med stora ögon och svarade: "Hördu grabben, det tror jag inte är någon bra idé". Men jag övertalade honom, berättar Lennart.

Att Lennart Bergström är en engagerad människa går det inte att ta miste på. Han försöker med olika metoder få människor att läsa mer. Allra helst vill han nå de grupper som inte är bokhandelns vanliga klientel. Att barn behöver kunna läsa och använda sig av språket ser Lennart som en självklarhet.

– När jag hade små barn hemma läste vi varje kväll. Man gör inte det i dag. Resultatet är att barn inte vill läsa och inte tycker att språk är viktigt.

Det är Lennart och brodern Kenneth Bergström som driver bokhandeln. Kenneth är ansvarig för förlaget, men är även en superexpert på att leta fram besvärliga böcker för bokhandeln. Det är en tjänst som Lennart ser som den fysiska bokhandelns styrka.

– Folk tror att det går att få tag i alla böcker på nätet, men det finns saker som inte går att hitta utan kontakter. Sådant hjälper vi kunderna med.

Att det är Lennart som syns och hörs när det kommer till bokhandeln föll sig naturligt.

– Jag gillar social kontakt, skrattar han.

Hustrun Ewa och dottern Maria är också med i företaget. Ewa sköter bokföring och Maria jobbar i bokhandeln.

Vad läser en bokhandlare?

– Jag gillar upplevelser när det gäller böcker. Det hittar jag ofta i spänningsromaner.

På en månad läser Lennart i genomsnitt ett par böcker. Varje dag läser han någonting, i bland blir det bara en halvtimme, ibland mer. Är en bok inte bra så läser han inte klart den.

– Jag är inte litteraturvetare. Jag vill ha en resa. Det ska vara härligt att läsa, inte jobbigt.

En återupptäckt favorit är Den vedervärdige mannen från Säffle av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.

– Den här serien är urmodern till resten av den svenska deckargenren.

Träffade hustrun på buggkurs

Det är inte bara böcker som ligger Lennart varmt om hjärtat. Under gymnasietiden fick han upp ögonen för dans, ett intresse som fortfarande håller i sig.

Som tonåring gick han in i bokhandeln i Ånge och köpte boken Lär dig dansa. Grundstegen kunde han dock lära sig under en gympalektion i skolan, och boken behövde han aldrig.

På Högliden i Hudiksvall flera år senare träffade han sin blivande hustru Ewa.

– Jag minns vår första dans. Det var en vanlig, lugn foxtrot.

I dag dansar de tillsammans i Trolldansarna; foxtrot och bugg. I Bergsåkers Folkets hus sviktar trägolvet och väggarna klappar takten när Lennart och Ewa virvlar runt tillsammans med andra dansälskande människor. Här är det glädje och gemenskap till tonerna av gamla och nya slagdängor.

Dansen är ett av Lennarts avkopplingsknep.

– Det finns inget bättre än musik när man vill tömma huvudet. Men det ska röra på sig, det passar mitt temperament, säger han och välkomnar nästa danspartner i ringen med ett glatt leende.

Många bollar i luften

Ännu ett intresse som började med böcker är flygningen. I en låda på vinden finns samlingen med Biggles-böcker kvar.

– Han var min stora idol. I vuxen ålder har jag bläddrat igenom någon bok och tänkt på hur rolig den var att läsa.

Tio år gammal fick han flyga för första gången. Det var ett sjöflygplan och färden gick över Storsjön.

– Det var vansinnigt kul. Jag minns att jag tänkte: Det här är nästan som att vara Biggles.

I dag är Lennart medlem i Sundsvalls flygsällskap. För tillfället har han inget eget plan utan flyger med klubbens Cessna 172SP. På Midlanda rör han sig hemvant. Här har han hållit till mycket de senaste 30 åren.

– Jag älskar böcker och jag tycker om flygplan nästan lika mycket.

Inför lumpen sökte han till flygvapnet, men kuggades för att han var för kort. Istället fixade han utbildningen på egen hand.

– De föreslog att jag skulle bli navigatör, det vill säga nummer två. Jag har aldrig tyckt om att vara nummer två.

Kommersiell pilot blev han aldrig, men känner att han får ut det han vill av flygningen ändå. Lennart erkänner att han är yrkesskadad när han flyger med andra piloter.

– Hör jag inte ljudet av landningsstället som fälls ut så blir jag störd, säger han och Ewa skrattar igenkännande.

Finns det något du inte kan?

– Ewa säger att jag inte är bra på matlagning. Hon är så fruktansvärt bra på att laga mat, så varför ska jag vara det?

En av de saker som Lennart har tillfört Sundsvalls bokliv är Bokens afton. Läsarna har möjlighet att träffa några av sina favoritförfattare, ställa frågor och få böckerna signerade.

– Vi vill sätta Sundsvall på kartan. Bokhandeln ska vara ett litterärt nav.

Han har byggt upp ett gediget kontaktnät med förlag och författare, och numera ringer författare själva och vill komma till Sundsvall.

– Då har man lyckats.

Drömgästen är Elizabeth George, som bor i Seattle. Hon var i Sverige för några veckor sedan, men hade ingen tid att lämna Stockholm. Flera kända författare, även de som bor närmre, tar sig inte tid att åka till mindre orter. För det har Lennart en plan som han har fått pengar för från Statens kulturråd.

– Om de inte vill komma till oss får vi åka till dem. Med projektor, skärm, kameror och mikrofoner kan vi hålla videokonferenser. Vi håller just nu på att testa tekniken, och till hösten kör vi en pilot. Efter det kan man köra från Seattle också.

För gästerna kommer möjligheten att prata med författaren finnas kvar, och signerade böcker skickas hem till beställarna.

– Idén är skalbar och billig. Flera bokhandlar kan samsas om en konferens. Det är en grej som många skulle kunna utnyttja.

I år firar Lennart 30 år med sin bokhandel. Det finns inga planer på att skiljas åt.

Funderingar kring Coronaviruset

Att läsa inlägg och artiklar om Corona-viruset på nätet är i sig extremt tröttsamt, stressigt och frustrerande. Radio och TV domineras av alla sorters experter som uttalar sig, med ibland motstridiga budskap.

Det finns de som oroar sig och skapar panik.

Det finns de som säger att panik är problemet.

Det finns de som säger att för lite har gjorts. Andra klagar över att det är onödigt.

Vissa säger att det kommer att resultera i en kollaps av samhället. Andra säger att detta är en överdrift.

Vissa säger att vi har en finansiell kris som kommer att bli en repetition av finanskrisen, men att vi kommer att studsa tillbaka när det är över.

Vissa klagar över regeringen, säger att hälsosystemet kommer att kollapsa och att dödsfall och fruktansvärda sjukdomar är precis runt hörnet, medan andra säger att det inte är något att oroa sig för och att det finns andra vardagliga sjukdomar som är mycket mer av ett problem.

Det finns också de som har konspirerande teorier om förutsägelser eller hemliga biologiska vapen som av misstag eller avsiktligt släppts.

Jag hörde att vapenhandeln i USA har ökat markant sedan epidemin bröt ut, (hur man nu ska använda skjutvapen mot virus).

Med andra ord är det internet i ett nötskal.

Men oavsett vad som har skrivits befinner jag mig som individ i en situation där jag måste ta kontroll och göra mina egna val.

De flesta av mina val är dock tyvärr baserade på begränsade fakta och motstridande information.

Så det är ned till ett "Vad om?" scenario.

Vad händer om alla har rätt och ingen har fel.

Det är bättre att vara säker än ledsen!

Det är dags att stoppa egot och tänka på andra trots ”besväret”.

Så jag kommer att vara försiktig och använda sunt förnuft. Tvätta händerna och i övrigt utöva god hygien. Röra ansikte, näsa, mun, ögon så lite som möjligt. Inte handhälsa och hålla avstånd till andra personer när det är möjligt.

Karin Wahlberg, författare och läkare, skulle ha varit hos oss på en Bokens Afton 24 mars. Förlaget ställde dock in detta av "hänsyn till författarna". Karins man är infektionsläkare och vet vad det handlar om. Karin skriver därför till mig att många missuppfattar symptomen på coronainfektion. Det som gäller är torrhosta och feber. Corona är en "torr" infektion, varför rinnande näsa är mer ett symptom på en vanlig förkylning.

Det är ju så att ingen på hela jorden är immun mot detta nya Covid-19 virus. Vi kan alla komma att drabbas förr eller senare, men det som gäller nu är att se till att inte alla drabbas samtidigt. Det gäller att platta till kurvan, se bild nedan.

Men det finns hopp! Antalet som har varit sjuka och därmed blivit immuna ökar stadigt och det kommer att medföra att smittningsrisken minskar i samma grad. Nu pågår utveckling av ett vaccin, även om det kommer att ta 1-2 år, och därmed kommer möjlighet till immunitet genom vaccinering att öka.

Det finns med andra ord hopp, men det kommer att ta tid.

Källa: ST 2020-13-13

Henrik Fexeus, författare och mental coach skriver så här


Det florerar två stycken virus. Det första är biologiskt. Jag är inte virolog, så jag förlitar mig på de som kan: Enligt Folkhälsomyndigheten är det ett influensaliknande virus som de flesta kommer att få, ofta utan att märka det. Antingen som en präktig förkylning eller så blir man sängliggande, från några dagar till någon vecka. Det finns givetvis en riskgrupp, äldre och de med vissa besvär. Rådet är att tvätta händerna och håll dig hemma när du är sjuk. Vanligt sunt beteende när influensa slår till.

Det andra viruset, tankeviruset, är mer mitt område. Och det är kanske farligare. Vanliga, kloka människor beter sig som världen ska gå under. Företag får sin existens hotad, folk sägs upp, hamnar i personlig konkurs, och den som hostar på en lektion får lämna skolan. Fake news sprids som löpeld och människor hamstrar i panik. Vi beter oss en smula galet.

Det här beror på en olycklig cocktail av psykologiska mekanismer. Först, rädslan för det okända. En rädsla som med sociala media har fått mer och snabbare bränsle än vad som tidigare varit möjligt. Det andra är att vi tror på något ju fler gånger vi hör det. När ett rykte upprepas börjar vi tro att det är sant. Det tredje är att när vi är osäkra, så gör vi som majoriteten. Eller, som vi tror att vi ska göra. Vi har alla sett tillräckligt många filmer för att veta att det första vi måste göra när det är kris är att köpa ansiktsmasker och toapapper före alla andra. Det biologiska viruset kommer vi att hantera. Vi är bra på sånt. Men det är bråttom med TANKEVIRUSET. Vårt beteende och de beslut som fattas riskerar inte bara att i värsta fall leda oss mot en global ekonomisk kollaps. TANKEVIRUSET påverkar också hur vi blir mot våra medmänniskor. Just nu är vi misstänksamma mot andra och stänger våra gränser. Vi håller koll på varandra och förbjuder folksamlingar. Det är en mycket farlig väg att slå in på, om den normaliseras. Men det går att bli immun mot den mentala smittan: Ta reda på det du inte vet, så det okända blir känt. Sätt saker i perspektiv. Ifrågasätt och källgranska information även om du hör den ofta, och gör inte som alla andra om det verkar vara fel. Ta ett djupt andetag. Jag tror den kommande tiden hänger på att vi gör det.

Lästips

Magnus Västerbros artikel "Pandemier får oss att bekänna färg".

Professor Jan Albert, "Rätt beslut att inte stänga skolorna".
Nina Solomin, "Skitstormen mot Tegnell är orättvis".
Professor Agnes Wold: "En dålig idé att stänga skolorna".