fredag 26 mars 2021

Bokreans 100-åriga historia

 

Bokreans historia är tätt förknippat med förlagens historia. Med den Gutenbergska trycktekniken var det en omständlig historia att trycka en bok. Det var dyrt att komma igång, men sedan var det billigt att trycka varje exemplar. Det betydde att man satsade på stora upplagor, men det medförde att ett antal böcker aldrig blev sålda efter några år. För att bli av med dessa satte man ned priset i förhoppningen att bli av med överlager. Så var bokrean född.


I slutet av 1920-talet tillhörde bokreor vardagen då bokförlagen ville få sålt sina restupplagor. Då fanns inga regler för rean, utan ett förlag började sin rea i början av våren och sedan hängde de andra förlagen på med sina. Det var endast böcker som var fem år eller äldre som var med på rean.

Under 1930-talet började förlagen enas om bestämda datum varje år, runt den 15 februari. Redan då diskuterades startdatumen och bokrean fick inte ligga för nära julhandeln. Fler faktorer kom att spela in på valet av datum, såsom datum för avlöning och skolornas lov.

1940 gick tre förlag samman och tryckte den första gemensamma reakatalogen. 1945 var det hela 14 förlag som samsades i samma katalog, med över 900 titlar. Detta var billigare för de inblandade förlagen, och gav även kraftfullare marknadsföring.

Bokreakatalog från 1940

1950 genomförde det dominerande förlaget Bonniers en stor lagerrensning i samband med bokrean, som därmed blev förlagets dittills största bokrea. Bonniers reakatalog innehöll det året 850 titlar och trycktes i nästan en halv miljon exemplar. Under 50- och 60-talet ökade också medias och allmänhetens intresse för bokrean som då blev ett gigantiskt jippo. På 80-talet sjönk intresset och bokrean fick dåligt rykte eftersom specialupplagor trycktes upp enbart för rean. Dessa rensades dock bort i slutet av 80-talet och rejäla prissänkningar infördes. Dessa åtgärder var lyckade och bokrean fick tillbaka sitt goda rykte.

Bokrean har ett fast startdatum

Det finns en del regler och överenskommelser för att bokrean ska bli så rättvis som möjligt för alla inblandade butiker. Reglerna sätts av Svenska Bokhandlareföreningen. Exempelvis har det gemensamma startdatumet bestämts bland annat för att öka intresset för rean och även uppmärksamhet - av både kunder och media - över hela Sverige samtidigt.

Bokhandlare över hela landet har nu därför ett gemensamt datum för bokreans start, och reaböckerna får inte säljas före detta datum, som infaller sista veckan i februari. I år startade bokrean 23 februari.

Att rean har en första startdag innebär att det är tillåtet att börja rean redan vid midnatt. Vi började på 90-talet med reastart vid midnatt vilket blev en hejdundrande succé till vår stora förvåning. Det kunde vara 50-60 lässugna som väntade i februarikylan på klockslaget vid midnatt. Många kollegor hade jippon, t ex med band som spelade på trottoaren för att värma folk i kön, korvservering, osv.

 

Men trots nattöppet var det fortfarande ett stort tryck på morgonen när vi öppnade kl 7 med långa köer som ofta sträckte sig runt hörnet ner mot Navet.

För att minska trängseln på morgonen började vi med möjligheten att förbeställa reaböcker och sedan hämta ut sin beställning när rean startat. Det blev mycket populärt och vi hade ofta källaren fylld med påsar. För knappt tio år sedan tog kedjan bort den möjligheten. Tyvärr, vill jag säga.

Bakom kulisserna

För att förstå bokrean måste man prata om hur böcker distribueras i Sverige. När en bok ges ut av ett förlag köper kedjan ibland, men inte alltid, ett antal böcker som sedan fördelas ut på sina butiker. Det betyder att vi ofta får bara 2-3 ex av en bok att lägga i vårt lager. Med det moderna ”just-in-time” konceptet, fyller vi på butikslagret från centrallagret allteftersom böcker säljs. Ibland händer det att en bok efter ett tag står ”still” och blir en dammsamlare. Vid en viss tidpunkt returneras dessa till centrallagret och övergår då ofta till kategorin ”kandidater för bokrea”. Förlaget tar i början på året ett beslut om vilka böcker som ska erbjudas kedjorna för nästa års bokrea.

Men betyder det att en bok som är med på rean måste vara minst ett par år gammal? Nej, så är det inte. Förlagen väljer ibland att ”sockra” utbudet genom att lägga med en bok som kanske bara är några månader gammal. Men det innebär att när rean är slut så finns boken kvar som aktuell bok men då med sitt ordinarie pris.

Den här transportkarusellen innebär att en viss bok som ligger på reabordet kanske har stått i en hylla hos oss något år tidigare...

Dagens bokrea

Dagens bokrea är i många stycken sig likt. Landets två dominerande bokhandelskedjor producerar var sin reakatalog och rean startar på en dag som Förläggarföreningen och Bokhandlareföreningen kommer överens om. Den överenskommelsen respekteras fortfarande av alla parter.

Bokrean 2021 blev givetvis annorlunda än vanligt på grund av pandemin. Den stora förändringen blev att vi kunde erbjuda kunder möjligheten att förbeställa böcker, precis som vi gjorde för ett tiotal år sedan och dessutom få leverans till hemmet. Det blev ett överväldigande gensvar. Vi plockade och packade 350 påsar som återigen tog nästan hela källaren i anspråk.

Det gjorde också att det blev en mycket lugnare reastart i år. Förstadagsinvasionen uteblev. Det hade också den fördelen att man spred ut sina inköp över en längre tid.

Av de 7 ton reaböcker som vi lastade in i början av februari, återstår nu nästan ingenting.

Tack kära kund för att du stöttat oss genom att handla dina reaböcker (och andra böcker) hos oss. Vi ser och hör att det finns en stor vilja att handla lokalt för att bokhandeln ska kunna finnas kvar som ett lokalt kulturellt nav. Och kanske ska kunna fira sitt 200-årsjubileum år 2040.

Hur ser det ut i våra nordiska grannländer?

I Norge kallas den årliga bokrean Mammutsalget. Rean är ett samarbete mellan bokhandlarna och förläggarna och hölls första gången 1885. Namnet lanserades 1964 och rean har en gemensam katalog Mammutavisen. Varje år deltar många av landets bokförlag och de flesta bokhandlare. 

Både Danmark och Finland hade tidigare en allmän bokrea men den har upphört. Däremot har Island ett bokreaupplägg som liknar det svenska.

 

 

fredag 19 mars 2021

AP Landin, grundaren av  Sundsvalls första bokhandel inspirerades av bröderna Bonnier

Anders Petter Landin startade sin bokhandel i Sundsvall i juli 1840 i en tid när förändringens vindar drog fram över landet: tekniskt, politiskt, socialt, ekonomiskt – och litterärt. Vår historia börjar där. 

I början av 1800-talet sköttes bokutgivningen av driftiga bokhandlare men i små upplagor. I takt med att bokläsandet i Sverige ökade från mitten av 1800-talet och framåt växte förlag fram. Dessa knöt till sig författare och tryckte deras böcker i större upplagor. Bokhandlarna såg sedan till att sälja böckerna till intresserade läsare. Men den svenska förlagshistorien fick fart först när familjen Bonnier dök upp på den svenska scenen.

Släkten Bonniers stamfader, Gerhard Bonnier, kom till Köpenhamn 1801 från Tyskland och startade ett lånebibliotek, en bokhandel och ett bokförlag. Hans affärer växte snabbt men i slutet av 1810-talet fick han ekonomiska problem. 1827 beslutade familjen att skicka den äldste av hans nio barn, Adolf Bonnier, till Sverige. Efter några år i Göteborg slog han sig ned i Stockholm och öppnade bokhandel och förlag. Affärerna blev snabbt en framgång och hösten 1835 tog han dit sin 15-årige bror Albert Bonnier. Albert fick snabbt hjälpa till med bokhandeln och 1837 startade han ett eget förlag, "Förlagsbyrån", och gav ut sin första bok, den skämtsamma småskriften, Bevis att Napoleon aldrig har existerat. 1839 gav han ut en årsbok, ett teaterstycke, en handbok i etikett, en bok med operasånger samt en ABC-bok. 

Albert Bonnier

Framgången för bröderna Bonnier inspirerade sannolikt den driftige affärsmannen Anders Petter Landin från Gävle att starta den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel. Han drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbankshuset står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar & Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning. Landin ville att tidningen skulle heta Skämt & Alfwar men männen på tryckfrihetsexpeditionen tyckte inte att detta namn var seriöst. Han startade, som Adolf Bonnier, även ett tryckeri och gav ut egna skrifter.

 

1841 skickades den unge Albert på utlandsresa för att arbeta i olika boklådor under två års tid. När han återkom till Sverige sysslade han med utgivning av skönlitteratur i form av kända titlar som publicerades i häften veckovis. Framgångarna gjorde att han 1856 hade råd att köpa Hörbergs Tryckeri på Riddarholmen. Han satsade mer på skönlitteratur och knöt till sig författare som Zacharias Topelius och Viktor Rydberg. Rätten till C M Bellmans samlade verk fick han 1853 och till Carl Jonas Love Almqvists 1873. Under Alberts tid drog förändringens vindar fram över landet: tekniskt, politiskt, socialt, ekonomiskt – och litterärt. När han avled år 1900 var han den främste förläggaren av svensk skönlitteratur. 

Albert Bonniers son, Karl Otto Bonnier, utvecklade förlaget till ett av Sveriges ledande, med författare som Strindberg, Heidenstam och Lagerlöf. I samband med att förlagets ägande övergick till Karl Ottos söner, främst Tor och Åke, förvärvades 1929 Åhlén och Åkerlund, vilket blev starten för en diversifiering till veckotidningar och så småningom även dagstidningar, serietidningar, film och TV.

I början av 1950-talet stod Bonnierkoncernen i huvudsak på tre ben, förlagsverksamheten samt utgivning av tidskrifter och dagstidningar. Förlagsverksamheten var i huvudsak kopplad till Albert Bonniers Förlag, tidskriftsverksamheten skedde genom Åhlén & Åkerlund, och de dagstidningar koncernen hade stora ägarintressen i var Dagens Nyheter och Expressen. Utöver detta fanns även en mindre industrirörelse med företag som var knutna vertikalt till medieverksamheten. Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet breddades denna industrirörelse, så att koncernen blev mer diversifierad.

Dagens Bonnierkoncern, har sitt ursprung i Albert Bonniers Förlag, som grundades av Albert Bonnier 1837. Ägandet ligger alltjämt hos medlemmar ur släkten Bonnier.

I vårt arkiv har vi de jubileumsböcker som gavs ut av Albert Bonniers Förlag vid 100-års jubiléet 1937, 125 år 1962 och vid 150 år 1987. 


I jubileumsboken 1937 infogades ett faksimil av originalkontraktet angående Carl Michael Bellmans samtliga skrifter, undertecknat 4 november 1835 av Bellmans änka, Lovisa Bellman. Ägare till rättigheterna blev konsul  C. Backman i Göteborg.

På sida 2 och 3 av kontraktet kan man läsa att konsul Backman den 20 juli 1853 överlät rättigheterna till Albert Bonnier, som sedan behöll rättigheterna till 1928 då förlagsrätten upphörde.


Lite kuriosa. I jubileumsboken 150 år hittade jag Theodor Kallifatides brev till Bonniers Förlag när han ville bli antagen med sin debutbok, daterat januari 1969. Han blev som bekant antagen av Gerhard Bonnier och hans första bok, diktsamlingen Minnet i exil, gavs ut samma år.


2020 var det 200 år sedan Albert Bonnier föddes. Per T Ohlsson gav samma år ut boken Albert Bonnier och hans tid, en berättelse om Sveriges första moderna förläggare, "ständigt vägledd av den publicistiska princip som han gjort till sin: sprida, icke döma". 

Läs gärna Karin Ohlssons recension i Expressen här.


fredag 12 februari 2021

Bokhandelns historia från 1840


Bokhandelns historia från 1840
Anders Petter Landin
Vängåvans bokhandel har sina anor från 1840-talet, då den driftige affärsmannen Anders Petter Landin startade den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel och drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbanken står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar och Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning. Landin ville att tidningen skulle heta Skämt och Alfwar men männen på tryckfrihetsexpeditionen tyckte inte att detta namn var seriöst.

Landin sålde 1847 bokhandeln till ett bokhandelsbiträde från Gävle (Landin var från Gävle) Erik Hollner och bytte namn till Hollnerska bokhandeln. Den verkar ha blivit en bestående verksamhet och blev en träffpunkt under många år på 1800-talet. Från hans tid finns en 1851 tryckt katalog på 9 sidor över böcker i lanthushållning, trädgårds- och boskapsskötsel, ekonomi och teknologi som fanns i lager i bokhandeln. Erik Hollner avled i lungtuberkulos 1854 och hans gravvård finns ännu att beskåda öster om GA-kyrkan vid Skolhusallén.

Fontänen i torget Vängåvan i centrala Sundsvall
Affären övertogs av änkan Sofia Hollner, som 1858 överlät den till en av de anställda Per Gustaf Jansson med vilken hon även gifte sig med samma år. P G Jansson var en driftig man och mångsysslare. Han gav ut Sundsvalls-Posten 1860-71, var ledamot av Landstinget, drätselkammare och stadsfullmäktige, revisor i utskängningsbolaget och Enskilda Banken samt direktör i Ångfartygsaktiebolaget Gustaf Adolf. Detta sista blev hans olycka, då han en mörk kväll snubblade ner i lastrummet på ångfartyget Stockholm och slog ihjäl sig. Han var före sin tid och hade i bokhandeln ett lånebibliotek där man "utlånar romaner på längre eller kortare tid emot billig afgift". Ett koncept som i våra dagar heter "Låna och Läs"...

Bokhandeln övertogs efter PG Janssons bortgång 1871 av Johan Fredrik Andersson, som också var en driftig och framgångsrik man, vilket dock inte hindrade att han gick och hängde sig. Erik Hollners son, Adolf Hollner var även delägare i företaget. 1878 satte bokhandeln upp en telefonledning mellan butiken och tryckeriet. Sedermera fick man telefonnummer 233. Bokhandeln var fortfarande inrymd i ett stort trähus på den tomt där Riksbanken står.

Bokhandeln såldes 1884 till Alexis Edvard Quiding, men Quiding tröttnade redan 1886 och flyttade till Östersund och då överlät bokhandeln till hustrun Hedvig Quiding, som efter ett halvår sålde den år 1887 till Carl Oscar Collin. Han bytte namn till Collinska Bokhandeln och flyttade till Sundsvalls Enskilda Banks lokaler vid Vängåvan. Bokhandeln drabbades svårt av Sundsvallsbranden 1888.

29 juli 1893 övertogs Collins bokhandel av Janne Sunesson och bytte då namn till Sunessons bokhandel. Den var då efter branden 1888 inrymd i bankhuset, (nuvarande Handelsbanken). Janne Sunesson kom att verka som bokhandlare i Sundsvall i mer än 60 år. Många äldre Sundsvallsbor kommer fortfarande ihåg Sunessons bokhandel.

Janne Sunesson och hans bokhandel har blivit legendariska. Aktiv bokförsäljning bedrevs över hela mellannorrland. Många minns säkert än i dag Ruben Gustavsson, bokhandelns allt-i-allo, som sålde böcker till många generationer skolungdomar och som var en levande bibliografi. ”Fråga Ruben” blev ett uttryck bland skolungdom och bokköpare i bygden.

Flera av Sunessons medhjälpare kom att starta upp egna boklådor i Sundsvall. 1937 öppnade C G Nyman en konkurrerande bok- och pappershandel vid Vängåvan. I början av 50-talet började dock C G Nymans bokhandel komma på obestånd och långivare började se om sina lån till företaget.

Sunessons Bokhandel låg där Handelsbanken har sina lokaler i dag

I det läget kom Arne Jonzon år 1952 till Sundsvall och övertog Nymans Bok- och Pappershandel.

Arne Jonzon har skrivit om detta i sin minnesskrift ”En vängåva”, utgiven 1977:

25 år har gått sedan jag en söndag steg av tåget vid Sundsvall C. Jag skulle tala med en av stadens mer kända borgare, som råkat bli ägare till en bok- och pappershandel. De bistert kalla morgontimmarna vandrade jag omkring i stenstaden och betraktade med orosfyllda aningar de ståtliga husen – plånböcker ställda på högkant, hade Lubbe Nordström lärt mig. När det ljusnade, togs jag emot av en stor och bullrande men fryntlig man. Samtalet flöt trögt, min oro växte och jag längtade allt häftigare tillbaka till mitt trygga jobb bakom disken i en av Stockholms boklådor när min motpart plötsligt bröt upp: han skulle gå i högmässan. GA-kyrkan skulle åter tas i bruk efter en större restaurering. Detta oväntade steg tydde jag som ett tecken på ett kristligt sinnelag och hoppet återvände. När vi råkades efter högmässa och invigningslunch, möttes jag av orden: Jonzon, bjud nu på affären så jag blir fri det här! Jag kan ju inte gärna skänka en predikstol mellan elva och ett och sätta en av stadens affärsmän i konkurs mellan tre och fem! Efter en del turer kom vi också överens – under några korta söndagstimmar hade jag blivit min egen bokhandlare och träffat min första kund.

Så blev det så att Arne Jonzon blev bokhandlare i Sundsvall. Han var energisk och framgångsrik och några år senare övertog Arne Jonzon även Sunessons bokhandel. Under 31 år drev han mycket framgångsrikt sin bokhandel till att bli en av de mer kända i Sverige, under namnet Vängåvans Bokhandel Arne Jonzon AB.

Min egen bokhandelshistoria började i slutet av 70-talet då jag, som nybliven civilingenjör, författade en av landets första databöcker, ”Mikrodatorn”. Jag valde att ge ut boken på mitt eget bokförlag, Computer Press Förlags AB. Det blev en stor framgång och det blev sedan ett antal databöcker. 1981 flyttade jag och förlaget upp till Sundsvall när jag fick jobb som universitetslektor på dåvarande Högskolan i Sundsvall/Härnösand, som på 90-talet blev Mittuniversitetet.  Jag slutade 2007 efter att ha varit prefekt på en rad institutioner inom teknisk/naturvetenskaplig fakultet.

Under min tid på Högskolan upptäckte jag Jonzons Bokhandel och tänkte då att det skulle vara kul att bli bokhandlare också. Därför stegade jag in till Arne en sommardag 1983 och undrade om inte jag kunde få köpa bokhandeln. Han tittade misstroget på mig genom sina små runda glasögon och sa ”Nej, det kan jag nog inte tänka mig. Du har ju ingen erfarenhet av branschen”. Efter en del turer kom vi dock överens. Villkoret var att Arne skulle vara med i företaget ett par år för att lära upp ”ungdomarna”, som han sa. På den vägen är det. Vi lär oss fortfarande. Fast Arne är ju inte med oss längre, sedan många år.

1983, då 61 år gammal valde Arne Jonzon att sälja sin bokhandel till Computer Press Förlags AB. Bokhandeln bytte samtidigt namn till Vängåvans Bok och Papper AB.

Bokhandeln har under sin mer än långa existens funnits i centrala Sundsvall. Fram till 1988 fanns bokhandeln på Storgatan 22 i ganska svårarbetade lokaler i två plan. I företaget ingick även Vängåvans Spelbutik i en angränsande lokal. Spelbutiken var på 80- och 90-talen en av Sveriges största återförsäljare för Penninglotteriet (nu Svenska Spel) med Penninglotter, Trisslotter och andra spel. Fastigheten skulle 1988 få nya ägare och vi valde då att flytta både bokhandel och spelbutik till större lokaler på Storgatan 24, mitt mot Turistbyrån. Tyvärr även nu i två plan. Ett par år efter detta köptes fastigheten av Lennart Byström som kom att bygga om fastigheten på ett mycket genomgripande sätt. Byström erbjöd oss då att flytta in i nybyggda lokaler där PK-banken tidigare funnits. 1993 blev det därför så att bokhandeln flyttade in i nuvarande vackra och generösa lokaler i den restaurerade fastigheten Olympen, Storgatan 22 - vid parken Vängåvan. Takhöjden och ljuset från de stora takfönstren gör bokavdelningen till en oerhört rogivande och stimulerande miljö, som ger näring till vår ambition att göra bokhandeln till en av stadens kulturella nav.

Det mångåriga arvet känns påtagligt. Bokhandelsbranschen hade under hundratalet år varit relativt opåverkad av nymodigheter. I mitten av förra seklet infördes dock självbetjäning, vilket måste betraktas som ett stort steg i branschen. Arne Jonzon var säkert pådrivande i den processen.

Ett annat epokskifte var när bokpriserna släpptes fria 1970 efter att ha varit reglerade i många år. I vår omvärld är fortfarande fasta priser vanliga. Som exempel har Tyskland och Frankrike fasta bokpriser.  Även för näthandel.

Runt sekelskiftet inträffade ett annat epokskifte då digital publicering började göra insteg i bokvärlden. E-böcker och ljudböcker blev alternativ till den tryckta boken. Under 2000-talets första decennium gjorde "postorderhandel" sitt insteg under sin nya benämning "näthandel". Butiker för försäljning av böcker på nätet dök upp och tog snabbt marknadsandelar till stor del på grund av låga priser.  En utveckling som fortfarande pågår och som spritt sig över till andra branscher, som kläder, skor, mat, osv.

Detaljhandeln i dag står inför stora utmaningar eftersom traditionell butikshandel har kostnader för lokaler och personal, något som näthandeln inte alls har i samma utsträckning. Det påverkar både stadskärnor över hela landet, men även externa köpcentra. Det påverkar även fastighetsbolag som alltid kunnat räkna hem goda vinster från sina uthyrda butikslokaler. Ser vi utvecklingen i USA, (som ligger 5-10 år före oss), så kan man konstatera att externa köpcentra är på väg tillbaka och många har slagit igen helt. Även där börjar insikten att sjunka in att det av miljöskäl är bra att handla i det område där du bor.

Hur kommer den här utvecklingen att påverka bokhandel, författare och bokförlag? Det återstår att se. För oss gäller det att förvalta arvet - men verka i tiden. Vi ska ha alla känselspröt framme för att känna av våra kunders behov av att kliva in en annan värld – berättandets värld.

Lennart Bergström
Bokhandlare

måndag 11 januari 2021

Karta över Sundsvallsområdet


I boken Sundsvallsstrejken 1879, utgiven av Sundsvalls Museum 1979, finns denna karta. Den saknar dock datum, så det skulle vara trevligt om någon kan tidsbestämma den. En ledtråd kan vara den järnväg som finns markerad på kartan. Sundsvall–Torpshammars Järnväg, en c:a 60 km lång smalspårig enskild järnvägslinje invigdes 1878. Läs mer i Wikipedia här.

Ostkustbanan finns inte med eftersom delen Härnösand–Sundsvall–Njurunda invigdes först den 17 december 1925.

onsdag 16 september 2020

Bokhandelsmedarbetare för 100 år sedan

Jobb som Bokhandelsmedarbetare fanns det tydligen gott om i början av förra seklet 


Saxat ur "Några praktiska råd till unga bokhandelsmedhjälpare" från 1914, finner vi detta:

"och huru nödvändigt det är, att ständigt aktgifva på oss själfva och alltid tänka på att bemöta kunderna så, att de kunna säga: Se, detta var en treflig affär, med artiga och tillmötesgående biträden.
Det är mycket svårt att i detalj beskrifva, huru detta skall tillgå, ämnet är nästan outtömligt, men jag vill ändå försöka. Åtminstone skall jag i några fall kunna säga eder, huru ni icke skola göra.
När en kund kommer in i affären, skall ni genast skynda fram till honom och med en artig hälsning på ett intresseradt och förstående sätt göra eder underrättad om hvad han önskar. Det duger ej att dröja, att låta honom vänta eller först afsluta, hvad man har för händer. Kunden måste först och främst skötas."




onsdag 9 september 2020

På middag med norrländska parhästar

1983 tog jag över Jonzons bokhandel från Arne Jonzon, som drivit den sedan början av 50-talet. Arne Jonzon var med några år efter övertagandet för att hjälpte oss "ungdomar", som Arne Jonzon kallade oss, att driva bokhandel.

Fyra år senare, när Arne hade blivit pensionär på riktigt, gjordes denna intervju nedan. 

Läs gärna historien om bokhandeln från 1840 till i dag, här.