Nu har jag funderat på sunt förnuft och Livet som en Risk.

Måste börja med att citera min bankman, Livet är en risk. Du väljer själv - Låg, Medel eller Hög risk. Vad det har att göra med det som jag funderar på nedan återkommer jag till.

Det finns riktlinjer för alla sorters skyltar inom kommunen, ett tolvsidigt dokument, som in i minsta detalj föreskriver hur saker och ting får se ut och framförallt var de får lov att vara. Och, inte minst var man söka tillstånd för att få sätta upp sin skylt. Det är självklart att det måste finnas regler, men det kan ju lätt urarta när man försöker täcka in alla möjliga och omöjliga situationer. Ibland funderar jag på var det sunda förnuftet tagit vägen. Det kan väl aldrig vara så att det finns för många anställda som måste sysselsättas? Man brukar ju säga att arbetet tar så lång tid som det finns tid till.

Som handlare är det bra med skyltfönster. Visar lite karaktären hos butiken och givetvis vilka varor som gömmer sig där inne. Så slog jag upp avsnittet med "Skyltfönster" i det omfattande dokumentet. Stod bara tre rader, men vilken chock jag fick! Man får faktiskt skylta saker och ting helt fritt. Ingen begränsning där, inte! Men det var inte det som chockerade mig. Läs, så kanske du förstår.

Skyltfönster
Skyltning inom skyltfönstrets ram får ske fritt utan bygglovsprövning. Dekaler på skyltfönstret är dock bygglovskrävande. Omfattande dekaler i starka kulörer bör ej förekomma.

Sätter jag dit en DEKAL så måste jag söka bygglov. Skulle det vara en stark KULÖR, då blir det nog inget bygglov. Inser skamset att jag har varit en lagbrytare i över tjugo år, då jag satte upp Bokia-dekaler 1994 då vi flyttade in. Det var ju faktiskt en röd (PMS176) prick över "i". Vilken tur jag tog bort dom när vi blev Akademibokhandeln.

Så var det historien med gatupratare, eller "trottoarpratare" som språkvårdspolisen nog tycker det ska heta. Så här står det om gatupratare i kommunens lunta med skyltregler.

Trottoarpratare
Så kallad trottoarpratare kan placeras på Storgatans möbleringszon samt intill husvägg där annonserande verksamhet har sin entré. Trottoarprataren ska vara utformad med halvcirkulär överdel med annonsörens logga på enfärgad bakgrund, samt med stomme i svart kulör. Trottoarpratare erfordrar polistillstånd och markupplåtelseavtal.

För de gatupratare som står på stan och visar vad butikerna har att erbjuda har vi i Föreningen Stenstan under många år kunnat söka ett grupptillstånd, som gäller alla medlemsföretags gatupratare.

Nu har en polisjurist kommit på att så kan man väl inte göra! Skälet uppges vara att Polisen måste ha en fysisk person att lagföra om man bryter mot regler och föreskrifter. Handlaren, alltså.

Nu ska alla tvåhundrafemtio företagare ansöka var och en på tresidig blankett, rita en skiss på gatuprataren, (dom ser dock alla ut på samma sätt), rita en karta var den ska placeras, betala in 700 kr, skicka in blanketten, vänta på polis som inspekterar skylt och plats och därefter utfärdar skriftligt tillstånd. Givetvis är detta en avgift och ett arbete som ska upprepas varje år. 

Men, det är inte klart än. Det måste tecknas ett markupplåtelseavtal med kommunen för den här gatuprataren. Den upptar ungefär 0,3 kvadratmeter av den dyrbara gatumarken. Därför måste det tecknas ett avtal för att gatuprataren ska få stå där. Nu ska alla tvåhundrafemtio företagare ansöka var och en på tresidig blankett, rita en skiss på gatuprataren, rita en karta var den ska placeras, betala in 800 kr, skicka in blanketten, vänta på handläggare som inspekterar skylt och plats och därefter utfärdar skriftligt tillstånd. Givetvis är detta en avgift och ett arbete som ska upprepas varje år.

Säg att det tar en timme för att hitta rätt blankett, skriva ut den, fylla i den, rita en karta var gatuprataren ska stå, kopiera den, hitta adress dit den ska skickas, stoppa i kuvert, slicka igen, sätta på frimärke koppla upp sig mot Internetbanken för att betala avgiften. Givetvis två gånger för att en ansökan ska ju till Polisen och en till Kommunen. Där har vi två timmars arbete.

När ansökan kommer till Kommunen/Polisen så småningom ska den registreras och diarieföras, en handläggare ska granska ansökan, en beslutsfattare (som kan vara samma person) besluta om att det här kan nog Kommunen godkänna, ett beslut utfärdas, som registreras och diarieförs, kopieras och kuverteras för utskick till den ansökande. Det borde väl ta ett par arbetstimmar. Så det blir ett par hos Kommunen och ett par hos Polisen.

Nu har det gått åt sex arbetstimmar.

Men kanske Polisen måste ut på fältet och granska ärendet, att kartan är rätt och att ansökaren har förstått var gatuprataren får placeras. Och inte minst att gatuprataren är utförd enligt utfärdade riktlinjer. Den får ju inte se ut hur som helst! Då borde det gå åt ett par timmar till.

Nu har det gått åt åtta arbetstimmar. En hel dag, för normalt arbetande människor.

Så var det tvåhundrafemtio företagare som var och en ska ordna detta. I Sundsvalls Stenstad. Då blir det alltså tvåhundratemtio arbetsdagar som går åt för att gatupratare ska få stå i gatuvimlet.

Inkomst till kommunen, 250 x 800 kr = 200 000 kr
Inkomst till polisen, 250 x 700 kr = 175 000 kr

Men det här ska ju kvittas mot lönen för kommunens handläggare. Det gick ju åt två timmars arbete hos kommunen, och för tvåhundrafemtio ansökningar blir det 250 x 2 = 500 arbetstimmar. Om en sådan arbetstimma kostar 450 kr inklusive semesterlön och andra sociala kostnader kostar handläggningen 225 000 kr. Så kommunen gick faktiskt back på affären, men det positiva är att arbetslöshetssiffran blir lägre för landet som helhet på detta sätt. Vi ska ju komma ihåg att det finns nästan trehundra kommuner i landet som på detta sätt var och en bidrar till att minska arbetslösheten.

När det gäller Polisen blir det en annan kalkyl. Säg att det tar fyra timmar hos Polisen, så för 250 ansökningar blir det 1 000 arbetstimmar och Polisen går ännu mer back på affären än kommunen. En halvtid av Polisens påstått knappa resurser går år för handläggning. Det blir bovarna som tjänar på affären.

En del kommuner, som värnar om sin stad och sina företagare, har valt att tillämpa reglerna på annat mjukare sätt. Man behöver t ex inte söka tillstånd varje år, som i Sundsvall. Det räcker att söka en gång mot en symbolisk avgift och sedan gäller tillståndet till dess att företaget byter ägare.

Hmm, hur var det med sunt förnuft och väl använda resurser i ett budgetansträngt polisväsende och kommunal administration? Gå tre år på Polishögskolan för att inspektera gatupratare? Hur kul kan det vara på en skala ett till tio? Och så ska polisen hinna ta en och annan bov också, mellan gatupratarkontrollerna.

Så var det det här med Livet är en risk. Är inte det som det egentligen handlar om? Byråkraten som föreslagit och politiker som beslutat. De har valt risknivå Låg. Eller kanske till och med risknivå Noll?

Kundnöjdhet som begrepp

Inom handeln är kundnöjdhet ett mantra. Mängden av konsulter som inget hellre vill än att utbilda anställda i handeln att se till att kunden blir NÖJD överträffas bara av antalet telefonförsäljare.

Till att börja med, låt mig berätta hur jag är som kund.

Jag är oftast mycket fokuserad på vad jag behöver, (min fru vill sällan handla tillsammans med mig). Är det batterier så är det raka spåret till den del av butiken där dessa ska finnas. Har batterierna flyttats till en annan del i butiken är jag förlorad. Är just det batteriet jag vill ha slut blir jag ännu mer frustrerad och börjar fundera vad den butiken har för varubeställningspunkter och hur ofta inleveranser sker. En yrkesskada, helt klart. Jag brukar nästan aldrig fråga när varan kommer i lager igen för i den typen av butiker har man oftast ingen aning, (det är säkert någon i Långtbortistan som sköter beställningarna).

En annan gång kan vara att jag faktiskt är dåligt förberedd och behöver hjälp av personal. Jag ska köpa löparskidor. Då går jag till den avdelningen och försöker få kontakt med någon säljare efter att ha tittat på på olika färger och modeller. Är det ingen säljare som uppfattar att jag har ett behov av hjälp försöker jag jaga runt och se om det finns någon. Om detta misslyckas går jag ut som en missnöjd kund. Givetvis tar jag hänsyn till om det är en extrem kundbelastning i butiken och jag kanske fått ögonkontakt med en säljare som med en nick signalerat att mitt behov är observerat. Det värsta som kan hända är när jag träffar en säljare som vet mindre än mig, men försöker få mig att tro motsatsen. Då blir jag en synnerligen missnöjd kund.

Ett annat tillfälle är när en säljare försöker sälja på mig saker genom olika tricks. Ett bra exempel på det är när jag köpte en TV på en större elektronikmarknad. Säljaren var påstridig att jag skulle köpa till en försäkring, trots att jag hävdade att apparaten väl har en normal konsumentgaranti och företaget har ett erbjudande om 30 dagar öppet köp. Det var lätt att genomskåda att säljaren följde företagets instruktion om merförsäljning, som sannolikt skulle medföra en bonus för säljaren. Tror man att kunder är obegåvade?

Blir jag aldrig nöjd någon gång, då!? Det blir jag ofta, måste jag erkänna. Men det är dock inte så ofta i de stora kedjornas butiker.

Det finns mycket forskning inom området. Enligt en forskare, (Sörqvist, 2000), är kundnöjdhet en funktion av kundens förväntningar före köp och upplevelsen av utfallet från den vara eller tjänst som köpts. Lite förenklat kanske man kan säga, Om säljaren lyckas överträffa kundens förväntningar så blir kunden nöjd.

Jag ställde frågan, "När är du nöjd som kund?" till mina vänner på facebook. Här är svaren.

När är du nöjd som kund?

• Glad och trevlig personal, vilket ni är på bokhandeln!
• Kommer tillbaka, gång efter annan.
• Gott bemötande, hjälpsam, intresserad, kunskap inom de område personen ansvarar för.
  Snygga presentpaket.
• En person som kommer tillbaka OCH rekommenderar dig/företaget/tjänsten till andra   
• Att bli sedd när man kommer. Och något positivt när man går därifrån. Är den erfarenhet jag har. 
• Och den nöjda kunden kommer tillbaka, om så än bara för att känna på doften och miljön i t ex bokhandeln (eller heter det boklåda?)...
• Det är en kund som går ut med ett leende och kommer tillbaka.  
• Nöjd kund som lämnar butiken med en fylld kasse i handen.
• Nöjd blir jag när personalen ser mig, är lyhörd och tillmötesgående. Där har du mina plus och minus 
• En nöjd kund känner sig sedd och gärna känd och igenkänd. 
• Nöjd blir jag av att bli sedd, missnöjd blir jag av för hög musik    

När blir du missnöjd?
Så svarar mina vänner på facebook när jag ställer även den frågan.

• Missnöjd blir jag när jag inte blir sedd. Jag behöver nödvändigtvis inte bli uppvaktade med frågor, det räcker med "en blick och en nick". Sen blir jag väldigt trött av alltför mycket musik och alltför preppig personal, men jag får väl skylla mig när jag går till såna butiker. 
  
• Butikspersonal som sitter på en pall vid kassan och tittar mer på mobilen än kunden gör mig frustrerad. Har vederbörande dessutom ett tuggummi i munnen reser jag ragg. Idissla kan man göra hemma, inte framför en kund.
  
• Vi håller det enkelt. Om vi lyckas ge kunden en känsla av att vara betydelsefull, kompetent och omtyckt när vi skiljs åt så kommer vi att ses igen. Allrahelst om vi själva känner samma sak. Om och om och om...:/)
  
• Vissa kunder blir aldrig nöjda.. Något i deras natur. 

En i vår personal formulerade sin inställning till kundbemötande  så här,

Personligt bemötande, ett par positiva ord om boken, kortet eller limstiftet som jag ska ta betalt för, när jag står i kassan. En positiv vilja att lösa kundens problem även om jag inte kan, men vill. Bjud på den sista kronan som fattas - var på tå när kunden inte riktigt är överens med sin kortbetalning. Gör snygga presentpaket. Se kunden i ögonen och avsluta vänligt. Kunden ska lämna butiken med en angenäm känsla av att ha varit sedd. Och vilja komma tillbaka ...

Det kanske är så enkelt, egentligen?

Lennart Bergström
Bokhandlarn'

Glädjande försäljningsökning av barn- och ungdomsböcker 2014

Svenska bokförläggareföreningen har kommit med sin rapport över det gångna året. Den visar att den fysiska bokhandeln klarade sig bättre än andra kanaler under 2014. Med andra kanaler avses dagligvaruhandel och bokklubbar, som minskade med 20,2% samt näthandeln som minskade med 1,4 procent. Den fysiska bokhandeln uppvisade däremot en uppgång på 1,8%. En trend som visar sig även i andra länder.

Det som är särskilt glädjande är att barn- och ungdomsböcker ökade sin försäljning med 11,5%. Samtliga ålderskategorier inom barn- och ungdomslitteraturen gick framåt. Allra starkast utveckling, motsvarande 19,3%, hade kategorin för barn- och ungdomsböcker för åldrarna 9–12 år.

Jag har skrivit ett blogginlägg om barns läsande, Två av tre föräldrar läser inte för sin barn, läs mer här. 

Lennart Bergström
Bokhandlar'n

Sundsvalls Stenstad, Årets Stadskärna

Nej, riktigt så är det inte. Sundsvall var Årets Stadskärna 1999 - 16 år sedan. Men målsättningen måste vara att återigen erövra detta fina pris. Eller hur?

Sundsvalls Stenstad är en av de vackraste stadskärnor som finns i Sverige, ja kanske till och med i hela norra Europa. De flesta av oss är stolta över de vackra byggnadsverk som skapades efter Stadsbranden 1888.

En stadskärna ska myllra av liv, det ska finnas mängder av restauranger, caféer, butiker, torghandel, biografer. Torgen ska vara de tillfälliga aktiviteternas samlingsplats där torghandlare avlöser varandra, där människor sitter i sommarens sol och äter glass, där Internationella Matmarknaden återkommer varje sommar. Där Nationaldagen firas med uppträdanden, tal, sång och musik där människor åker skridsko och barnen har skidtävlingar på vintern. Med en Lyslördag och tusentals marschaller. För att inte tala om en gammaldags Julskyltning.

Är glaset "halvfullt" eller är det "halvtomt"? I media har bilden av Stenstan varit åt det "halvtomma" hållet. Ett antal butiker har lagts ned, men några butiker, restauranger och caféer har öppnat i stället. Nu är det en naturlag att negativa nyheter dras upp i stora svarta rubriker, medan positiva nyheter får en mer undanskymd plats. Vi som driver verksamhet i Stenstan inom handlarföreningarna Stenstan och Sundsvall Handel har en annan bild. Vi lutar mer åt att glaset är halvfullt med en potential att fyllas på mer. En mer positiv bild. Stenstan har en framtid, men som med allt gäller det att alla inblandade samarbetar och gör det långsiktigt och uthålligt.

För att Stenstan ska ha en god framtid måste de som äger agendan ta ett gemensamt grepp över utvecklingen. Det finns ett antal goda exempel på stadskärnor, som lyckats att förädla sin destination. Kristianstad, Västerås och Linköping är sådana lysande exempel och bevis för att ett långsiktigt  utvecklingsarbete är framgångsrikt. Där har man lyckats att få alla parter att gå mot ett gemensamt mål - att bli förebild för alla andra städer.

I dessa framgångsrika stadskärnor samarbetar fastighetsägarna, kommunen och företagarna för långsiktig utveckling. Vi som handlare och företagare i de ideella föreningarna Stenstan och Sundsvalls Handel har bjudit upp berörda fastighetsägare och Sundsvalls kommun till samarbete under året. Vi har föreslagit att fastighetsägare och kommun skulle var och en matcha den miljon kronor vi ställer upp med för att skapa resurser som skulle medföra att vi skulle kunna anställa en projektledare och ha en budget för att driva aktiviteter i Stenstan. Utfallet har dock blivit synnerligen magert. Vi får göra ett omtag under det kommande året om vi i en framtid ska kunna konkurrera om priset som Årets Stadskärna och bli en förebild för andra städer. Förutom priset som Årets Stadskärna år 1999, fick Stenstan år 2004 pris för tryggare stadsmiljö.

Jag, tillsammans med några andra företagare i Stenstan, utgör styrelsen för den ideella föreningen Stenstan, som kämpar för att skapa en levande stadskärna. Föreningen har runt 130 medlemsföretag, både stora och små, som alla verkar i stadskärnan. Det är beklagligt att de stora kedjorna oftast dock väljer att inte vara medlemmar i föreningen.

För några år sedan fanns ett tillsammans med kommunen gemensamägt bolag som framgångsrikt arbetade för att skapa en levande stadskärna. Men så kom kommunens jurister på att man inte kan vara delägare i ett privat bolag och därmed stötta utvecklingen i stadskärnan. Detta trots att det i flera andra kommuner inte är något problem. Det fick som resultat att På Sta'n Citybolaget AB fick läggas ned. Kommunen skapade då ett eget helägt bolag, Näringslivsbolaget, med ett mycket brett uppdrag att svara för näringslivsutveckling i hela kommunen. Fokus försvann därmed från att tydligt stödja utvecklingen i Stenstan.

Fastighetsägarna har, efter att Stenstansbolaget lagts ned, hållit hårt i sina plånböcker trots avkastning på eget kapital runt 20% och framhåller ofta, sett ur deras perspektiv, att det är företagarna som inte tar sitt ansvar att skapa en levande stadskärna. Något större eget ansvar anser man sig inte ha. Ett på denna ståndpunkt belysande citat från en fastighetsägarrepresentant, "Det är inte hyrorna det är fel på, det är butikernas försäljning som är problemet". En något märklig ståndpunkt att det inte finns någon koppling mellan lokalhyra och hyresgästernas möjligheter till intäkter. Tyvärr är det så att hyresvärdar hellre står med tomma lokaler än justerar hyran till en nivå som motsvarar intjäningsmöjligheter. Av det skälet ser vi att det är de stora kedjorna som breder ut sig, på bekostnad av lokala företagare. Kedjorna kan ta svängningar i resultatet på en ort och balansera detta mot sina butiker på andra orter. Det kan oftast inte småföretagare.

Stenstan har fler förutsättningar än många andra stadskärnor att bli en attraktiv miljö. De vackra fastigheterna, som få städer har, är en. Tillkomsten av Sundsvallsbron är en annan.

Det som ytterligare behövs är att fastighetsägare och kommun tar den öppna hand som vi handlare och andra företagare sträcker ut för ett samarbete. Det gamla ordspråket gäller fortfarande, En kan inte göra allt, men alla kan göra något. När kommunen och alla handlare, företag, banker, fastighetsägare, försäkringsbolag, caféer och restauranger i Stenstan bidrar med sina idéer och resurser kan inget stoppa oss.

Låt oss hoppas att 2015 blir det år då vi gör avstamp. En vecka med "avstamp" kommer den första veckan i juli att bli. Då genomförs SM-veckan i Sundsvall.

Länkar
 "Bygg det folk gillar", hur man bygger en stadskärna. Stadsliv AB, klicka här.

Lyssna på en föreläsning av arkitekten och stadsbyggaren Jerker Söderlind under rubrik Handeln bygger staden, klicka här. Han har specifika synpunkter på utvecklingen i Sundsvall, lyssna speciellt ca 20:38 in i föredraget. Han säger vidare, bl a ”En bilfri innerstad betyder egentligen en handelsfri innerstad”

Lennart Bergström
Bokhandlarn

Två av tre föräldrar högläser inte för sina barn

År 1984 högläste 80% av Sveriges föräldrar för sina barn. Ofta när det var sängdags. Jag minns när jag låg och läste för vår yngsta dotter hur kul det var att dramatisera en berättelse, genom tonfall och kanske lite utvikningar från historien i boken. Till slut blev det en match där hon rättade mig när jag började med mina "dramatiseringar". Det drev henne också att själv vilja läsa för att upptäcka när jag svävade iväg.

Läsrörelsen och Junibacken gjorde 2012 en uppföljning för att se hur svenska föräldrars högläsning för sina barn har utvecklats.

2012 läste bara 35% av föräldrarna för sina barn. En synnerligen trist utveckling.

Två barn av tre får gå och lägga sig med annat än en god berättelse förmedlad av och med tryggheten och närheten av en förälder. Här går något värdefullt förlorat.

Tänker ni svenska föräldrar på det?

David Lagercrantz är känd journalist och författare och har tre barn. Han skrev Zlatans biografi, som blev en megahit och skriver nu på fjärde boken i Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander.

Om att läsa för sina barn, säger han,
"Mina föräldrar läste mycket för mig när jag var barn, det hörde till de dagliga rutinerna. Jag tror min personlighet sattes där, i kontakten med dem och litteraturen. Jag fick också läsa högt, det blev som rollspel ibland. Pappa (Olof Lagercrantz, författare och mångårig chefredaktör på DN), tog sig tid, trots att han var en upptagen man. Han läste gärna klassiker, som Alexandre Dumas och ville diskutera det man läste, men också hålla fram vad som var begåvat, eller inte, det kunde bli lite problematiskt. När jag läser för mina barn utgår jag från vad de tycker är kul. Det är där det är kul man vill vara, jag har sällan pedagogiska baktankar. Just nu är det mycket fantasy. Läsningen låter barnen träda in i och förstå andra världar och med högläsningen får man ju både närheten och möjligheten att själv bestämma tempot. Stanna upp och prata. Så blir det ju inte med film, till exempel."



HJÄLP DINA BARN ATT TA LÄSBORGARMÄRKET  

Ett enkelt men ganska effektivt hjälpmedel för att betinga barn att läsa eller lyssna på böcker är att använda vårt läskort. Det fungerar på följande sätt.


Ett märke betyder att du har uppnått ett mål. Simborgarmärket är ett bra exempel. Läsborgarmärket betyder att ditt barn är på rätt väg i läsandet.

Minns du den svindlande känslan när du lärde dig läsa? Svarta krumelurer som plötsligt får mening och blir ett expanderande universum. Egentligen är det otroligt att vi kan lära oss läsa, enligt forskarna. Talet är givet människan, men skriften måste vi tillägna oss genom oerhört komplicerade processer, som den mänskliga hjärnan egentligen inte är byggd för. Klart man är värd medalj, när man har lyckats med den bedriften! Läsborgarmärket lanserades hösten 2011 och är tänkt som inspiration och uppmuntran för den som just har knäckt läskoden och kämpar för att få flyt i läsningen. Satsningen blev en succé: sedan starten har över 300 000 läskort och upp emot 100 000 märken delats ut, i vitt, rött och svart. Att ta Läsborgarmärket är kostnadsfritt och ej förbundet med köpkrav.

Emine, 7 år, med sitt första Läsborgarmärke!

Satsningen på Läsborgarmärket blev en succé och sedan starten har 300 000 läskort och upp emot 100 000 märken i vitt, rött och svart delats ut till läsande barn.

Det går till så att du hämtar ett läskort till ditt barn i butiken. Sedan är det bara att sätta barnet i läsning. Det kan vara böcker som köpts hos oss eller lånats på biblioteket. Det viktiga är att barnet läser. När barnet läst fem böcker så intygar du det på läskortet. Då kan första läsborgarmärket hämtas i butiken av barnet med ifyllt läskort. Så fortsätter det för nästa fem böcker och nästa fem.

Så här ser läskortet ut som du hämtar i butiken

Till slut så är du en riktig bokmal!

Behöver motion vara tråkigt?

Januari är eftertankens månad. Hälsa, kost och motion är det som upptar tankarna hos många av oss efter helgernas stillasittande och frosseri i mat.

Då kan man kanske ta sig till ett gym och träna på deras maskiner tillsammans med andra motionärer. Det sägs inte många ord i träningslokalen, det är mest stånk och stön. Kanske inte den mest sociala miljön man kan tänka sig.

Man kan spänna på sig skidorna och ta sig en tur i naturen! Härligt och avkopplande. Men någon social gemenskap ger det kanske inte heller.

Vad ska man då göra för att både motionera och komma med i en social gemenskap? Där har jag ett tips!Dansa dig lycklig!

För gillar du att dansa så är du bara att gratulera. Det finns forskare som menar att regelbunden dans leder till minskad stress och huvudvärk och gör oss gladare och piggare. Vissa påstår till och med att man får bättre självkänsla och blir bättre på att hantera vardagsproblem. Dans är motion!

Min fru och jag har varit medlemmar i dansföreningen Trolldansarna i ett antal år. En förening med 600 medlemmar i alla åldrar. Man anordnar kurser i bugg och foxtrot, även för barn och ungdomar. Dessutom har Trolldansarna en social danskväll varje söndag, kl 19-21, i klubblokalen Bergsåkers Folkets Hus. Där träffas många glada dansare, umgås, fikar och dansmotionerar.

Måndag 26 januari börjar en nybörjarkurs i bugg, som jag tycker att du ska hoppa på och testa om det är något för dig. Kursen går på kvällstid 20.15-21.45 och pågår under tolv tillfällen under våren.

Se gärna Trolldansarnas hemsida här, där du även kan anmäla dig.

I början av 2014 kom Tony Irving på besök och lärde oss att dansa en rad olika danser under en lördag-söndag. Blev omåttligt populärt.

Det var året 2014, som gick ut genom dörren

Dags att börja summera det år som gått. Ett år med mycket positivt. Och en del negativt, skulle den tillägga som inte är så positivt lagd som jag. Hur var det nu, är glaset "halvfullt" eller är det "halvtomt"?

Det har hänt mycket positivt. Tänk bara att vi har fått en Sundsvallsbro över fjärden ett år tidigare än planerat! Vi får gratis använda bron i nästan månader. Tack Trafikverket för det!


Vi hade en fantastisk sommar med badvattentemperatur på 26-27 grader i flera veckor i juli och augusti. Tack för det, vädrets makter!

Fotbollslaget GIF Sundsvall spelar nästa säsong i Allsvenskan efter att ha slutat på en andraplats i Superettan 2014. Grattis!

Kulturen
Kulturåret har varit gott. Kanske för att vi befunnit oss i närheten av Europas kulturhuvudstad, Umeå, och en hel del har spillt över till oss. Teater Västernorrland fick en dundersuccé med Vildhussen i Döda Fallet under sommaren. Under hösten fick Teater Soja stor framgång med Sagerfeldts i Sundsvall, uppföljaren till succén Spelet om Stenstan.

Årets Deckarfestival, den tredje i ordningen, blev en stor framgång med fyra festivaldagar i början av november och med ett tiotal av landets bästa deckarförfattare på plats.

Nationaldagen den 6 juni blev en härlig upptakt på sommaren i ett bra väder. Vår litteraturscen, som byggdes upp utanför butiken, blev välbesökt när ett antal författare uppträdde på scenen. Mest publik drog givetvis Smultron och Sång, alla barns favoriter, som fick avsluta dagen.

Höstens två bokfestivaler, i september och december, har blivit en tradition, som lockar många litteraturintresserade. Där får de lokala författarna en möjlighet att visa upp sig tillsammans med mer välkända författare. Det som glädjer mig mest är att det finns så många lokala författare och att det tillkommer fler varje år.

Ett trettiotal författarkvällar, Bokens Afton, med runt 3 000 deltagare blev det under året med landets bästa författare på plats. Mest glad är jag att Håkan Nesser besökte oss i januari. Det blev en fantastiskt inspirerande kväll. Den mest udda blev en eftermiddag med Sven Wollter, som vi kommer att minnas länge. Bland de gladaste och mest uppsluppna tänker jag på när Lill-Babs kom på besök. Planeringen för våren är i full gång med Daniel Suhonen, som första gäst den 14 januari.

Böcker
Vad kommer vi att minnas från bokåret 2014? Klas Östergren, givetvis. Som i slutet av året intog sin plats på Selma Lagerlöfs stol i Svenska Akademin och som kom med sin efterlängtade roman, Twist. Ungefär samtidigt hade filmen som bygger på hans roman, Gentlemen, premiär.

En annan av årets huvudpersoner är Nobelpristagaren Patrick Mondiano. En författare, som i sina verk återvänder till ockupationsårens Paris. Som Yukiko Duke skriver i en recension, "Mondiano skriver sig fri från det förflutnad slagskugga på sin vackra, glasklara prosa". Läs gärna dessa tre böcker, De yttre boulevarderna (1974), Lilla smycket (2012) och hans senaste Dora Bruder (2014).

Augustpriset blev en glad överraskning då Kristina Sandberg tog hem priset i den skönlitterära klassen med sin tredje roman, Liv till varje pris, om anpassning och överlevnad och skildrar en familj i Ångermanland som levde sitt liv i en tid då det svenska folkhemmet växte fram.

Lars Lerin tog hem Augustpriset i fackbokklassen med sin fantastiska bok, Naturlära - limes norrlandicus, som är ett verk att sjunka ner i, att vila i, där Lars Lerin visar sin unika talang både som konstnär och författare. Boken togs emot så bra att förlagets upplaga tog slut ganska tidigt i julhandeln. En nytryckning har utlovats till mitten av januari.

Svenska Deckarakademin utsåg i slutet av november en av mina favoriter, Tove Alsterdal, till vinnare av årets pris för bästa svenska kriminalroman med romanen, Låt mig ta din hand. Rasande skickligt skriven, svart och gastkramande. Ha ögonen på henne i framtiden!

Gillian Flynns thriller, Gone Girl, blev en av årets bästsäljare i pocket. Filmen, som baseras på boken, hade svensk premiär under hösten. Hennes debutroman, Vassa föremål, kom under hösten i nytryck. Jag rekommenderar dig att läsa båda dessa romaner, som är lysande litteratur. En annan utländsk författare, Lena Dunham, som fick en tv-succé med Girls, (som har gått två säsonger i SvT), kom med sin debutroman under hösten, Not that kind of girl, som blev en feministisk snackis och en säljframgång.

En bok som även den mottogs med stort intresse är den frispråkige skidskytten Björn Ferrys biografi, Ferry Tales. Ferry bor i Storuman och har lovat att besöka oss som gäst på Bokens Afton någon gång under våren, när han passerar Sundsvall.

Lars Berg, var gäst på en Bokens Afton i oktober med sin sista bok i Kalaharisviten. Han är som ett enmansuniversitet med kunskaper om hur människan blev människa, som är ytterst tänkvärda och kloka. Det är en högtidsstund att läsa hans Kalahariböcker.

Det har också varit ett bra år för de lokala böckerna, bland andra Lidenhistorier, Skönsmon förr och nu, Den tändande gnistan, Vänskap och välgörenhet (W:6), Den dolda staden Sundsvall, Konstsvindeln - arvet efter Bengt Lindström, Orkesterföreningens 100-årsbok, m fl. Sedan får vi inte glömma de många lokala författare som kommit ut med sina romaner och poesisamlingar under året, bl a Andreas Stickler, Lennart Nordin, Anita Jacobson, Carina Aynsley, Fredrik Westin, Sanna Juhlin, Göran Ögren, Agneta Nyholm, Ulric Jansson och Patrik Bergström. Det är så härligt att så många vill börja skriva och dessutom publicera sig. Det är dessa lokala författare som utgör stommen i våra bokfestivaler under året.



Så var det Stenstan
Sundsvalls Stenstad är en av de vackraste stadskärnor som finns i Sverige, ja kanske till och med i hela norra Europa. De allra flesta av oss är stolta över de vackra byggnadsverk som skapades efter Stadsbranden 1888.

En stadskärna ska myllra av liv, det ska finnas mängder av restauranger, caféer, butiker, torghandel, biografer. Torgen ska vara de tillfälliga aktiviteternas samlingsplats där torghandlare avlöser varandra, där människor sitter i sommarens sol och äter glass, där människor åker skridsko och barnen har skidtävlingar på vintern.

Är glaset "halvfullt" eller är det "halvtomt"? I media har bilden av Stenstan varit åt det "halvtomma" hållet. Ett antal butiker har lagts ned, men några butiker, restauranger och caféer har öppnat i stället. Nu är det en naturlag att negativa nyheter dras upp i stora svarta rubriker, medan positiva nyheter får en mer undanskymd plats. Vi som driver verksamhet i Stenstan inom handlarföreningarna Stenstan och Sundsvall Handel har en annan bild. Vi lutar mer åt att glaset är halvfullt. En mer positiv bild. Stenstan har en framtid, men som med allt gäller det att alla inblandade samarbetar och gör det långsiktigt.

Framtiden då?
Jag återkommer till att spå om framtiden när jag gnuggat kristallkulan och fått tag på årsstatistik från olika håll. Och resonerat med kollegor.

Önskar dig ett framgångsrikt 2015!

Lennart Bergström
Bokhandlarn