Bokhandlarn som inte slutade flyga flygplan, dansa och tro på bokens framtid

Bokhandlaren som inte slutade flyga flygplan, dansa och tro på bokens framtid: "Jag har aldrig haft så roligt som när jag blev bokhandlare"

Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning 31 maj 2020

• Han har skrivit bestsellers om datateknik – men blev skönlitteraturfantast först när han blev bokhandlare.
• Han har byggt tekniska gymnasier i Kenya och Indonesien, har flygcertifikat och är en fena på bugg och foxtrot.
• Men inte minst är "bokhandlarn" i Sundsvall, Lennart Bergström, en idéspruta vars framfart ibland lämnar hans personal flämtande efter luft. 
• Hans mål är bokens överlevnad och bokhandeln som ett socialt nav i framtidens kulturlandskap. Dit är han redan en bra bit på väg.

Läsning är en coronavänlig syssla. Och corona har förstås förändrat ordningen också för Lennart Bergström. Fast han konstaterar att det inte går att sköta en bokhandel hemifrån.

– Men vi följer Folkhälsomyndighetens råd och håller avstånd. Och jag är inte så ofta ute i butiken, säger han.

Bokhandlarn serverar Jan-Olov Jonsson när Nobelpriset i Litteratur annonseras. Bild: Susanne Holmlund

 Snarare föder restriktionerna ännu fler av hans berömda idéer. Man kan numera köpa en bok i Akademibokhandeln Vängåvan utan att gå in: man ringer på en klocka utanför, ber personalen hämta boken och betalar ute på gatan. Riskgrupper får ringa på en halvtimme före öppningstid, och man kan få böcker hemkörda. Inför Mors Dag lanserade han Pocketogrammet.

– Vi budar eller postar en pocket med ett kort. Pocketböcker passar perfekt i postens blå påse, säger han.

Sådana här idéer dyker upp hela tiden – ofta snabbare än han hinner förklara för personalen, som är ovetande när kunderna frågar.

– Vi bara står som fågelholkar och skriker "Lennaaaart!" beskriver Malin Gullman Smith, anställd i bokhandeln, en vanlig situation.

Lennart Bergström inser att hans huvud ibland springer iväg lite väl fort. Men det är också hans idéer – författarmötena vid Bokens Afton, Vängåvans Litterära Sällskap för dem med stort läsintresse, Nobelvaka med pristagarskål, bokhandelskafé, lokala litteraturfestivaler och mycket, mycket mer – som har lagt hans bokhandel i framkant i landet beträffande innovationer.

– Jag tror inte att bokhandlar kommer att bli kvar så som de har varit – bibliotek som tar betalt för att skeppa ut böcker. Det är en brytningstid nu, och strömmade medier tjänar vi inget på, knappt förlagen eller författarna heller.

Om man däremot lyckas göra bokhandeln till något mer än en butik, ett kulturellt nav på kommersiella villkor – då kan det finnas en framtid, resonerar han.

– Ett kafé här, till exempel, ger ingen förtjänst men det skapar en trivsam miljö där man kan tala om böcker och titta i dem. Ett litterärt sällskap blir en del av en gemenskap med bokhandeln. Man får något mer än boken, man får mervärdet att diskutera den och helst försöker jag få hit författaren också.

Man tar för givet att denne bokprofil varit en storläsare sedan födseln, men som ung läste han mest facklitteratur. Lennart Bergström är en fjällbjörk, född i Vindelgransele i Västerbotten, men var bara årsgammal när flyttlasset gick till Östersund och några år senare vidare till Ånge.

Nairobi var väldigt europeiskt, präglat av britterna och mycket välordnat.

På gymnasiet i Ånge var han en främmande fågel – dels gillade han inte fotboll, dels var hans pappa egenföretagare bland alla anställda vid post och järnväg. Desto starkare blev pappan en förebild för honom att själv bli företagare.

I skolan hade han stort A i kemi och fysik. Efter att drömmen att bli flygofficer krossats av att han inte hade den fastställda kroppslängden läste han i stället till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik. När han undervisat en tid vid sitt lärosäte i Linköping erbjöds han via Sida att delta i uppbyggnad av tekniska skolor i Östafrika. Han bodde i 3,5 år i Nairobi och stortrivdes.

– Vi hade en halvtimmes körväg till nationalparker med zebror, krokodiler och giraffer, och ändå var Nairobi väldigt europeiskt, präglat av britterna och mycket välordnat. Man kunde vara medlem av en brittisk klubb, och tillvaron var fantastisk.

– Kanske hade vi blivit kvar om inte projektet tagit slut. Men det var tur att det gjorde det, för många av kollegerna fortsatte driva runt i projekt medan deras kunskaper åldrades, och jag hade kunnat bli en av dem.

Överallt där det tänks nytt är han med. Här förser Lennart Bergström "Lilla Biblioteket" i Oasens växthus med böcker – för stadsflanerare som ville sitta och kura en stund.

Bild: Susanne Holmlund

Efter en period på Tekniska Högskolan i Luleå reste han ut igen, nu till Indonesien och dess universitetsstad Bandung på Java.

– Det var en otrolig skillnad. Så mycket folk, och landet var oerhört korrupt. Mutförsök hörde till vardagen och pengar från Världsbanken bara försvann. Jag åkte hem efter knappt två år, för jag stod inte ut.

Men då, i slutet av 70-talet, hade datorernas inmarsch börjat på allvar. Som ingenjör i teknisk fysik skrev Lennart Bergström Sveriges första lärobok i datakunskap, "Från mikrochips till system" – som blev en storsäljare. Han skrev även uppföljare och startade ett förlag, Computer Press AB, där hans bror Kenneth var VD medan han var i Indonesien.

Och det var nu, på besök i Sundsvall, som han stegade in i anrika Arne Jonzons bokhandel.

– Jag sa: "Jag har ett förlag men det vore roligt att ha en bokhandel också. Vill du sälja till mig?". Han bara tittade på mig och sa" "Det kan jag väl aldrig tro". Men efter tre månader sålde han till förlaget, men ville vara kvar ett par år.

Så blev då Lennart Bergström 1983 huvudägare i bokhandeln, sedermera med Sven-Arne Jansson som butikschef och brodern Kenneth som minoritetsägare och förlagschef. Själv hade han fått anställning vid Sundsvall-Härnösands högskola, det blivande Mittuniversitetet, för att undervisa i informationsteknologi. 

Lennart Bergström har intervjuat hundratals författare i Bokens Afton. Här med Sundsvalls egen Augustprisvinnare Kristina Sandberg.

Bild: Susanne Holmlund

– Jag fortsatte skriva fackböcker inom dataområdet och översatte andras, och det blev rätt bra snurr på en del. Det tuffade på bra fram till millennieskiftet när intresset för databöcker dalade eftersom all information fanns på nätet. Då lade vi ner vår egen utgivning och koncentrerade oss på att skaffa fram kvalificerad teknisk litteratur åt industrin. Det gör vi än, fast i liten skala.

2007 satte han punkt för den akademiska tiden. Nu skulle han ha roligt.

– Då blev jag bokhandlare, och så roligt har jag aldrig haft. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare vid universitetet.

Fast han går "all in" i bokhandeln hinner han ha hobbies. Sedan en gympalärare i gymnasiet lärde ut dans har han älskat det, och han och frun Ewa är engagerade i föreningen Trolldansarna. Efter nobben från flygvapnet skaffade han även egen pilotutbildning, vars årliga kunskapskontroller kan vara en flygning från Västerås till norra Tyskland, lunch på plats och så flygning hem igen. "Jag har roligt; då orkar man", säger han.

Det var också först som bokhandlare han på allvar blev skönlitterär läsare. Men även alla möten med författarna har varit livsomvälvande. Väggen i personalrummet som är tapetserad med Bokens Afton-affischer rymmer mycket stolthet. Kanske är man uppe i 400 författarbesök nu, inkluderat bokfestivalerna och Svenska Deckarfestivalen.

– Det är verkligen en ynnest att få lära känna de här människorna. De flesta är oerhört trevliga och många vill komma tillbaka. Så fort Herman Lindqvist gett ut en ny bok vill han komma hit, med frun. Och vem trodde att Björn Ranelid kan så många burleska historier?

– De enda jag inte lyckats få hit är Kerstin Ekman, Leif GW Persson och Mikael Niemi. Men drömgästen är Elizabeth George. Tänk om vi kunde få henne att vara med via uppkoppling! säger han.

Fakta/Lennart Bergström

Yrke: Bokhandlare

Bor: Alnön

Familj: Fru Ewa, döttrarna Camilla, Linda och Maria och fem barnbarn.

Läser: Just nu "Albatross" av Ann Cleeves, Karina Smirnoffs Janakippos-trilogi och Nina Wähäs "Testamente". Gillar spänningsromaner men om de inte är bra litteratur lägger jag ner boken efter 50 sidor.

Äter helst: Fisk och skaldjur. Ewas gratinerade hummer är oslagbar.

Dricker helst: Vitt vin, gärna en god Cava

Gör när jag inte jobbar: Skruvar på datorer och tekniska prylar, läser, dansar, flyger eller snickrar

Skulle jobba som i fall jag inte var bokhandlare: Uppfinnare eller författare. Fast jag gillar också tanken att vara pilot på en stor Airbus som flyger mot rodnande solnedgångar på 10 000 meters höjd mellan de stora världsmetropolerna.

Tre kulturtips i coronatider: 1) Läsa de böcker man inte hunnit med, 2) Vidareutbilda sig på distans och 3) Titta på bra filmer - men kom ihåg att om filmen är baserad på en bok är boken nästan alltid bättre.

Bokhandlarn med många sidor

Bokhandlarn med många sidor

Cecilia Träff, Sundsvalls Tidning, 14 maj 2013  

 

Den största flygplatsen Lennart har flugit till är Arlanda. Drömdestinationen skulle vara Heathrow eller någon annan stor flygplats. "Med två jumbojet framför och nio bakom är det lite mer tryck än på den här flygplatsen", säger Lennart medan hustrun Ewa skrattar förfärat.

För de allra flesta är han känd som kort och gott bokhandlarn. Utöver det är han civilingenjör i elektroteknik, publicerad författare i datateknik, hängiven buggdansare och pilot. Lennart Bergström är en man med många järn i elden.

 

I en röd tvåplansvilla på Alnö, nästan nere vid vattnet, bor Lennart Bergström, hustrun Ewa och Fredde, en 27-årig grå Jako (en fågelras från Afrika).

Det är uppenbart att invånarna i huset har ett intresse för böcker. Tre bibliotek finns det, och en inbyggd balkong där man kan sitta och läsa med utsikt över sundet. I bokhyllorna samsas facklitteratur och romaner.

– Jag började ha dem sorterade, men det höll inte. Jag vet var jag har varenda bok ändå, säger Lennart Bergström.

Bokintresset har han haft sedan barnsben. För Lennart är varje bok ett konstverk.

– Jag kan sitta där i bokhandeln på kvällarna, titta på femton tusen böcker och välja vilken titel som helst.

Bokhandlarbanan startade i Linköping. Där utbildade sig Lennart till civilingenjör i elektroteknik. Han började skriva läroböcker i datateknik och gav ut på eget förlag, det aktiebolag som i dag äger bokhandeln i Sundsvall. Över åren har det blivit ett 20-tal böcker inom datateknik, den sista kom ut för 15 år sedan.

– Jag tycker det är ofantligt roligt att skriva. I dag blir det nästan uteslutande på någon av mina bloggar.

Under många år jobbade Lennart som lärare i datateknik på Mittuniversitetet. Bokhandeln drev han vid sidan av. Nu är det några år sedan han lämnade universitetet och började ägna sig åt sin hobby på heltid.

– Den här karriären är ofantligt rolig. Jag får göra allt från att sopa gatan och stå i kassan till att planera företagets långsiktiga mål. Jag hade gjort mitt som lärare.

Köpte bokhandeln

Som den entreprenör han är fick Lennart en dag 1983 för sig att han ville bli bokhandlare.

– Bokhandel tyckte jag lät himla roligt.

Han stegade in på rikskända Jonzons bokhandel i centrala Sundsvall och lade fram sin plan.

– Det vore kul att köpa bokhandeln, sade jag. Bokhandlare Arne Jonsson tittade på mig med stora ögon och svarade: "Hördu grabben, det tror jag inte är någon bra idé". Men jag övertalade honom, berättar Lennart.

Att Lennart Bergström är en engagerad människa går det inte att ta miste på. Han försöker med olika metoder få människor att läsa mer. Allra helst vill han nå de grupper som inte är bokhandelns vanliga klientel. Att barn behöver kunna läsa och använda sig av språket ser Lennart som en självklarhet.

– När jag hade små barn hemma läste vi varje kväll. Man gör inte det i dag. Resultatet är att barn inte vill läsa och inte tycker att språk är viktigt.

Det är Lennart och brodern Kenneth Bergström som driver bokhandeln. Kenneth är ansvarig för förlaget, men är även en superexpert på att leta fram besvärliga böcker för bokhandeln. Det är en tjänst som Lennart ser som den fysiska bokhandelns styrka.

– Folk tror att det går att få tag i alla böcker på nätet, men det finns saker som inte går att hitta utan kontakter. Sådant hjälper vi kunderna med.

Att det är Lennart som syns och hörs när det kommer till bokhandeln föll sig naturligt.

– Jag gillar social kontakt, skrattar han.

Hustrun Ewa och dottern Maria är också med i företaget. Ewa sköter bokföring och Maria jobbar i bokhandeln.

Vad läser en bokhandlare?

– Jag gillar upplevelser när det gäller böcker. Det hittar jag ofta i spänningsromaner.

På en månad läser Lennart i genomsnitt ett par böcker. Varje dag läser han någonting, i bland blir det bara en halvtimme, ibland mer. Är en bok inte bra så läser han inte klart den.

– Jag är inte litteraturvetare. Jag vill ha en resa. Det ska vara härligt att läsa, inte jobbigt.

En återupptäckt favorit är Den vedervärdige mannen från Säffle av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.

– Den här serien är urmodern till resten av den svenska deckargenren.

Träffade hustrun på buggkurs

Det är inte bara böcker som ligger Lennart varmt om hjärtat. Under gymnasietiden fick han upp ögonen för dans, ett intresse som fortfarande håller i sig.

Som tonåring gick han in i bokhandeln i Ånge och köpte boken Lär dig dansa. Grundstegen kunde han dock lära sig under en gympalektion i skolan, och boken behövde han aldrig.

På Högliden i Hudiksvall flera år senare träffade han sin blivande hustru Ewa.

– Jag minns vår första dans. Det var en vanlig, lugn foxtrot.

I dag dansar de tillsammans i Trolldansarna; foxtrot och bugg. I Bergsåkers Folkets hus sviktar trägolvet och väggarna klappar takten när Lennart och Ewa virvlar runt tillsammans med andra dansälskande människor. Här är det glädje och gemenskap till tonerna av gamla och nya slagdängor.

Dansen är ett av Lennarts avkopplingsknep.

– Det finns inget bättre än musik när man vill tömma huvudet. Men det ska röra på sig, det passar mitt temperament, säger han och välkomnar nästa danspartner i ringen med ett glatt leende.

Många bollar i luften

Ännu ett intresse som började med böcker är flygningen. I en låda på vinden finns samlingen med Biggles-böcker kvar.

– Han var min stora idol. I vuxen ålder har jag bläddrat igenom någon bok och tänkt på hur rolig den var att läsa.

Tio år gammal fick han flyga för första gången. Det var ett sjöflygplan och färden gick över Storsjön.

– Det var vansinnigt kul. Jag minns att jag tänkte: Det här är nästan som att vara Biggles.

I dag är Lennart medlem i Sundsvalls flygsällskap. För tillfället har han inget eget plan utan flyger med klubbens Cessna 172SP. På Midlanda rör han sig hemvant. Här har han hållit till mycket de senaste 30 åren.

– Jag älskar böcker och jag tycker om flygplan nästan lika mycket.

Inför lumpen sökte han till flygvapnet, men kuggades för att han var för kort. Istället fixade han utbildningen på egen hand.

– De föreslog att jag skulle bli navigatör, det vill säga nummer två. Jag har aldrig tyckt om att vara nummer två.

Kommersiell pilot blev han aldrig, men känner att han får ut det han vill av flygningen ändå. Lennart erkänner att han är yrkesskadad när han flyger med andra piloter.

– Hör jag inte ljudet av landningsstället som fälls ut så blir jag störd, säger han och Ewa skrattar igenkännande.

Finns det något du inte kan?

– Ewa säger att jag inte är bra på matlagning. Hon är så fruktansvärt bra på att laga mat, så varför ska jag vara det?

En av de saker som Lennart har tillfört Sundsvalls bokliv är Bokens afton. Läsarna har möjlighet att träffa några av sina favoritförfattare, ställa frågor och få böckerna signerade.

– Vi vill sätta Sundsvall på kartan. Bokhandeln ska vara ett litterärt nav.

Han har byggt upp ett gediget kontaktnät med förlag och författare, och numera ringer författare själva och vill komma till Sundsvall.

– Då har man lyckats.

Drömgästen är Elizabeth George, som bor i Seattle. Hon var i Sverige för några veckor sedan, men hade ingen tid att lämna Stockholm. Flera kända författare, även de som bor närmre, tar sig inte tid att åka till mindre orter. För det har Lennart en plan som han har fått pengar för från Statens kulturråd.

– Om de inte vill komma till oss får vi åka till dem. Med projektor, skärm, kameror och mikrofoner kan vi hålla videokonferenser. Vi håller just nu på att testa tekniken, och till hösten kör vi en pilot. Efter det kan man köra från Seattle också.

För gästerna kommer möjligheten att prata med författaren finnas kvar, och signerade böcker skickas hem till beställarna.

– Idén är skalbar och billig. Flera bokhandlar kan samsas om en konferens. Det är en grej som många skulle kunna utnyttja.

I år firar Lennart 30 år med sin bokhandel. Det finns inga planer på att skiljas åt.

Funderingar kring Coronaviruset

Att läsa inlägg och artiklar om Corona-viruset på nätet är i sig extremt tröttsamt, stressigt och frustrerande. Radio och TV domineras av alla sorters experter som uttalar sig, med ibland motstridiga budskap.

Det finns de som oroar sig och skapar panik.

Det finns de som säger att panik är problemet.

Det finns de som säger att för lite har gjorts. Andra klagar över att det är onödigt.

Vissa säger att det kommer att resultera i en kollaps av samhället. Andra säger att detta är en överdrift.

Vissa säger att vi har en finansiell kris som kommer att bli en repetition av finanskrisen, men att vi kommer att studsa tillbaka när det är över.

Vissa klagar över regeringen, säger att hälsosystemet kommer att kollapsa och att dödsfall och fruktansvärda sjukdomar är precis runt hörnet, medan andra säger att det inte är något att oroa sig för och att det finns andra vardagliga sjukdomar som är mycket mer av ett problem.

Det finns också de som har konspirerande teorier om förutsägelser eller hemliga biologiska vapen som av misstag eller avsiktligt släppts.

Jag hörde att vapenhandeln i USA har ökat markant sedan epidemin bröt ut, (hur man nu ska använda skjutvapen mot virus).

Med andra ord är det internet i ett nötskal.

Men oavsett vad som har skrivits befinner jag mig som individ i en situation där jag måste ta kontroll och göra mina egna val.

De flesta av mina val är dock tyvärr baserade på begränsade fakta och motstridande information.

Så det är ned till ett "Vad om?" scenario.

Vad händer om alla har rätt och ingen har fel.

Det är bättre att vara säker än ledsen!

Det är dags att stoppa egot och tänka på andra trots ”besväret”.

Så jag kommer att vara försiktig och använda sunt förnuft. Tvätta händerna och i övrigt utöva god hygien. Röra ansikte, näsa, mun, ögon så lite som möjligt. Inte handhälsa och hålla avstånd till andra personer när det är möjligt.

Karin Wahlberg, författare och läkare, skulle ha varit hos oss på en Bokens Afton 24 mars. Förlaget ställde dock in detta av "hänsyn till författarna". Karins man är infektionsläkare och vet vad det handlar om. Karin skriver därför till mig att många missuppfattar symptomen på coronainfektion. Det som gäller är torrhosta och feber. Corona är en "torr" infektion, varför rinnande näsa är mer ett symptom på en vanlig förkylning.

Det är ju så att ingen på hela jorden är immun mot detta nya Covid-19 virus. Vi kan alla komma att drabbas förr eller senare, men det som gäller nu är att se till att inte alla drabbas samtidigt. Det gäller att platta till kurvan, se bild nedan.

Men det finns hopp! Antalet som har varit sjuka och därmed blivit immuna ökar stadigt och det kommer att medföra att smittningsrisken minskar i samma grad. Nu pågår utveckling av ett vaccin, även om det kommer att ta 1-2 år, och därmed kommer möjlighet till immunitet genom vaccinering att öka.

Det finns med andra ord hopp, men det kommer att ta tid.

Källa: ST 2020-13-13

Henrik Fexeus, författare och mental coach skriver så här


Det florerar två stycken virus. Det första är biologiskt. Jag är inte virolog, så jag förlitar mig på de som kan: Enligt Folkhälsomyndigheten är det ett influensaliknande virus som de flesta kommer att få, ofta utan att märka det. Antingen som en präktig förkylning eller så blir man sängliggande, från några dagar till någon vecka. Det finns givetvis en riskgrupp, äldre och de med vissa besvär. Rådet är att tvätta händerna och håll dig hemma när du är sjuk. Vanligt sunt beteende när influensa slår till.

Det andra viruset, tankeviruset, är mer mitt område. Och det är kanske farligare. Vanliga, kloka människor beter sig som världen ska gå under. Företag får sin existens hotad, folk sägs upp, hamnar i personlig konkurs, och den som hostar på en lektion får lämna skolan. Fake news sprids som löpeld och människor hamstrar i panik. Vi beter oss en smula galet.

Det här beror på en olycklig cocktail av psykologiska mekanismer. Först, rädslan för det okända. En rädsla som med sociala media har fått mer och snabbare bränsle än vad som tidigare varit möjligt. Det andra är att vi tror på något ju fler gånger vi hör det. När ett rykte upprepas börjar vi tro att det är sant. Det tredje är att när vi är osäkra, så gör vi som majoriteten. Eller, som vi tror att vi ska göra. Vi har alla sett tillräckligt många filmer för att veta att det första vi måste göra när det är kris är att köpa ansiktsmasker och toapapper före alla andra. Det biologiska viruset kommer vi att hantera. Vi är bra på sånt. Men det är bråttom med TANKEVIRUSET. Vårt beteende och de beslut som fattas riskerar inte bara att i värsta fall leda oss mot en global ekonomisk kollaps. TANKEVIRUSET påverkar också hur vi blir mot våra medmänniskor. Just nu är vi misstänksamma mot andra och stänger våra gränser. Vi håller koll på varandra och förbjuder folksamlingar. Det är en mycket farlig väg att slå in på, om den normaliseras. Men det går att bli immun mot den mentala smittan: Ta reda på det du inte vet, så det okända blir känt. Sätt saker i perspektiv. Ifrågasätt och källgranska information även om du hör den ofta, och gör inte som alla andra om det verkar vara fel. Ta ett djupt andetag. Jag tror den kommande tiden hänger på att vi gör det.

Lästips

Magnus Västerbros artikel "Pandemier får oss att bekänna färg".

Professor Jan Albert, "Rätt beslut att inte stänga skolorna".
Nina Solomin, "Skitstormen mot Tegnell är orättvis".
Professor Agnes Wold: "En dålig idé att stänga skolorna".

Är det snart slut på sedlar och mynt som betalningsmedel?

Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag om att banker ska tillhandahålla kontantservice. Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2020 respektive den 1 januari 2021. Svensk Handel anser att det är rimligt att banker tar ett större ansvar för kontanterna, men att handlarnas utmaningar med att få tillgång till växelpengar bör beaktas.

I Sverige är sedlar och mynt lagliga betalningsmedel och används fortfarande, om än i en allt mer begränsad omfattning. Minskningen av kontantanvändningen i Sverige går snabbare än i något annat land, mycket till följd av nya, billiga och enkla tjänster för kort- och mobilbetalningar. Detta har fått negativa konsekvenser för vissa grupper i samhället som äldre och personer med funktionsnedsättning.

En förutsättning för att kontanter ska kunna användas som betalningsmedel är att det finns tillgång till olika kontanttjänster, framför allt kontantuttag i Bankomater och dagskasseinsättningar, som gör att kontanter kan cirkulera mellan olika aktörer i samhället.

Nedmonteringen av kontantservicen ute på bankkontoren har gått för fort fram vilket gjort att många konsumenter och handlare har fått en besvärlig omställning. En av utmaningarna som vi handlare har idag är att få tillgång till växelpengar.

Däremot har den privatperson som vill tömma spargrisen eller betala räkningar med kontanter inte mycket stöd att hämta i den nya lagen. Vad gäller allmänheten är det bara uttag som omfattas av lagen. Det är en de punkter där Riksbanken varit kritisk och tycker att också det borde ha omfattats.

I Sundsvall finns några Bankomater, t ex vid Swedbank på Storgatan bredvid oss. Uttag görs ofta med 500 kr sedlar och det betyder att vi ofta får in dessa sedlar som betalning och vi ger givetvis växel tillbaka. Vi måste därför ha tillgång till mynt och sedlar, något som har blivit riktigt besvärligt för oss eftersom bankerna inte tillhandahåller någon kontantservice.

Hur får vi tillgång till växel då? Loomis är ett multinationellt företag, som har kontanthantering som affärsidé. Det vill säga att vi måste beställa mynt och sedlar på nätet och sedan skickas dessa från en depå i Malmö. En ganska komplicerad process som tar tid, upp till en vecka. Dessutom får vi betala en betydande avgift för köpet av mynt och sedlar.

Det är inte att undra på att många mindre handlare inte längre tar emot kontanter. Vi hoppas dock på att den nya lagen så småningom kommer att medföra att kontanthanteringen kommer tillbaka till lokala banker.

Vi är givetvis tacksamma om du som använder kontanter har så jämna pengar som möjligt, (till dess att bankerna löst problemet).

Ska jag köpa en elbil, eller vänta?

Inrikes transporter utgör en fjärdedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Transporternas utsläpp kommer till största del från vägtrafiken, som idag står för 91 procent av sektorns utsläpp. Flyget står för 3 procent och sjöfarten för 4 procent.

Vägtransporter står i Sverige för utsläpp av drygt 16 miljoner ton koldioxid. En ansenlig mängd som måste göras något åt.

Nu ropar alla att det är fordon som drivs på el som är lösningen. Det är högst troligt att det blir morgondagens teknik.

Men elenergi ska produceras och batterier ska tillverkas. Svenska Kraftnät varnar redan nu för en kommande elbrist i Sverige redan innan delar av kärnkraften avvecklats. Batterier ska produceras med en begränsad tillgång av sällsynta jordartsmetaller, som t ex Litium, som utvinns i politiskt instabila länder som Kongo och protektionistiska länder som Kina. Fabriker ska byggas, t ex NorthVolt i norra Sverige.

Batteritekniken går sakta framåt, men för att det ska bli realistiskt i större skala måste det ha kommit till ett tekniksprång som möjliggör en ny typ av batterier som har en mycket högre lagringskapacitet än i dag och använder sig av råvaror med god tillgänglighet. Dessutom batterier som går att snabbladda.

Är vätgas är en bättre lösning?
Vätgas som energilagring är sannolikt en bättre lösning, i första hand för den tyngre trafiken. Men mer om det nedan.

Vätgas kan tankas som man tankar bensin, lika snabbt och enkelt. En tank vätgas räcker lika länge som en tank bensin eller diesel. Vätgas framställs genom att dela upp vatten i vätgas och syre genom elektrolys. Elenergin får man sedan tillbaka i en bränslecell som slår ihop vätgasen med syre ur luften. Utsläppet består av enbart vatten. 

Jag konstaterar att det är ingenjörerna, teknik och forskning som ska rädda världen från utsläpp. Politikerna borde stödja vetenskap i stället för att dela ut pekpinnar och belägga människor med skam.

Ytterligare ett bevis på att det är ingenjörer, teknik och forskning som ska rädda världen bevisas i nedanstående artikel, saxat från ett reportage av SvT

Framtidens vätgasbilar: ”Allt som behövs är vatten och sol”

På ett gärde intill E20 utanför Mariestad ligger någonting unikt: Den första tankstationen i världen där vätgas tillverkas på plats och där vem som helst kan tanka. Om man har en bil som drivs av en bränslecell förstås – men de är inte många. Inte än i alla fall.

Nio kronor hektot kostar vätgasen. En full tank går löst på drygt 500 kronor och på den kan en bränslecellsbil köras upp emot 70 mil. I dagsläget är 8 av kommunens drygt 150 bilar av rätt typ – i praktiken elbilar där batterierna ersatts av en vätgastank och en bränslecell (se faktaruta).

– Vätgas är framtiden, allt som behövs är vatten och sol. Ännu så länge är det inte lönsamt, men när kommunen kommit upp i 30-50 bränslecellsbilar så räknar vi med att spara pengar. De är billigare att köra än de fossildrivna bilar som vi successivt byter ut, säger Jonas Johansson, utvecklingschef på Mariestads kommun.

Hemtjänsten först ut

Han är en av de drivande bakom ”macken”, där vanligt kranvatten förvandlas till vätgas med hjälp av energi från solcellerna precis intill. Redan i dag tankar hemtjänsten några av sina bilar med kommunalt tillverkat bränsle innan de kör ut till brukarna på den västgötska landsbygden.

Helt självförsörjande

Det som gör tankstationen i Mariestad världsunik är att den är ”off grid” – bortkopplad från elnätet och självförsörjande på energi. Den som sett till att allt fungerar är elingenjören och vätgasentusiasten Hans-Olof Nilsson. Här på gärdet i Haggården har han satt ihop ett system av solceller, en elektrolysör som spjälkar vattnet, en kompressor samt långa rader av tuber där vätgasen förvaras under högt tryck.

– Sådana här mikronät kan man sätta upp precis var man vill för att både producera och lagra sin egen energi. Solen är bränslet och så lånar man lite vatten som sedan lämnas tillbaka. Vad kan vara bättre än det?


De olika delarna av tankstationen har placerats i containrar för att snabbt kunna flyttas och byggas upp på en annan plats. Som den ser ut i dag andas konstruktionen lite ”Oppfinnar-Jocke”, men den har inte varit gratis. Bidrag från bland annat EU har dock gjort att Mariestads skattebetalare sluppit största delen av notan på totalt 30 miljoner kronor.

Locka gröna entreprenörer

Förutom att förse kommunens fordon med miljövänligt bränsle är förhoppningen att den nya tekniken ska sätta Mariestad på kartan och ge ett lyft till det lokala näringslivet. Satsningen som ska locka gröna entreprenörer att etablera sig går under namnet ElectriVillage och innehåller fler ambitiösa projekt. Bland annat bygget av en ”off-grid-förskola”, där all energi ska komma solen, bland annat lagrad i form av vätgas.

Och uppmärksamhet har kommunen fått. Åtminstone utomlands, där vätgasplanerna nått betydligt längre än de gjort i Sverige. Kommunstyrelsens moderate ordförande Johan Abrahamsson besökte i våras staden Warrnambool i Australien, som bjudit dit honom för att berätta om satsningarna i Mariestad.

Fakta om vätgas och bränslecellsbilar

• Vätgas kan framställas genom elektrolys av vatten – man tillför elektricitet och delar upp vattenmolekylen i syre och väte. Då blir vätgasen en energibärare med vars hjälp man kan lagra och transportera energi från till exempel solceller och vindkraftverk.
• I en bränsecell sker en omvänd kemisk reaktion mellan vätgasen och luftens syre. Resultatet blir att den lagrade energin frigörs i form av elektriciet och värme och det vatten som användes vid gastillverkningen återbildas.
• En bränslecellsbil är en elbil där batterierna bytts ut mot en vätgastank och en bränslecell. Fördelen jämfört med en batteridriven elbil är den långa räckvidden och att den går snabbt att tanka. Inte minst när det gäller godstransporter anses långtradare med bränsleceller som ett bättre alternativ än batteridrivna.
• Antalet bränslecellsbilar på de svenska vägarna är försvinnande litet – det handlar om totalt ett fyrtiotal. Orsaken är att tillverkarna inte haft några att sälja förrän i år – och de har fortfarande inte levererats. Dessutom är bilarna ännu så länge dyra – omkring 700 000 för den billigaste.
• En annan sak som talar mot bränslecellsbilar är att det bara finns fyra tankställen i Sverige: Göteborg, Mariestad, Stockholm och Sandviken. Länder som Tyskland, Danmark och Norge har nått betydligt längre. Planen är att upprätta en korridor längs de större vägarna så att det ska gå att köra bränslecellsfordon mellan åtminstone delar av Europa.