Skyltar för öppettider

Det finns mängder av olika typer av skyltar för öppettider i butiken. Ett enkelt vitt ark där man handskriver eller låter datorn printa ut de tider som butiken håller öppet är väl det vanligaste.

Då blir det enkelt att ändra om man behöver stänga andra tider beroende på säsong.

Men det är ju ingen som kan anklaga för att inte skylten ser trevlig ut eller att det är otydlig information, eller så.
Fast det skulle ju vara ganska kul om man kunde ha en skylt av den här typen. Då ger ju skylten en läsupplevelse och det är väl vad en bokhandel ska erbjuda sina kunder, eller hur?

Den här skylten hittade vi på Mannaminne i Nordingrå i somras.

Ska fundera på om vi ska byta skylt.

När Twitter är som bäst

Häromdagen var Twitter som bäst. Folk hittar på nya boktitlar genom att ta bort en bokstav i befintliga titlar under hashtaggen #böckersomsaknarenbokstav.

Ett axplock:

"Kåkflickan - Victoria Bergmans hemlighet"

”Trollkarlens hat – en kritisk studie av männen i kommentarsfälten.”

”Doktor Gas – Hjalmar Söderbergs innerliga sekelskiftesskildring av man med matsmältningsproblem.”

”Flickan som lekte med elen – om barnsäkerhet med avskräckande exempel.”

”Den allvarsamma eken – H.Söderberg, mannen som kunde tala med träd.”

"Ack" - Ulf Lundell fortätter beklaga sig över att allt inte är som 1967" 

Klicka här om du vill se detta flöde på Twitter..

Det finns även en haschtagg på engelska "#booksmissingaletter" och en för filmer #filmersomsaknarenbokstav för dig som vill grotta ner dig riktigt.

Läsplattan är död – leve e-boken

Ska det bli något av e-boken måste den ge något mer än bara vara en kopia av en pappersbok. Det räcker inte med att du kan läsa och förvara 2 000 böcker i en läsare.

Det är inte så konstigt att det första användningsområdet för läsare var bland flygbolag. Piloter måste ha med sig väldiga mängder av kartor, information om flygplatser, radiofrekvenser, standardprocedurer, nödprocedurer, osv. Pilotväskan blev en omfångsrik och tung tingest som alla piloter släpade omkring med. Så kom den ”elektroniska flightbagen” för några år sedan, som förändrade allt. Den är en avancerad ”läsplatta” som lagrar all denna information. Det var förresten ett svensk företag Navaero, (www.navaero.com), som var pionjärer inom området.

De flesta e-böcker som finns är direkt konverterade från pappersformat till epub-format. Till och med pappersbokens omslag finns med.

Det finns säkert många som läser e-boken från sidan ett till slutet i ett sträck. Jag tycker dock att en e-bok borde ge något annat än bara löpande text. Det finns så många möjligheter när det finns datorkraft bakom boken.

När man tappat tråden kan man med ett klick få upp den karaktär du vill veta mer om, t ex släktbakgrund och relationer, en interaktiv karta beskriver spelplanen, länkar ger bakgrundsmaterial, när man kört fast i en deckare kanske man kan få lite ledtrådar. Tänk om man även kunde påverka handlingen på något sätt? Ibland känner man i en bok att man skulle vilja skruva upp takten och det borde därför gå att välja den korta eller långa versionen av ett kapitel. Kanske man kan få bakgrundsmusik från miljön där handlingen utspelas?

Givetvis vill jag som läsare kunna bläddra, anteckna och söka i boken. Jag kanske också vill dela med mig av favoritstycken med mina läsande vänner. Nätuppkoppling – självklart.

Det finns hur många möjligheter som helst med en digital bok. Eller man kanske snarare ska kalla det för en ”upplevelse”. ”Kliv in en annan värld” är vår devis inom Bokia. Mycket passande, eftersom det ska vara just så när man öppnar pärmen eller trycker på ON-knappen och börjar försjunka in i historien.

Dagens läsplattor motsvarar inte de krav som en digital upplevelse ställer på hårdvaran. De bärbara datorer vi har fixar detta utan större problem men läsplattan är baserad på e-ink teknologi, med sina begränsningar när det gäller att visa rörliga bilder med hög upplösning och i färg. Tekniken utvecklas kontinuerligt, så vem vet vad som kommer ur labbet. Se min blogg om e-ink.

Så vad är läsplattans nisch? Det kan vara praktiskt att ha läsaren när man har behov av att ha tillgång till stora mängder referensmaterial på resor. Jag kan se att många yrkeskategorier kan ha behov av läsplattor för manualer och referensmaterial. Men för att läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret på stranden? Jag gillar pappersboken. Den kan jag med till stranden utan att vara rädd för att någon stjäl den och jag kan tänka mig ge den till grannen i solstolen bredvid när jag är klar med den.

Just nu är det gänget ”Early adopters” som är mest fascinerade av detta, i deras ögon, stora teknologiskutt. Det är nog dessa som är mest högljudda i debatten just nu. Det pragmatiska gänget utvärderar just nu fördelar och nackdelar, väger investeringskostnad mot nytta, räknar på avskrivningskostnader, osv. De konservativa fnyser åt dessa moderna påfund och resten har inte förstått.

Min åsikt är att läsplattan, i sin nuvarande skepnad, är en parentes i historien. E-boken däremot är i sin startfas och där hoppas jag att vi så småningom kan kliva in i en ny fascinerande digital upplevelsevärld.

Alla inser att e-boken ger möjligheter för författare att publicera sina verk utan att behöva gå genom förlag eller att trycka sin bok på egen hand. Marknadsföringen hanteras av sociala media och för ersättning till författaren finns redan flera betalningsmodeller. Där tror jag den verkliga revolutionen sitter.

Det elektroniska bläcket

Nu när läsplattor börjar komma ut i handeln, kan det vara lite kul att titta på vad som skiljer läsplattor från smartphones och bärbara datorer.

De flesta läsplattor använder en teknik, som heter ”e-ink”. Det är en helt annan teknik än LCD-tekniken i telefoner, datorskärmar och TV-apparater. Fördelen med e-ink är den mycket låga strömförbrukningen. Energi förbrukas i stort sett enbart när man vänder blad eller byter bild på läsplattan. LCD-tekniken förbrukar energi så länge displayen är i gång och det är därför skärmen i t ex telefonen behöver släckas ner när den inte behövs.

Låt oss ta en titt på hur e-ink fungerar, se bild ovan.

1. Ytskikt

2. Transparent elektrod

3. Transparenta mikrokapslar

4. Positivt laddade vita pigment

5. Negativt laddade svarta pigment

6. Transparent olja

7. Elektroder i pixelmönster

8. Bottenplatta

9. Inkommande vitt ljus

10. Utgående vitt ljus

11. Utgående ”svart” ljus

Små mikrokapslar utgör ”pixlarna” i en e-ink skärm. Varje mikrokapsel har en svart sida och en vit sida. Man bygger upp en bild på skärmen genom att vrida varje kapsel så att den antingen visar upp sin vita eller sin svarta sida.

En e-ink skärm blir därför alltid monokrom. Man vrider mikrokapseln genom att ladda elektroderna (7) med positiv laddning på en sida och negativ laddning på den andra. Mikrokapseln hålls på plats genom att lägga positiv laddning på båda elektroderna (vit sida ut), eller negativ laddning på båda (svart sida ut).

Tekniken är utmärkt när behovet är en statisk svart/vit bild. Rörliga bilder fungerar inte bra med e-ink eftersom det tar en viss tid att vrida mikrokapslarna i rätt läge.

e-ink tekniken bygger på att infallande ljus reflekteras av mikrokapslarna. Skärmen är därför inte bakbelyst som LCD-skärmarna är. Nackdelen är givetvis att läslampan fortfarande behövs när det börjar bli skumt.

Tekniken utvecklas givetvis kontinuerligt. e-ink som kan visa färger och flera steg i gråskalan är redan i kommersiell produktion.

Lennart Bergström

Bokhandlarn

Bokhandlare på besök

Vi har haft inspirerande besök av Olle Nelzén, som har två Bokia-butiker, en i Valbo köpcentrum utanför Gävle och en i Lindesberg, några mil norr om Örebro.

Bokia är en frivillig fackhandelskedja, som består av ett 80-tal butiker över hela landet och som var och en drivs av en bokhandlare som äger sin butik. Vi bokhandlare äger sedan ett bolag Bokia AB, som är vår inköps- och marknadsorganisation. Nu har det blivit så att några Bokia-butiker har köpts av Bokia AB, så man kan säga att vi enskilda bokhandlare indirekt äger en del av dessa också.

Samarbetet gör också att vi har gemensamma koncept, t ex Låna & Läs, presentkort gäller i alla butiker, osv.

Vi som äger och driver butikerna träffas då och då för att inspirera och utveckla varandra. Därför är det så kul med besöket av Olle Nelzén. Hoppas att han fick med sig något hem också.

Lennart Bergström

Bokhandlare

En saga om en bokhandlare i en liten stad någonstans

Svenarne Jansson, som har ett långt yrkesliv bakom sig i bokhandelsbranschen, har skrivit en liten saga, som jag gärna vill förmedla här och nu.

Det var en gång en liten bokhandel, som låg vid ett litet torg i en liten stad någonstans i det avlånga Sverige. I den lilla bokhandeln arbetade en liten bokhandlare i grå kofta och vit skjorta med prickig fluga. Han fanns i bokhandeln både bittida och sent och alla innevånare i den lilla staden tyckte att det var en fröjd att titta in hos honom för att handla en blyertspenna – eller kanske ett litet häfte om beskärning av buskar.

Bokhandlaren älskade sitt arbete och skötte allting noga – det hade han alltid gjort – och bokförde alla inkomster och utgifter i en jättestor kassabok som han börjat använda 1959 och som förmodligen skulle räcka en bra bit in på 2000-talet, med oförändrade inkomster och utgifter.

Duktig sifferkarl var han – debet och kredit gick precis jämt upp i hans liggare.

Det fanns det alltid lite pengar kvar i kassalådan på kvällen. Det räckte precis till pytt i panna med ägg eller isterband med stuvad potatis på den lilla krogen, där bokhandlaren spisade sin aftonvard efter att ha stängt butiken om kvällen.

Det hände sig ibland att det blev en liten rackabajsare till maten och en skvätt punsch till kaffet, men det hör egentligen inte hit.

Efter en liten kvällspromenad återvände bokhandlaren till sin lilla enrummare som låg ovanpå den lilla bokhandeln, för att försiktigt bläddra i och bekanta sig med de primörer som senast kommit hem från förlagen.

Och tiden gick sin gilla gång, och så blev det åttiotal.

En eftermiddag bromsade en glänsande Ford Mustang in utanför den lilla bokhandeln. Ur bilen steg en stilig karl, klädd i italiensk lättviktskostym, och med en mycket vacker portfölj.

Han steg in i bokhandeln, presenterade sig och bad om bokhandlarens uppmärksamhet en stund, för han ville presentera ett koncept. Bokhandlaren var inte riktigt säker på vad koncept betydde, så han vände på öppet/stängt-skylten på dörren och satte sig att lyssna och lära.

Därefter var inget sig likt mer i bokhandlarens värld.

Man avslutade kvällen med middag på den lilla krogen tvärs över gatan – hjortfilé och pommes nånting och rött vin i 500-kronorsklassen. Lättviktskostymen bjöd.

Nästa dag gick bokhandlaren till banken, stöttad av lättviktskostymen, lånade upp 290 miljoner, köpte husen med den lilla bokhandeln och den lilla krogen, städslade en entreprenör för att bygga en supergalleria samt en trendig restaurang för hot mexican food, skaffade personal, tecknade en pensionsförsäkring för bokhandlaren samt köpte en bungalow på spanska solkusten. Självklart stoppades i den vevan ganska många sköna provisionsmiljoner i lättviktskostymens vackra portfölj.

Därefter avreste Mustangen hastigt i en doft av bränt gummi och sågs aldrig mer.

Det hela gick förstås som det gick med det övriga åttiotalet.

Idag sitter vår bokhandlare i sin lilla butik i en källarlokal lutad åter över sin kassabok och kämpar med att få debet och kredit att gå ihop. Om banken ska få sitt så blir det varken pytt eller isterband.

Det får bli blodpudding hemma vid köksbordet och någon rackabajsare är det inte tal om…

Till och med umgänget med de nya härliga böckerna är beskuret – nu måste han ju betala kontant för varje bok.

Se det var en riktig åttiotalssaga!

Se gärna Svenarnes blogg, genom att klicka här.

© Svenarne Jansson

Bokhandlarn kan bli sysselsatt 7-800 år

I morse gick jag runt och kollade alla hyllor, takfack, podier och gondoler innan vi öppnade butiken kl 10. Då konstaterade jag att som bokhandlare sitter man på en informationsmängd som är ofattbar. Det finns i storleksordningen 20 000 titlar i lager. Räknar man 400 sidor per titel blir det 8 miljoner sidor. En sida kanske har 2 000 tecken. Det bör därför bli i runda slängar 16 miljarder tecken. Med en hjärna som klarar av att ta in 10-15 tecken/sek så ska jag nu sätta mig ner och räkna på vilken tid jag behöver för att läsa genom lagret.

Det visar sig då att det bör ta mig 32 år med läsning dygnet runt, givetvis med full koncentration och ingen slarvläsning.

Säg att jag läser 1 timme varje kväll i stället så bör det ta sisådär 7-800 år. Då är dagens lager läst. Men nyutgivningen då?

Det finns absolut en osäkerhet i denna kalkyl men intressant att se storleksordningen.

Jag brukar säga att som bokhandlare är man världsbäst på att läsa omslagens baksida. Bara där så är det kanske 1 000 tecken. Så det tar nästan 16 dygn dygnet runt att läsa in sig på omslagen. Om man nu bara klarar av en timme om dagen mellan kunderna så tar det drygt ett år. Men vilken affärsdag har man en timme över. Kommer inte ihåg när det var senast. Då är det väl bara att konstatera att jag inte är världsbäst på att läsa baksidor heller.

Så var det där med läsplattor och e-böcker. Läsplattor marknadsförs med att där kan man lagra oändligt antal e-böcker. För att få ett exempel tog fram vår iriver Story läsplatta. Den kan lagra upp till 2 000 titlar i sitt ordinarie minne utan större problem. 2 000 titlar är 10% av vårt fysiska lager i butiken så läsplatte-ägaren har med andra ord fullt upp i 70-80 år.

Sedan kom jag på en annan fundering av det allvarligare slaget. Som bokhandlare sitter man ju på denna informationstillgång. Är inte detta möjligen något som kan bli föremål för förmånsbeskattning?



Lennart Bergström
Bokhandlarn