Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning 31 maj 2020
- Han har skrivit bestsellers om datateknik – men blev skönlitteraturfantast först när han blev bokhandlare.
- Han har byggt tekniska gymnasier i Kenya och Indonesien, har flygcertifikat och är en fena på bugg och foxtrot.
- Men inte minst är "bokhandlarn" i Sundsvall, Lennart Bergström, en idéspruta vars framfart ibland lämnar hans personal flämtande efter luft.
- Hans mål är bokens överlevnad och bokhandeln som ett socialt nav i framtidens kulturlandskap. Dit är han redan en bra bit på väg.
Läsning är en coronavänlig syssla. Och corona har förstås
förändrat ordningen också för Lennart Bergström. Fast han konstaterar att det
inte går att sköta en bokhandel hemifrån.
– Men vi följer Folkhälsomyndighetens råd och håller avstånd. Och
jag är inte så ofta ute i butiken, säger han.
 | |
| Bokhandlarn serverar Jan-Olov Jonsson när Nobelpriset i Litteratur annonseras. Bild: Susanne Holmlund |
Snarare föder restriktionerna ännu fler
av hans berömda idéer. Man kan numera köpa en bok i Akademibokhandeln Vängåvan
utan att gå in: man ringer på en klocka utanför, ber personalen hämta boken och
betalar ute på gatan. Riskgrupper får ringa på en halvtimme före öppningstid,
och man kan få böcker hemkörda. Inför Mors Dag lanserade han Pocketogrammet.
– Vi budar eller postar en pocket med ett kort. Pocketböcker
passar perfekt i postens blå påse, säger han.
Sådana här idéer dyker upp hela tiden – ofta
snabbare än han hinner förklara för personalen, som är ovetande när kunderna
frågar.
– Vi bara står som fågelholkar och skriker
"Lennaaaart!" beskriver Malin Gullman Smith, anställd i bokhandeln,
en vanlig situation.
Lennart Bergström inser att hans huvud ibland
springer iväg lite väl fort. Men det är också hans idéer – författarmötena vid
Bokens Afton, Vängåvans Litterära Sällskap för dem med stort läsintresse,
Nobelvaka med pristagarskål, bokhandelskafé, lokala litteraturfestivaler och
mycket, mycket mer – som har lagt hans bokhandel i framkant i landet
beträffande innovationer.
– Jag tror inte att bokhandlar kommer att bli kvar så som de har
varit – bibliotek som tar betalt för att skeppa ut böcker. Det är en
brytningstid nu, och strömmade medier tjänar vi inget på, knappt förlagen eller
författarna heller.
– Ett kafé här, till exempel, ger ingen förtjänst men det skapar
en trivsam miljö där man kan tala om böcker och titta i dem. Ett litterärt
sällskap blir en del av en gemenskap med bokhandeln. Man får något mer än
boken, man får mervärdet att diskutera den och helst försöker jag få hit
författaren också.
Man tar för givet att denne bokprofil varit en
storläsare sedan födseln, men som ung läste han mest facklitteratur. Lennart
Bergström är en fjällbjörk, född i Vindelgransele i Västerbotten, men var bara
årsgammal när flyttlasset gick till Östersund och några år senare vidare till
Ånge.
Nairobi var väldigt europeiskt, präglat av britterna och
mycket välordnat.
På gymnasiet i Ånge var han en främmande fågel –
dels gillade han inte fotboll, dels var hans pappa egenföretagare bland alla
anställda vid post och järnväg. Desto starkare blev pappan en förebild för
honom att själv bli företagare.
I skolan hade han stort A i kemi och fysik.
Efter att drömmen att bli flygofficer krossats av att han inte hade den
fastställda kroppslängden läste han i stället till civilingenjör i teknisk
fysik och elektroteknik. När han undervisat en tid vid sitt lärosäte i
Linköping erbjöds han via Sida att delta i uppbyggnad av tekniska skolor i
Östafrika. Han bodde i 3,5 år i Nairobi och stortrivdes.
– Vi hade en halvtimmes körväg till nationalparker med zebror,
krokodiler och giraffer, och ändå var Nairobi väldigt europeiskt, präglat av
britterna och mycket välordnat. Man kunde vara medlem av en brittisk klubb, och
tillvaron var fantastisk.
– Kanske hade vi blivit kvar om inte projektet tagit slut. Men
det var tur att det gjorde det, för många av kollegerna fortsatte driva runt i
projekt medan deras kunskaper åldrades, och jag hade kunnat bli en av dem.
Bild: Susanne Holmlund
– Det var en otrolig skillnad. Så mycket folk, och landet var
oerhört korrupt. Mutförsök hörde till vardagen och pengar från Världsbanken
bara försvann. Jag åkte hem efter knappt två år, för jag stod inte ut.
Men då, i slutet av 70-talet, hade datorernas
inmarsch börjat på allvar. Som ingenjör i teknisk fysik skrev Lennart Bergström
Sveriges första lärobok i datakunskap, "Från mikrochips till system"
– som blev en storsäljare. Han skrev även uppföljare och startade ett förlag,
Computer Press AB, där hans bror Kenneth var VD medan han var i Indonesien.
Och det var nu, på besök i Sundsvall, som han
stegade in i anrika Arne Jonzons bokhandel.
– Jag sa: "Jag har ett förlag men det vore roligt att ha en
bokhandel också. Vill du sälja till mig?". Han bara tittade på mig och
sa" "Det kan jag väl aldrig tro". Men efter tre månader sålde
han till förlaget, men ville vara kvar ett par år.
Så blev då Lennart Bergström 1983 huvudägare i
bokhandeln, sedermera med Sven-Arne Jansson som butikschef och brodern Kenneth
som minoritetsägare och förlagschef. Själv hade han fått anställning vid
Sundsvall-Härnösands högskola, det blivande Mittuniversitetet, för att
undervisa i informationsteknologi.
Bild: Susanne Holmlund
2007 satte han punkt för den akademiska tiden.
Nu skulle han ha roligt.
– Då blev jag bokhandlare, och så roligt har jag aldrig haft. Det
enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare vid universitetet.
Fast han går "all in" i bokhandeln
hinner han ha hobbies. Sedan en gympalärare i gymnasiet lärde ut dans har han
älskat det, och han och frun Ewa är engagerade i föreningen Trolldansarna.
Efter nobben från flygvapnet skaffade han även egen pilotutbildning, vars
årliga kunskapskontroller kan vara en flygning från Västerås till norra
Tyskland, lunch på plats och så flygning hem igen. "Jag har roligt; då
orkar man", säger han.
– Det är verkligen en ynnest att få lära känna de här
människorna. De flesta är oerhört trevliga och många vill komma tillbaka. Så
fort Herman Lindqvist gett ut en ny bok vill han komma hit, med frun. Och vem
trodde att Björn Ranelid kan så många burleska historier?
– De enda jag inte lyckats få hit är Kerstin Ekman, Leif GW
Persson och Mikael Niemi. Men drömgästen är Elizabeth George. Tänk om vi kunde
få henne att vara med via uppkoppling! säger han.
Yrke: Bokhandlare
Bor: Alnön
Familj: Fru Ewa, döttrarna Camilla, Linda och
Maria och fem barnbarn.
Läser: Just nu "Albatross" av Ann
Cleeves, Karina Smirnoffs Janakippos-trilogi och Nina Wähäs
"Testamente". Gillar spänningsromaner men om de inte är bra
litteratur lägger jag ner boken efter 50 sidor.
Äter helst: Fisk och skaldjur. Ewas gratinerade
hummer är oslagbar.
Dricker helst: Vitt vin, gärna en god Cava
Gör när jag inte jobbar: Skruvar på datorer och
tekniska prylar, läser, dansar, flyger eller snickrar
Skulle jobba som i fall jag inte var bokhandlare: Uppfinnare
eller författare. Fast jag gillar också tanken att vara pilot på en stor Airbus
som flyger mot rodnande solnedgångar på 10 000 meters höjd mellan de stora
världsmetropolerna.
Tre kulturtips i coronatider: 1) Läsa de böcker
man inte hunnit med, 2) Vidareutbilda sig på distans och 3) Titta på bra filmer
- men kom ihåg att om filmen är baserad på en bok är boken nästan alltid
bättre.
